Noll
DRAMAT VID MATBORDET
(baserat på en verklig händelse, alla namn är utbytta för att skydda personernas integretet)
det var en lördagkväll hos familjen urinstråle
hela familjen var samlad, det var mamma kiss, pappa diarré, äldsta dottern bajs samt yngsta dottern fjärt
som vanligt flöt samtalet på i en ansträngd ton
äldsta dottern bajs urinstråle satt med ångest i hela kroppen
hon led av en smärre ätstörning
delvis fastade hon, delvis hetsåt hon
under torsdagen hade hon sedan lunch inte ätit någonting förutom en kycklingsallad på fredagkvällen, lite biopopcorn på fredagsaftonen samt en macka med smör på på lördagsmorgonen
när hon på lördagsmorgonen hade vägt sig jublade hon inombords eftersom vågen visade ett kilo mindre än den gjort två dagar tidigare
under lördagen var bajs urinstråle ute och gick, lång promenad, mycket effektivt för att förinta kalorier minsann
senare slöt hon upp med sin yngre syster fjärt urinstråle för att ytterligare promenera
då kom fjärt med idén att köpa onyttigheter och förbjudna varor på affären
bajs viljestyrka var allt för svag så det blev till att köpa på sig
både kakor, bullar samt cola (inte light ens) blev det
sen satte sig bajs och fjärt för att fika i sig den förbjudna "maten"
bajs mådde efteråt jättedåligt över det inträffade
när fjärt och bajs kom hem sa mamma kiss att det skulle bjudas på tacos till middag
bajs styrka var på noll efter den tidigare bristen på självdisciplin och det hela slutade med att bajs åt två hela tacosar med massa saker i/på eller vad man säger
kaloriintaget chockade stackars bajs mage, som vant sig att leva på betydligt mindre än den fått i sig under lördagseftermiddag/kvällen
så sakta smög sig illamåendet på och hon tvingades sitta kvar i sin stol för att inte spy
även psykiskt mådde hon oerhört dåligt, och hon funderade på att spy trots allt, inte för att hon brukar det (så ofta) men ibland måste hon straffa sin glupska aptit
när bajs sa "jag hjälper till snart, jag måste bara vila lite, jag mår jätteilla och det känns som att jag ska spy"
var mamma kiss snabb på att svara "jaa, du har väl ätit alldeles för mycket, precis som vanligt"
bajs kunde inte tro sina onormalt skeva öron, och var tvungen att fråga "ursäkta men vad sa du nu egentligen?"
kiss upprepade det hon sagt
efter några korta sekunder reste sig bajs och gick med svidande ögon och illamåendeklump i magen och halsen in på sitt rum
när hon stängt dörren gled hon ner på golvet och grät, eller till en början kunde hon inte ens gråta
men efter några minuter av hyperventilerande och panikångestattack kom tårarna strömmandes
utanför hörde hon sin mamma, kiss, säga till pappa diarré att "hon bara vräkte ju i sig sina tacos, som om hon inte sett mat på flera år"
antingen hörde hon det verkligen, eller så var det bara något som hennes sjuka psykotiska hjärna hittade på för att hon skulle lida ytterligare
nu gick tårarna inte att hejda
efter en lång lång tid knackade mamma kiss på dörren till bajs rum för att be om förlåtelse, men bajs vägrade lyssna och sände iväg den djävulska modern
just där och då gav bajs ett löfte till sig själv
jag ska aldrig mer äta
självklart insåg hon att detta var orimligt så senare ändrade hon sig till ett mer acceptabelt löfte
jag ska aldrig mer äta mer än 300 kalorier på en dag
även detta insåg hon var orimligt, då hon antagligen kommer leva många år till (usch) och säkert kommer stöta på tillfällen då det kan ses som oartigt att inte vräka i sig (till exempel om hon är hemma hos en grekisk familj på ett bröllop, varför hon nu skulle vara det men man vet aldrig)
så till slut kom hon fram till det ultimata
ingen ska någonsin kunna säga att jag har vräkt i mig, eller på något sätt varit ofräsch när det gäller mängden mat som har passerat mina läppar under en måltid, då jag äter tillsammans med folk skall jag alltid vara den som äter minst av alla, och i framtiden ska folk kunna skojja och säga att jag är tjock, för det kan man bara göra med smala människor, jag skall även uppnå min målvikt inom en kortare tid än jag räknat med från början, som straff för det uttalande kiss gjorde, redan under sommaren 2010 ska min målvikt vara min faktiska vikt
jag skall aldrig köpa, stjäla eller överhuvudtaget införskaffa onyttig mat när jag är ensam. I sällskap av andra människor är detta okej, men då gäller det tidigare nämnda, alltid ha minst av alla, samt att aldrig, aldrig någonsin, överstiga en gräns på 500kalorier onyttigheter per dag
i framtiden skall jag även kompensera för de gånger jag bryter mot dessa regler, eftersom min viljekraft ofta är allt för svag. denna kompensation skall vara antingen genom att spola tillbaka tiden (reverse) och sen spola ner den (flush), genom att träna, eller genom att skada mig själv med hjälp av vassa föremål mot kroppen
de gånger jag är ensam, och därmed inte kan jämföra min portion med andras, skall jag inte äta över huvud taget, och om det skulle bli som så att det vore nödvändigt för min överlevnad får jag inta max 300 kalorier i ensamhet per dag
bajs var väldigt nöjd med sina nya levnadsregler och tackade i det tysta kiss för att ha uppmärksammat henne på hur äcklig hon är
bajs levde lycklig i alla sina dagar (förhoppningsvis!? men så brukar berättelser ofta sluta så därför gör den här det också)
156
jag påstår inte på något sätt att bilden är vacker
för det är den inte
och jag blir nog mest bara sur om någon säger emot
men saken är den, att hur ful och skev jag än må vara så blir jag lite varm i hjärtat
min lugg står lite åt alla håll och kanter och är lika ojämn som vädret just nu
jag har en finne i pannan
mina ögon är som små kinesögon (jag har inget emot kineser förutom när jag själv ser ut som en)
min näsa är som en stor trollnäsa (jag har inget emot troll förutom när jag själv ser ut som ett)
mina tänder, where to even fucking start, det är ju typ lika mycket gluggar som det är tänder där inne
jag har fetaste skrattrynkorna ever
mina kinder är feta små hamsterkinder (jag har inget emot hamstrar förutom när jag själv ser ut som en)
ja, det går att peka ut brister hur länge som helst, speciellt när jag som på bilden skrattar
men jag bryr mig inte så mycket
det här är alltså ett äkta genuint angelica-skratt
jag fick för mig att fota det, eftersom jag alltid ska se så seriös och försöker liksom se så bra ut som möjligt alltid
så jag började tänka på roliga saker och så skrattade jag tills det gjorde ont
och så blev det några fula bilder
fula men lyckliga
precis som jag (när jag är glad alltså)
för övrigt blev väl inte kvällen den bästa.. men sen när brukar den vara det liksom?
som vanligt (hatar det ordet) blev det bråk när vi åt mat
mamma och pappa råkade(?) uttrycka klart och tydligt att de inte vill ha kvar mig och sandra, speciellt mig och att de nog helst vill att vi flyttar härifrån
dessutom råkade det slinka ur mamma vad hon tyckte om mig och mat
jag satt på mitt golv i många långa minuter och hyperventilerade och grät oändligt många tårar
det finns vissa saker som man inte säger till en människa som delvis har en ätstörning och har en sjukt sjukt sjukt dålig självbild
det finns vissa gränser
som sagt, utan syster skulle det här huset ta död på mig
(ta mig härifrån)
oh gode gud om du nu finns så kom och hjälp oss nu
för om vi nånsin har behövt dig, så behöver vi dig nu
som sagt, första familjemötet på tisdag, jag vågar nog inte
det är bara ett mirakel som kan göra det bättre i vår familj, och bup måste nog vara så långt ifrån ett mirakel man bara kan komma
Jantelagen
lite efter klockan ett gick jag ner till jansabryggan
det var inte jättevarmt men alldeles alldeles lagom
jag la ut jackan att sitta på på betongen
och där satt jag i klänning och kofta i lite drygt en timme
jag blåste såpbubblor, tog massa knäppa bilder med självutlösaren
och lyssnade på musik
i slutet låg jag bara på rygg och kollade på himlen och lyssnade på bara dårar rusar in
sen satte jag mig på en bänk på bryggan och tänkte skriva lite dikter
men då fick jag sms från syster som ville att jag skulle följa med henne till biblioteket
så vi möttes och gick dit
men det var stängt tyvärr
vi gick till ica och köpte upp våra slantar på massa onyttigheter
så satte vi oss och hade supermysig picnic i ett sånt litet torn som finns i lekparker
där satt vi lite drygt en halvtimme och tjockade oss
när vi kom hem hade jag varit utomhus i totalt tre timmar
kändes fint ändå
ikväll blir jag solo hemma <3
syster ska vara festis med sina vänner
och mor och far lika så
(undrar vem som kommer vara fullast när dom kommer hem)
det blir i alla fall chill
jag tror minsann att jag ska bygga en übermys-koja och sitta där med min dator och kolla mysfilm
jag har hela världen framför mig
och jag kommer att lyckas
syster och jag har bestämt oss för att flytta till paris <3
våra drömmar är så vackra
en halvsunkig takvåning med en eller flera tegelväggar, en mysig balkong med fin utsikt
leva på kaffe, cigg och alkohol
ha nedsuttna soffor med fina mönster och sova på tjocka mjuka resårmadrasser på golvet
ett kök som är tomt sånär som på tretton kilo kaffe, några paket cigg här och där, ett paket mjöl, och lite möglig gammal ost i kylskåpet
ni kan inte föreställa er hur mysigt det kommer bli <3
och så tänkte vi jobba på något litet café och ha söta förkläden när vi jobbar
jag har redan börjat lära syster lite franska
nu kan hon räkna till tio, säga "hej" och "ursäkta har du en cigg jag skulle kunna få?" samt "tack så mycket"
vi kommer klara oss finfint <3
the future in my heart <3
Om Fem År
jag var bara tvungen att lägga in denna bilden
den var fin tycker jag
enjoy
Ge Mig En Pistol
jag måste överrösta skriken och smällarna utanför min stängda dörr
mamma är psykotisk och springer runt och smäller i alla luckor som finns och skriker att huset är ostädat och att det är smuts överallt
(mitt hus är ett av det mest välstädade jag känner till pga min mamma som är manisk städare)
hatar när hon håller på såhär
vi andra gömmer oss bäst vi kan för att slippa konfrontera henne
jag kommer inte slösa någon större tid på att göra mig i ordning idag
fort fort fort måste bort härifrån innan hon börjar skrika på mig
på tisdag ska vi på vårat första familjemöte
det kommer bli skrattretande, jag vill inte dit, allt kommer bli sämre (det blir det alltid då jag har pratat med mina föräldrar tillsammans med andra människor)
jag håller fast i små söta saker (som när sandra uttalade renault "rennååållllt") för att inte hata min familj helt
sandra är den enda bra i familjen
utan henne vore det nog inte så lätt att överleva här i mitt hus
(all kärlek till dig min biologiska syster<3)
så vacker <3
Andas Solsken
så mycket som bara rusar runt i skallen och jag vill bara skrika
skrika ut all oro och ångest, all undertryckt sorg
kanske jag vet inte
jag gör allt i min makt för att distrahera mig själv
(jag har inte skadat mig själv på tre veckor nu och jag är så stolt)
jag vill och jag vill inte
jag gör allt i min makt för att distrahera mig själv
men det är svårt att distrahera sig själv med tankar som är för svarta för att få existera
jag behöver nya framtidsföremål att se fram emot
om jag bara står ut nu i fyra veckor blir det bättre
den helgen ska jag till stockholm, och framförallt sen till strängnäs och fina frida <3
efter det blir det förhoppningsvis återseende av lovely people de två efterföljande helgerna också
looking forward to it
nu tänker jag nog gå ner till the ocean (så jävla läskigt) och skriva dikter som för en gångs skull ska handla om lycka
ååh det vore lovely om jag skulle kunna måla om på mitt rum denna helgen
jepp jepp det vore fint
okej puss ciao <3
Partyland
dagen började med tragedi men har sedan bara blivit bättre och bättre
känns så fint när dåliga dagar bli bra
började med en tjurig ångestfylld liten tjock flicka som blev väckt halv nio av en omtänksam far som trodde att den lilla flickan skulle gå till jobbet, vilket hon inte skulle
men hon var alldeles för vaken för att somna om, hon hade somnat så rysligt tidigt igårkväll så hon var mer utsövd än hon varit på år och dar
istället låg hon kvar i sängen och bara funderade och var bekymrad på grund av sina tabbar och misstag
när hon ställde sig på vågen blev hon ännu bittrare
efter en dag framför datorn samt framför spegeln ställde hon sig på vågen ännu en gång och blev lite gladare
flickan hade glömt bort att äta igen
hon tänkte åka in till stan vid fyra
och innan hon lämnade huset tänkte hon i närmare en timme på vad det var hon hade glömt att göra, senare kom hon på att det var mat, hon hade glömt att äta under det gågna dygnet
utomhus sken solen för fulla muggar och fåglarna kvittrade att det var dags för våren att göra entré
flickan jublade inombords, våren måste nog vara den bästa av alla årstider tänkte hon
efter en välbekant bussresa till stan stoppade hon in ett kort i ett hål på väggen och så kom det pengar
då blev hon alldeles överlycklig
sen blev det äventyr i och med att flickan var kissnödig och snål
så hon gick in i en allmän gratistoalett och gott folk, det var verkligen inte trevligt
hon lyckades klara sig utan att nudda någonting (bra jobbat tjejen) och kom ut med livet i behåll
två sekunder senare kom hon på att bions toaletter är fräscha och gratis, tabbe
i alla fall bestämde sig flickan för att vandra runt lite, och benen förde henne åt alla möjliga håll, tills hon satte sig ner i solskenet och rökte lite
sen fick hon för sig att gå till biblioteket
flickan älskar att vara på biblioteket, men hon är där alldeles för sällan
hon hade tänkt kolla en sak på datorn men när hon gick upp för trappan var det första hon såg en bok som såg intressant ut
så hon tog boken och satte sig i en limegrön fåtölj
boken var sjukt ointressant så hon gav upp efter ett tag
när hon skulle ställa tillbaka boken fick hon syn på en annan bok, som visade sig vara en notbok med håkan hellströmlåtar
hon jublade inombords, eftersom hon gärna velat lära sig mannens låtar på piano men aldrig hittat noter förut
så hon lånade boken och gick för att möta sin familj
det blev lyxmiddag på McDonalds där flickan åt en kycklingsallad, och sedan gick den lilla familjen vidare till Röda Kvarn för att se på Benjamin Button
det var en underbar, om än något seg, film som inspirerade och lämnade avtryck
efter att filmen hade nått sitt slut fattade flickan beslutet att hon skulle promenera hem i kvällsluften
hennes underbara lillasyster tyckte att det verkade trevligt och bestämde sig för att gå med
så det blev en hysterisk promenad med många skratt och galna hopp, danser och skrik
(flickan är jag om ni inte förstod det)
nu när mörkret har lyckats lägga sig i mitt rum, och i min värld, kan jag tillåta tankarna att passera oberört
sorg blandas med lycka
vackra minnen får ta största delen av mina tankar
jag orkar inte tillåta det negativa som trycker på att få komma fram
det får ligga och trycka tills jag orkar ta itu med det
så just nu tänker jag mindre på dåliga saker, men har desto mer ångest och mörker i kanterna
jag måste ta itu med mina hjärnmonster någon dag
när ska jag orka
imorgon ska jag läsa
jag har så ofantligt många böcker som väntar på mig, skriker efter min uppmärksamhet
och jag ska ge den till dem
böcker är bra när livet inte räcker till
nu är klockan snart midnatt, spöktimmen, då det spökar som värst i huvudet
kanske blir framtiden bra
det känns så
jag har hopp, det enda jag har
jag hoppas och drömmer, jag har inga förväntningar, men enorma förhoppningar
jag babblar
nu ska jag försöka sova, för jag är mot förmodan ruskigt trött efter en inte så ansträngande dag
jo förresten, funderar på det där med skolan och så
vet inte hur jag ska göra
funderar på iv, kanske inte läsa riktigt 100%, men att börja i höst och jobba på så länge jag orkar, jag vill ändå ha gymnasiebehörighet
(ser ni så mogen jag har blivit!?)
nu ska jag sova
godnatt min växande krets av människor som läser mina tankar och funderingar, jag älskar er
.
F. säger:
DU ÄR SÅ SJUKT IMPONERANDE
F. säger:
jag fattar inte att du vågar säga sånt där! åh jag vill vara som dig. jag är så himla feg.
F. säger:
nu vet han iallafall allt!
F. säger:
herregud angelica du är min idol
det finns nog ingen bättre än frida när man hatar sig själv
och när man har skämt ut sig inför någon man älskar (igen) genom att blotta sitt inre säger hon så bra saker
frida är nog en av de mest förståndiga människorna som finns på denna jord
det är bra att jag har henne i mitt liv
(vart vore jag utan henne?)
En Midsommarnatts Dröm
jag känner mig verkligen som en äkta no-lifer
men sanningen är att jag hade roligare i måndags än vad jag har haft på riktigt länge
riktigt riktigt länge
den galna kaffeautomaten som var jätteläskig
den multitrasiga glassen som var allmänt handikappad
a:hur känns det att ha en handikappad glass?
s:det känns bra
A-brunnssnöbollsincidenten
allt möjligt, saker var intressanta den dagen
jag vet inte
jag önskar att alla dagar kunde vara så
lika roliga, dramatiska, tragiska och underbara
då vore inte livet lika trist att leva, kanske
Silly You And Me
vad skulle jag inte ge för att få vara ung och bekymmerslös igen
att få gå omkring på gatorna i Paris med min älskade syster och mina älskade morföräldrar
jag skulle ge allt jag har för att få uppleva den tiden ännu en gång
en tid då jag gick omkring med cowboyhatt och indiansminkning i en surrealistisk stad med gigantiska svampar
med en jeansjacka och en engångskamera i jackfickan
med ett uttryck som säger "jag är så jääävla cool"
med en syster som ser så söt och oskuldsfull ut
med en morfar som ser så söt och lycklig ut att jag tror jag smäller av
med en mormor bakom kameran med sina skakiga händer som får mjölken att hoppa i en oregelbunden dans när hon häller den i ett glas
att få befinna sig i Paris utan några bekymmer, det är vad jag saknar, det är vad jag längtar till
men mest av allt saknar jag mormor och morfar
och rädslan över att de ska tas ifrån mig innan jag hinner återse dem växer ju mer jag tänker på det
nu ska jag fluffa mitt hår till max, och sminka mitt ansikte tills det ser acceptabelt ut
sen ska jag åka till stan, köpa ett paket cigg och kedjeröka tills lungorna trillar ut
sen blir det bio (y)
ful dag
(ge mig barndom och oskyldighet igen)
Better Miss Me
till bella: jag vill lära känna dig bättre också, du är verkligen en underbar underbar människa och du smittade av dig med din personlighet och dina skratt och jag blev helt lycklig och dessutom har du ju bästa humorn <3
för övrigt mår jag sämre och sämre för var dag som går
mitt huvud ba BOMBOMBOM hela tiden, som om någon står och spelar heavy metal (usch) i min hjärna och det bara exploderar
orkar inte
ikväll langar mor och far familjeaktivitet (y)
vi ska gå på bio, hehe jävligt aktivt men ändå asså det är trevligt att alla blir med
benjamin button blir det
nu har jag självmant krossat mina drömmar och min sista gnutta hopp
så nu står jag här utan någonting att hålla mig fast vid.
jag måste bara få säga att just nu känner jag att jag verkligen vill bli jättebra vän med många människor
sådär man träffar någon lite snabbt och kort och intensivt och vill bara ha mer
människor som lämnar avtryck i ens själ som man inte kan sudda bort med lite negativa tankar
glädjen vissa människor har lämnat i mig sitter kvar genom allt
och jag vill bara bli ännu bättre vän med dem
om nu någon läser detta och tar åt sig lite typ "åh undrar om hon menar mig för så känner i alla fall jag om henne" så JA då är det högst troligt att jag gör det och jag hoppas att vi blir jetebraowh vener i frammtijdän, i really do!
<3
Två Hjärtan I Samma Kropp
September
om en timme ska far skjutsa mig till jobbet (hyvens kille det där)
och här sitter jag osminkad, med blött hår, i underkläderna, och har varken ätit eller någonting
vad gör jag? betar jag av mina morgonrutiner?
nejnej jag sätter mig vid datorn
men jag behöver höra, måste lyssna en gång till, ännu en gång, din röst, dina ord
som klöser inne i mig, och förstör allt jag någonsin låtsats tro på
jag faller igenom september
jepp jepp
nu ska jag med musiken på hög volym, och din väna stämma som omsluter mig, ta mig samman och göra mig i ordning för att kunna göra något jag inte vill göra
nu vill jag mest bara sätta mig på ett tåg, åka hem till dig och känna dina armar runt mig ännu en gång
sen skulle jag åka tillbaka
jag behöver bara känna igen
Sagolika
(vet att det blev många sånna här inlägg på raken, men så blir det ibland)
men jag har i alla fall en plan och jag är så jävla stolt över mig själv som tar tag i mig själv
för jag tänker fan inte dö även om jag vill det
jag vet inte när jag träffar emma nästa gång
men vi ska på vårt första familjesamtal på tisdag och det känns så jävla hemskt och jag har så jävla mycket ångest för det, hur ska man kunna sitta och prata med sin familj i samma rum?
i alla fall så tänker jag jobba vidare tills nästa gång jag träffar emma
då tänker jag säga som det är
då kommer hon säga 25an
och jag tänker inte säga emot
jag orkar inte motarbeta det som jag nog behöver mest av allt just nu
jag känner mig vuxen och modig, men det är nog bästa
får se om jag vågar göra det sen i praktiken eller om det bara är såhär i teorin, på bloggen, i hjärnan, som jag är modig och vuxen
vi får se
nu ska jag sova
OCHINTETÄNKAPÅDIGOCHHURMYCKETJAGÄLSKARDIG
Dom Som Aldrig Sover
och jag måste sluta lyssna på dina ord, som uttrycker kärlek till någon annan
försöker låtsas att du menar mig, men den rationella sidan av mig hånskrattar åt mina naiva barnsliga drömmar
om du bara kunde förstå att du håller mitt bultande hjärta i dina vackra händer
om du bara kunde förstå att det verkligen är kärlek
kärlek som jag aldrig kännt kärlek någonsin förr
jag har varit kär, jag har älskat, allt för lätt har jag gett bort min kärlek
otaligt många gånger har jag gråtit mig till sömns över kärlek som är obesvarad
otaligt många gånger har jag med nedböjt huvud och rodnande kinder tittat in i någons ögon och blivit varm inombords
men först nu
jag vet inte, jag har aldrig kännt såhär
jag har aldrig träffat någon som jag älskar så villkorslöst
jag är patetik och tragedi i sin renaste form
men jag älskar dig
jag älskar dig, med allt jag är och någonsin varit, med allt jag någonsin kommer att bli, och allt jag aldrig kommer kunna få vara för dig eller för världen
klockan är nio och jag är så trött
trött på allt, jag vill sova i flera veckor, månader, år
men inte ens för en natt kan jag somna
jag ligger och vrider mig i min stora tomma säng och tankarna är fyllda av dig och dina ord
skönhetssömn blir till överlevnadssömn och knappt det
några få timmar som inte gör någon skillnad varken till eller från
om jag bara kunde få gå i ide och aldrig vakna mer
det är nog det enda alternativet för mig som det ser ut nu
jag kan inte leva ett liv utan dig
och du kommer aldrig vara min på det sätt som jag är din
jag drömmer mig bort, och din vackra röst river upp stora sår i mig, på mig, sår som fuktas av mina tårar i mörkret
stanna
vill inte vakna än
vi kan väl glömma morgonen
jag vill inte att du ska gå
stanna här
stanna för alltid
så kände jag i just den stunden, snälla ta mig tillbaka
ta mig tillbaka till dig
ta mig tillbaka till dina armar runt min kropp
ta mig tillbaka till en stund då nuet var det vackra
men jag förblir kvar här, jag tas inte tillbaka
ögonblicket är förbi och jag är ensam i den stora världen
jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
jag hatar mig
jag älskar dig <3
September
allt har bara tagit slut inne i mig
jag orkar inte
jag vet inte vad jag vill
jag lyssnar på musik som är för fin för att jag ska kunna hålla tårarna tillbaka
och tänker på saker som är för fina för att jag ska kunna motivera mig själv till att någonsin vakna igen
jag behöver någon som sitter brevid mig och bara håller om mig
eller jag vet inte, jag vet inte vad jag behöver
(jo det vet jag, sluta nu angelica)
jag har verkligen tagit slut, jag känner nog att jag inte riktigt vill, orkar, någonting
jag har tryckt ner alla mina tankar så långt ner det går
(igår fick jag en vattenblåsa under foten, det var inte en slump, det var mina nedtryckta problem)
och nu har jag blivit sjuk
jag blir (nästan) aldrig sjuk, det känns inte som att det är någon slump det heller
jag vet inte vad jag ska göra
snälla jag går sönder
jag vet inte om jag orkar försöka på nytt, ännu en gång
det mesta har förlorat sin mening
jag orkar inte leva såhär
jag orkar inte
snälla ta mig härifrån, ta mig till en plats där det finns philadelfia (stavning?)
hur kan man älska någon så helhjärtat att det bokstavligt talat gör ont i hjärtat av att tänka på honom
jag känner varje slag som river innanför bröstkorgen, ser hur hela bröstet rycker till vid varje hjärtklappning
det bankar så hårt där inne, det svider så till den milda grad att jag knappt vet hur jag ska stå ut
hur kan man vara så förälskad i en röst, ett par ögon, en kropp, en personlighet, en människa, att man hellre dör än lever utan den människan?
hur kan man orka gå vidare när man vet att man är tvungen att leva utan den människan?
hur orkar man andas när varje andetag svider.
hur kan man leva, när man inte får den man älskar?
jag orkar inte
Waterfall
är galet oparty atm
typ ont i hela kroppen, speciellt magen, huvudet och halsen, yey liksom
var ändå och jobbade lite idag (stolt)
närå men jag skulle jobbat 10-18 men det vart 12-16 pga tidigare nämnda ohälsa
nu ska jag bara chilla medans jag jobbar stenhårt på min fetma med en påse godis
för övrigt ska jag duscha (vilket det känns som om jag inte har gjort på tre år, jag har visserligen det men det är känslan you know)
och så ska jag bara typ chilla, kolla film, läsa, lyssna på musik och bara ägna mig åt att bli frisk så jag slipper lida imorgon på jobbet
för jepp jag har blivit galet duktig nu för tiden
tar saker på allvar och så, i alla fall jobbandet, skulle aldrig göra som jag har gjort med skolan, skippa och sånt asså
därför lider jag mig igenom minuterna medans kroppen vill att jag ska lägga mig ner och aldrig resa mig upp igen
jag upprepar för mig själv "JAG HAR INTE TIIID ATT MÅ DÅLIGT" som alltid
bara att nu har "må dåligt" fått en mer fysisk innebörd än tidigare
jupp jupp, förstår hur intressant det måste vara att läsa dethär asså haha
förresten har jag saknat, mest hela dagen, allt och inget, bara saknat saknat saknat, människor, stunder, platser, allt och inget
det borde vara lag på att folk inte får bo så långt bort
Hurricane Gilbert
jag borde ha fler bilder på min blogg
till sarali (som antagligen inte ens läser min blogg men ändå)
det var verkligen jättetrevligt att träffa dig i måndags
och det du sa på din blogg fick mig typ att börja gråta
du är en så underbar och fin person och vi måste verkligen lära känna varandra bättre
jag hoppas att vi blir jättesuperbra vänner i framtiden <3
vi ses nog snart igen hoppas jag, hoppas det blir något kring påsken, vore kewl
puss på dig luke <3
Bara Dårar Rusar In
helgen har nog varit den bästa detta året
med stenhård konkurrens av chillhelgen förra veckan när moa och frida tittade förbi <3
men den här helgen, oj, den har varit allt det bra fast tusen gånger bättre på något sätt
började i T O R S D A G S klockan två minuter över tolv på dagen, då mitt tåg avgick från perrong tre på halmstads tågstation
västerås var resans mål, och efter massa timmar på tåget samt lite dötid i gbg närmade sig staden
trodde jag
tydligen var jag inte så nära som jag trodde när jag i ett lyckorus tog mitt pick och pack och ställde mig vid dörren
det visade sig vara typ 20 minuter kvar tills jag var framme (y) så där stod jag som ett fån medans mina medpassagerare kollade konstigt på mig
men jag såg en kul skylt så det var helt okej
väl med fast mark under fötterna igen välkomnades jag av moa och simone
och tillsammans med tidigare nämnda kvinnor begav vi oss hem till moa
emil kom och pussade på moa lite och han var jättetrevlig
simone försvann och sen efter ett tag försvann emil också, men jag hade haft en trevlig kväll med god mat och gott sällskap
att sedan somna brevid en bästa vän en torsdagsnatt i februari var inte helt fy skam
på F R E D A G E N vaknade vi och begav oss efter diverse piffande och puffande mot skolan där moa studerar
det nalkades matteprov och moa var säkert mycket bättre än hon tror själv (jag känner på mig att det gick bra)
sen fick jag säga hej till natta, bella och carolina igen
jag och bella fann varandra, och förenade av våran oslagbart överlägsna humor skrattade vi i takt större delar av eftermiddagen
sen var moa sötast och berättade om alla människor som gick förbi där jag och moa stod
(älskling jag hoppas att du inte förväntade dig att jag skulle komma ihåg vad all heter och sånt för det gör jag inte)
men det var så fint på något sätt
jag kände mig verkligen, som en vapenbroder, som stod där och lyssnade på moa när hon berättade om sina fiender och allierade, och jag kastade superdiskreta mordiska blickar på folk som moa sa tyckte illa om henne och log lite halvt diskret till de som var bra människor
efter att skoldagen var till ända stötte vi av en slump på sarali, jag blev verkligen chockad och hon såg verkligen chockad ut och jag blev typ galen av chocken och typ skrek eller något och kramade henne, sen promenerade vi iväg
det blev till att hyra film och gå hem till moa
vi åt tacos och det var gott
sen klev det in två andra människor och så var vi jag, moa, simone, emil, emil och patric
då åt pojkarna kattmat och det var enligt deras egna utsago vidrigt och de ville inte äta mer
så då började vi kolla på filmen
den var sjuk, inte sjukt bra eller sjukt dålig, bara sjuk
den handlade om en fransk, homosexuell, poet på typ 1800talet
han spelades av Leonardo DiCaprio, och jag blev faktiskt rädd för människan, Titanic's Jack kändes alldeles för avlägsen för att det skulle kunna kännas okej
i alla fall fick vi oss ett gott skratt när han gjorde sjuka saker, som till exempel blev typ rabiessmittad eller något och morrade till random people, eller när han ställde sig på ett bord och kissade på en människa, sjuk film
kvällen tog sig en vändning i och med att kurragömma inleddes
folk letade efter moa under pappershögar, dörrar och kläder, bakom dörrkarmar och lister och i toaletten, tills hon stack fram huvudet från under skrivbordet och tyckte vi var dåliga letare
(förlåt moa om du tar illa upp när vi driver med dig för din korthet, jag tycker i alla fall att det är supercharmigt att vara kort)
sen spelade vi TP och det var helt galet
det fuskades, det försvann folk, ibland hela lag, och framförallt var det något fuffens med spelet tror jag för alla blev lite döva ibland och hörde helt galet fel och sånt
jag gick och la mig och när jag vaknade var ena emil och patric försvunna och alla andra låg och sov på spridda platser i rummet
det hade blivit L Ö R D A G
jag skäms över att behöva säga det men halva lördagen är helt utsuddad ur mitt huvud
så det jag skriver nu kanske inte alls är det som verkligen skedde, men okej
jag tror att vi höll oss inne större delen av dagen
simone och emil gick hem tror jag
jag tror, jag TROR att jag och moa gick på stan, men när jag verkligen tänker efter så blir jag tveksam, så jag tycker vi hoppar fram till det jag minns istället
jag är säker på att jag och moa gick till spicy hot och mötte emil, cissi och patric
vi åt och torkade händerna i en läskig maskin
sen gick vi hem till patric och kollade på Lejonkungen <3 så underbar film, snacka om tidlös alltså
den kommer jag nog älska även när jag är 80 år
jag och moa gick hem i ett vinterlandskap
det var jobbigt på många sätt och vis
det började med att moa tappade sin vante
sen blev jag helt, jag vet inte, jag kunde inte andas och det kändes som om revbenen var en korsett igen
och jag mådde verkligen jättedåligt av någon anledning
men det gick över och det var så kort stund (typ halvtimme) så det hade ingen större mening för övriga dagen
jag kan inte säga att "hela dagen var jättetrevlig" eftersom jag inte ens kommer ihåg första halvan av dagen or so, men det jag kommer ihåg var helt lovely, och jag vet nog att inget dåligt hände under resten av dagen så antagligen var hela dagen lovely :)
trevliga människor, spicy hot, lejonkungen, snöflingor... vad mer kan en människa begära?
moa och jag somnade sida vid sidai hennes säng och sov tills det inte längre var en vanlig trevlig dag
för nu var det dagen vi hade väntat på
dagen med stort D, eller i alla fall S, jag talar givetvis om S Ö N D A G E N
när vi vaknade fick vi veta att vår älskade frida var på väg i bil, och bara hade en halvtimme or so tills hon skulle vara framme
vi blev choklad choklad choklad (ingen förstår utom jag, då är det så jävla internt att god himself inte ens vet vad som menas med det)
tiden gick relativt fort och plötsligt stod frida i ytterdörren
vi gick till tågstationen och mötte carolina
sen gick vi hem till moa igen
där sammanstrålade vi med simone och hamstern (som egentligen är en människa)
vi åt spaghetti och köttbullar och ketchup och sen fixade och trixade vi lite med våra utseenden
jag fick panik stup i kvarten för allt bara tokfailade
först var min nya sak för liten
sen var min ena nya strumpa konstig så jag var tvungen att klippa i den och hä på nagellack
sen kom det verkligen tragiska, jag hade nu bara trettio minuter på mig att fixa både hår och smink
som tur var fanns det så mycket människor där som kunde hjälpa mig, så när jag sminkade mig lite klumpigt och fult
och folket fixade mitt hår
jag ville inte verka otacksam och håret var säkert fint egentligen men jag hade aldrig haft det så förut och jag kände bara att det kändes fel så in the end kammade jag ut det med fingrarna tills det var som vanligt hår typ
i alla fall så gick vi till stan, därifrån tog vi bussen till bombardier, varpå vi stod i kö cirka två timmar
vi träffade en jonna och en veronica i kön
bella och hennes vän sandra, samt emil, slöt sig till vår lilla skrikande, falsksjungande, skrattande klump av människor som dansade runt för hålla sig uppräta, på grund av isen
när det närmade sig insläpp fick jag galet mycket ångest och blev skitnervös och ville helst av allt bara gå därifrån, gömma mig någonstans och glömma insläppet
det gjorde jag inte
så fort vi bara kunde sprang vi genom hallen, bara för att inse att det var en till dörr, som fortfarande var stängd
i alla fall fick vi till slut helt okej platser
inte jättebra direkt, men helt okej, vi stod vid staketet typ på kanten av scenen (simons kant ofc)
sen kom folket ut på scenen och det blev party
simon kände igen mig och jag dog av lycka
han var mycket snyggare än förra gången, och jag fick lite ögonorgasm
speciellt när han typ satte sig på knäna och lutade sig bakåt jag typ ba "okej" liksom fick lite andnöd och blev typ helt ba "gaaah"
sen när håkan gick omkring och tog i hand med folk tog han i hand med mig, det var fint
och extra extra fint sen när simon gick typ längsmed hela scenen och så typ bara fingernuddade alla människors fingrar mer typ *nudd* än något, så typ gav han min hand en liten kram och sa typ "hejsan :)" och sen gick han tillbaka iväg
efteråt när jag satt och kissade lyckades simon tajma perfa och ringde precis när jag satt där med trosorna runt smalbenen och en bit papper i handen
i alla fall ville han träffa mig, och sa att han var vid scenen
så jag arbetade i ultrafart och det tog nog inte många sekunder förrns jag var vid scenen igen
och där nere stod han
ååh så gick jag ner så kom en vakt "du får inte gå här vi ska plocka ner scenen nu" jag ba "meen jag ska träffa simon!" han ba "då får väl simon komma till dig" med typ värsta överlägsna rösten som sa typ "hahah fula unge tror du jag går på att värsta snygga människan vill träffa dig eller?"
men då hade simon fått syn på mig och börjat gå mot mig så jag sa "men han kommer här" och pekade och så vände sig vakten och då vinkade simon till mig och så gick vakten
sen hände sjukaste ever
vi gick så fram emot varandra och typ log lite så sa han "hej angelica" och precis då hoppade det in två fula fjortisar mellan oss och båda vi typ ba "WH000T?" dom ba började typ bete sig som psykfall och ba "AAH jättebra spelning" och ville ha hans autograf och typ stod och andades jättehögt och ba men guud och simon typ brydde sig inte så mycket om dom så typ medans han skrev autograf till dom han ba "hej angelica" till mig igen jag ba "hej" så typ en av dom fjortisarna ba "oj förlåt om vi störde" och sen står dom kvar!!!???? asså jag fattade ingenting
och sen vände jag mig mot simon och då såg jag i ögonvrån att mina vänner, som frågat om det fick stå bakom och typ bevittna vårt möte, stod brevid mig och började prata med simon och allt och jag ba men va?
jag var helt lost och fattade ingenting
sen försvann fjortisarna, och några av mina vänner gick
och sen gick alla, så stod jag och simon kvar och pratade
och hans ögon <3 och hans röst <3 och hans blick som ba *kaching* <3 och hans leende <3 och HELA SIMON LJUNGMAN <3
han var i alla fall jättetrevlig och det kändes verkligen som om vi kände varandra och så, han blev mindre stel och slutade typ försöka verka cool när alla försvann
det var ett vackert ögonblick
sen kommer Bohm, och säger JÄTTEhögt ba "ANGELICA SLUTA STÅ OCH FLÖRTA, HAN ÄR ALLDELES FÖR SNYGG FÖR DIG" och jag typ ger Bohm ett hatisk blick och simon typ kollar lite generat ner i marken
vad säger man nu liksom
men så fortsatte vi prata och så sa Bohm igen "ANGELICA SLUUUTA FLÖRTA, HAN ÄR FÖR SNYGG!" och typ sa att jag var tvungen att gå
så simon ba lite ledset "ja det verkar ju som om du nog måste gå, och det måste jag nog också" (någon stod och typ hade ropat på honom jättelänge) så han kramade mig och det var den finaste kramen i hela mitt liv, jag hatar att jag inte kunde tänka typ "ååh vad gott min blivande make luktar" eller typ "åh vilken fin kropp människan har", det enda jag tänkte var "ååh gud han kommer tycka att jag luktar svett"
sen gick vi skiljda vägar
och min väg var en lång väg
den ledde mig hela vägen från bombardier till moas hus
mina ben blev trötta och i samband med min totala loss of energy var jag nog inte världens roligaste människa att umgås med
okej det var den förfinade versionen, sanningen var att jag typ under-och-över-och-brevid-och-bakom-analyserade typ massa saker och var typ helt psyk
självmordstankarna hopade sig i mitt relativt feta huvud men jag bara tryckte ner allt så långt det gick eftersom jag var med så pass många människor jag knappt känner, eller känner att jag inte har förtroende nog till
i alla fall blev det en kopp varm o'boy hos moa när vi kom fram
och sen somnade jag fortare än fortast
jag vaknade på morgonen av att min hurricane skulle försvinna, men jag råkade somna om och fick aldrig säga hejdå (hejdå)
sen lite senare blev det uppvaknande för hela hushållet och det var nu officiellt M Å N D A G
vi fyra flickor (jag, moa, simone och carolina) gick till tågstationen i språngmarsch och vinkade farväl till moa och simone som begav sig mot sälen
sen drack jag kaffe för att få igång systemet (jag kan nästan inte leva utan typ koffein nu för tiden)
sen gick vi runt lite på stan när det öppnade
vi fixade mig på golvet på mcdonalds toalett, kändes lagom fresch
sen åt vi subwaymackor och så
så gick vi till punkt för att möta sarali
jag kollade åt höger och åt vänster, höger och vänster, men sen helt plötsligt var hon varken till höger eller vänster utan hon kom rakt framför mig
så gick vi tre runt lite på stan och sen gick carolina till tåget
då gick jag och sarali till spicy hot och åt en superromantisk middag
enda som saknades var tända ljus, sarali trodde till och med vid ett tillfälle att jag skulle fria
vi fick klubbor när vi hade ätit tjugo kilo mat
sen gick vi runt lite mer på stan, vad gjorde vi egentligen, vi bara gick runt och så
jag skämdes lite på gina tricot och sånt men inget allvarligt direkt
vi var köpartvillingar och köpte typ likadana saker hela tiden
äntligen har jag fått tag i en vanlig svart kjol, så nu måste jag inte ha ett svart linne nerdraget längre (y)
toppen
vi drack lite coca cola, rökte lite, och vandrade omkring planlöst i staden
många affärer fick celebert besök den dagen (det var jag och sarali som var de celebra ifall ni inte fattade det)
sen satt vi och rökte och pratade då sarali fick den geniala idéen att jag skulle stanna en natt till i västerås och bo hos henne och så skulle vi typ festa hos hennes bror
och jag var först lite "hmm javenne" för jag skulle ju jobba dagen efter, men efter lite disskusioner var jag pepp och vi gick mot tågstationen för att boka ny biljett
men den kostade skjortan (visserligen bokstavligt talat i princip med 400 pixel är mycket när man inte är rik)
så vi gick med lite tyngre steg ut genom dörren
sen hände det galnaste och roligaste, nej jag vet inte vad
jag har valt att kalla det för A-brunnssnöbollsincidenten men jag tänker inte säga vad det var
i alla fall tänker jag på sarali när jag ser en A-brunn nu för tiden, och så skrattar jag lite inombords
vi gick till lagerhaus som var typ världens coolaste affär och jag dog lite för det fanns massa fina saker
återigen köpte vi lika, typ världens finaste väska som var sjukt billig liksom ofta man inte köper
sen gick vi tillbaka till tågstationen och köpte kaffe och glass
saralis glass var jättekonstig haha
sen skulle jag åka tåg och sarali tog sin buss hem till sig
sen var mitt tåg sär och jag kom fram nästan två timmar senare än jag borde, alltså halv ett
kändes så vacker när jag var tvungen att vakna tidigt imorse för att jobba
men sånt är livet
nu är jag dock dödstrött så nu ska jag sova tills jag vaknar (logik i mitt hjärta)
förlåt för megalånga inlägget, förlåt
puss
För En Lång Lång Tid
varannan sekund består av en gäspning
nu ska jag packa det sista, piffa till mig lite och sen har pappa lovat att han ska skjutsa mig till tåget
tacka vettja pappa, nu är det nämligen så att det har kommit typ SVINMYCKET snö, jag dör
ena dagen sitter man och fikar på stranden utan jacka, andra dagen är det så mycket snö att om man smälte ner allt och gav det till afrika skulle deras vattenproblem vara lösta!
jävlar i planeten nu skulle jag då ha varit effektiv och sprungit runt och fixat
istället satte jag mig vid datorn, INTE okej angelica
all makt åt tengil vår befriare
Work
idag vaknade jag i gryningen och släpade mig motvilligt upp ur min varma mjuka säng för att genast omfamnas av mitt kalla hårda liv
pappa skjutsade mig till stan vid halv tio och utomhus var det massor med minusgrader
jag höll på att förfrysa lite
sen jobbade jag som en dåre i tre timmar, hade lunch och sen jobbade jag som en dåre i tre timmar till
anledningen till denna extrema ansträngning från min sida är den annalkande bokrean som kräver all vår energi och uppmärksamhet
nästan samtliga böckar i hela butiken måste stoppas undan för att göra plats åt nya reabocker, och de som inte ska bort ska prismärkas med nya reapriser
jag blir galen, jag har burit böcker som aldrig förr idag
eftersom jag är så jävla lat har jag ingen större lust att gå tre-fyra gånger när jag skulle kunna gå en gång
så jag lassar upp världens jävla berg av böcker i armarna, går som en egyptisk slav under den tunga bördan, och måste se lagom normal ut om man säger så
det är en praomänniska på bokia denna veckan, hon verkar ganska invalid
hela tiden snubblade hon och smällde ner massa saker från hyllorna, jag hörde henne säga förlåt säkert sjutton gånger idag
i alla fall skulle vi flytta på några böcker, så ser jag att det är kanske femton råtjocka böcker som är svintunga och ba herre min skapare
så tog jag sju böcker, känner hur mina armar förlängs med några centimeter och börjar gå min grodgång
så på vägen tillbaka när jag lämnat dom ser jag praoen
DEN LILLA BITCHEN ASSÅ
hon går typ i en halv kilometer i timmen, och bär på två böcker (skojar inte)
jovisst dom var tunga, men vafan
jahapp så då fick jag ta resten av böckerna också, i ett lass
och så skulle alla böckerna lassas upp på hyllor ovanför dom riktiga hyllorna, så måste man stå på en stege
och jag är jävlar så höjdrädd
jag klättrade upp och stog där en meter över marken och typ var rårädd och trodde jag skulle dö
jag höll i mig som om mitt liv stod på spel (vilket det ju gjorde) och så lassade jag upp med ena handen
sen sa jag åt henne att hon skulle lassa upp några pärmar, så ser jag henne lite senare
så står hon på typ tredje steget, typ en halvmeter upp i luften
och sträcker sig med en pärm i taget, och det är ju omöjligt att nå i princip så det tar tjugo år
jag ba "eeh är du typ höjdrädd eller?" hon ba "JA" och klättrar ner jag ba jävla mes "okej men jag kan ställa upp dom" så klättrade jag upp på allra översta steget och slog nästan huvudet i taket för att kunna nå
visst jag var på väg att svimma två gånger av rädsla, och så tappade jag balansen hela tiden
och jag trodde min sista stund var kommen
men inte sjåpade jag mig för det
okej nog om praoen
det där med att det är en nedrans soppa, jaa saken är som så
att jag har typ en crush på en kille.. och så hade jag frågat honom om vi kunde typ fika någon dag i nästa vecka, vilket är denna veckan
och enda dagen jag egentligen kunde var i tisdags men då hade han inte svarat ännu (den segproppen)
och nu sa han att vi borde göra det (p.s han skrev "hej gumman" och avslutade med ett hjärta, det kändes stort)
i alla fall, nu känner jag mig som världens hemskaste människa
för jag är ju en jävligt upptagen kvinna (skoja)
men nej jag skojar inte, nästa dag jag har tomt i kalendern är nästa lördag, om en och en halv vecka
asså känns inte det lite knäppt
ba "kan vi fika någon gång i nästa vecka?" "ja det kan vi vi får ta och bestämma en dag" och jag ba "nej jag kan inte denna veckan"
ahah åååh ack och ve vad ska jag ta mig till
och det riktigt sorgliga är att han är en väldigt upptagen man
vi är två väldigt upptagna människor helt enkelt
så typ om ett halvår ba "yes nu kan vi fika"
men asså åååh vad ska jag göra
ja jag vet att jag är patetisk och har patetiska kärleksproblem men så ligger det i alla fall till
nu ska jag försöka somna tidigt ikväll så jag orkar vakna imorgon
för imorgon är ingen vanlig dag
nej nej, imorgon är en åka-till-västerås-dag
för övrigt drogar jag fortfarande bd som en galning
och jag insåg att jag äger femhundra kronor mer än vad jag först trodde, det kändes fint om något
mitt liv är jävligt jobbigt nu för tiden och det suger
allt är så bra och kul
men jag har för lite ork och lust för att uppskatta allt
och jag mår sämre och sämre för jag förtränger bara mina tankar och känslor och upprepar fucking "jag har inte TID att må dåligt" för mig själv
jag mår sämre men jag orkar inte må dåligt så då mår jag sämre för jag inte tillåter mig själv att må dåligt tills allt har detoxat sig själv eller vad man ska säga
(ingen kommer ha läst hit så jag skriver dethär bara för att få ur mig)
det finns för övrigt vissa människor som ser mig när jag försvinner
det är inte de mest uppenbara människorna
men det är nog bra ändå
nu ska jag stänga av känseln och ignorera min rygg som snart knäcks på mitten, för nu ska jag tömma en tvättmaskin
(det sorgligaste i mitt liv just nu,.. nej kanske inte sorgligaste hahah far from, men i alla fall, en galet jobbig sak är att vågen står så stilla.. ett kilo mindre sen i måndags bara)
okej ingen orkar med mig inte ens jag själv nu ska jag gå
puss ciao
The Name Is Broder Daniel
jag vet verkligen inte vad som händer nu för tiden
idag när jag hade varit hos emma satte jag mig på upms toalett och grät som ett litet barn
som tur (allt är relativt) är så hade jag inte sminkat mig innanjag åkte dit
så jag torkade bara mina våta kinder, tog min för trånga jacka och gick därifrån
jag bestämde mig för att gå i trapporna ner, och halvvägs ner fick jag typ värsta ångestattacken och var tvungen att stanna och typ luta mig mot väggen och andas så djupt jag kunde, vilket inte alls var djupt och jag fick panik och hela världen började svajja
nu för tiden svajjar min värld alldeles för ofta känner jag
väl nere för trapporna gick jag med blicken ner i marken, krockade nästan med en medelålders kvinna och sen en grupp emosar
så hände sjukaste saken, jag tänkte "nej jag kan inte gå och kolla ner i marken och se helt störd ut, tänk om någon jag känner ser mig, typ sandra" så kollade jag upp så framför mig stod sandra och ana och jag ba :O
så pratade jag lite med dom och insåg hur mycket jag saknar dom, speciellt sandra dårå
sen gick jag till bussen
åkte hem
jag vet inte
jag fick något ryck och klippte hellugg
fyfan jag säger alltid till mig själv "aldrig igen" efter att jag har klippt hellugg, och sen gör jag det alltid i alla fall jag är så störd
mitt liv känns galet hektiskt för tillfället
imorgon ska jag jobba hela dagen
och på kvällen måste jag packa
för på torsdag åker jag till västerås och är där hela helgen sen kommer jag hem och börjar jobba igen direkt
jag sa till emma idag att jag inte kunde säga vad jag behöver säga, för jag har inte tid att må dåligt
med det menar jag att det är för mycket saker jag ska göra och så
jag hinner inte ligga och rulla tummarna på 25an även om det nog är det jag hellst av allt skulle göra
jag måste bli helt frisk innan jag sätter igång med mitt liv
såhär kommer det aldrig funka, jag känner ju redan hur det knakar i fogarna så att säga
förresten har jag typ, insett att det jag har trott all along är true, jag har inte fått bevis men jag är ändå helt säker
det är delvis anledningen till varför jag på allvar funderade på att hoppa ut genom fönstret vid hissen på upm
jag är en jävla mess
nu ska jag försöka göra lite saker som jag har tänkt länge att jag borde göra
sen klockan nio börjar the mentalist som jag definitivt tänker kolla på
sen ska jag se röd drake eftersom jag är så galet kär i ralph fiennes
sen måste måste måste jag sova så jag orkar jobba imorgon
nu ska jag och syster gå till affären
tjaråh
Happy People Never Fantasize
förresten har jag skaffat sån där bloggkoll
jag vet inte varför, men på något mystiskt sätt mår jag jättedåligt av det
det känns som och charmen i allt långsamt skalas bort
förut gick jag in på bloggarna jag följde varannan sekund och tänkte att kanske, kanske var det uppdaterat nu
(jag är anledningen till att er besöksstatisktik säkerligen var skyhög förut)
nu är det mer, tomt
det känns som om förut gick man ut till brevlådan och hoppades på att ett visst brev från en viss person hade kommit och nu öppnar man bara inkorgen på sin mail
jag HATAR nutiden
varför har jag då bloggkoll?
jag orkar inte annars, jag blir så galen när jag glömmer bort någon blogg
får verkligen panik när jag vet att det är någon mer jag måste kolla
och dessutom vill jag inte verka lika desperat som jag egentligen är
jag vet inte, jag är väl ganska knasig egentligen
men nu tänker jag äta medicin hejdå puss
Army Of Dreamers
jag är nog lika beroende av BD som vanliga dödliga människor är beroende av luft
Henrik Berggrens väna stämma är mitt eviga skyddsnät och ständiga säkerhetssele
broder daniel räddar liv
puss
You Bury Me
jag satt seriöst och kollade fem minuter på en av bilderna
jag är nog det vidrigaste jag någonsin sett
skojar inte, jag hatar mig själv
usch
jag känner mig återigen så jävla patetisk
men två bekanta jag har, som jag inte har sett till på många år, har kommit tillbaka in i mitt liv
de heter ana och mia och de hjälper mig att orka när jag är ensam
har man ingen annan, får man ha sig själv helt enkelt
det känns bättre stundvis
och jag tror på mig själv nu, jag gör verkligen det, jag kan nog klara det här
eller rättare sagt, jag måste klara det här, annars går jag under
min psykolog är i alla fall så jävla fånig ibland
hon är världens snällaste för det mesta
men ibland blir jag så irriterad
är hon blind på båda ögonen eller, hon måste väl se hur jävla äcklig jag är, att jag borde uppmuntras
knaskvinna som snackar om 25an i detta sammanhang
imorgon tänker jag gå in till stan när jag ska träffa henne
och sen tänker jag gå hem från stan när jag har träffat henne
det är typ en mil
det är bra motion att gå och så kan hon inte säga att det måste vara en kombination av många saker
för övrigt berömde hon mig och tyckte jag var typ jätteduktig för jag inte har skadat mig själv sen förra fredagen (1½ vecka alltså)
jag tycker också att jag har varit duktig
förresten mår jag fortfarande dåligt efter helgen
jag som i vanliga fall knappt äter alls fick mig en rejäl chock av allt svullande denna helgen
nu är mitt psyke och min kropp i botten om man säger så
jag mår dåligt i kroppen för det är så mycket mat jag har ätit nu
och jag mår dåligt i knoppen av samma orsak egentligen
men jag hade verkligen laddat för det, att jag inte skulle få ångest, så det går någorlunda bra i alla fall
förutom när jag väger mig
jag måste sluta väga mig tre gånger i timmen och bli förkrossad när jag inte har gått ner någonting mellan gångerna
angelica det går inte så fort du borde verkligen veta det
ja jag vet men jag hopphopphoppas ändå att jag på något magiskt vis ska ställa mig på vågen och inse att jag har sett fel hela tiden
att jag egentligen väger tjugo kilo mindre än vad jag har trott
allt jag hoppas verkar vara så otroliga saker
jag borde börja hoppas på realistiska saker
nu ska jag kolla några avsnitt av the hills sen ska jag sova jag dör av trötthet
ciao
When We Were Winning (Long Version)
jag fick ett ryck förut och raderade nästan all musik i iTunes
nu har jag bara kvar mina BD, Cure, Håkan samt Kent låtar
galet, allt annat är borta, vad tänkte jag egentligen med?
äsch jag bryr mig inte jag har det jag behöver
hela kvällen har jag kollat på gamla avsnitt av the hills
kan jag sluta tänka så jävla mycket någon gång eller?
och det är ju bara samma tanke som går på repeat i min hjärna hela tiden
och jag kan omöjligt få svar på min fråga
det känns som om mina revben är en korsett som någon spännt åt alldeles för hårt
jag tänker på saker jag inte vill tänka på
imorgon ska jag till
Dream My Days Away
att få höra hans röst
att sitta och skaka av nervositet
jag känner mig åksjuk, som om livet har svängt runt för mycket
men jag klarar mig ändå, när jag hör hans röst
hans inövade ord och meningar
henrik berggrens ljuva stämma i mina öron
uppriktigheten i hans röst när han ljuger för ännu en liten flicka som ringer och stör honom i hans liv
jag är bara en i mängen för honom
han är hela mitt liv
att då och då höra signal efter signal gå fram och till slut få höra hans ord, hans magiska röst när han pratar med mig
vad han säger är inte viktigt, att han säger något får mig att vilja leva
"jag är verkligen ledsen" säger han med sånt eftertryck i rösten, jag inser att han verkligen menar det, och jag känner mig så rörd över den vackra gesten
henrik berggren är verkligen ledsen å mina vägar
till och med när vi säger hejdå låter det fint, hans underbara dialekt som säger "hej" lite coolt innan vi lägger på
jag överlever nog lite längre
henriks ord får mig att orka
henrik jag älskar dig av hela mitt hjärta <3
I'll Be Gone
sen åt vi lite frukost och begav oss sedan till tågstationen
denna gång var det fridas tur att lämna halmstad
jag stod där för mig själv och vinkade till ett tåg som blev mindre och mindre i fjärran
i min ensamhet köpte jag därför broder daniel dvdn och så nivet fast jag inte ens hade råd och nu kommer jag behöva leva på vatten och bröd men det gör jag nog ändå så ingen skada skedd
i alla fall har henriks fagra yttre förgyllt min annars så svarta dag
imorgon ska jag till upm
sen på onsdag ska jag jobba
sen på torsdag åker jag till västerås, galet att träffa moa och frida två helger på raken
men nu är det speciellt tillfälle och så
i alla fall är det oerhört trevligt att sverige inte är så stort trots allt
förresten finns det bara en man för mig, och det är henrik berggren
jag är så over alla andra (nejmen jag får väl i alla fall låtsas lite)
Underground
efter att vi ätit frukost och gjort oss i ordning gjorde vi varm choklad, tog en picnickorg och tog oss ut i naturen
vi gick förbi västergård och köpte varsin semla och sen begav vi oss ner till havet
där hade allt vattnet åkt långt ut, så vi gick ut och satte oss på en liten ö mitt i havet nästan
där satt vi med utan jackor och skor och fikade och var glada
efter ett tag blev det dock rysligt kallt
men det var så oerhört mysigt och jag blev så lycklig och jag kommer nog aldrig glömma det
det var fint
sen åt vi köttbullar och snabbmakaroner hemma hos mig och sen åkte vi till tågstationen
den här gången var det inte av en lika trevlig anledning som under fredagen
nu åkte moa hem
vi vinkade och sprang efter tåget, sen började en människa prata med mig och frida för han trodde att vi försökte hinna ifatt för vi hade missat tåget, så berättade han att en gång hade han kommit försent till tåget och så hade han sprungit efter så hade tåget stannat
sen åkte vi hem och gick ganska omedelbart till jutarum
där åt vi en inbakad margerita med pyttelite champinjoner på på söndrums pizzeria
sen fick vi rabatt för han som gjorde pizzorna tyckte vi var snälla plus att jag tydligen känner hans döttrar (världen är en liten plats)
sen gick vi in på ica och var jätteläskiga
vi trillade och skrattade och skrek och jag snubblade in i hyllorna och dom som jobbade där ställde sig och tittade på oss
så köpte vi godis och sånt och sen gick vi och gungade
det var faktiskt ett väldigt fint ögonblick vid gungorna och kärleken känns ännu mer komplicerad än den gjorde förut men samtidigt så jävla förutsägbar och enkel
jag vet inte det är galet sånt där
sen kollade jag och frida på film och sen på the hills massa gamla avsnitt för frida hade ALDRIG sett på the hills och jag tyckte det var skandal
jag hölll nästan på att spy på kvällen för jag mådde så dåligt
ni vill inte veta hur fet jag har blivit denna helgen!
sen somnade vi i min säng, frida pratade i sömnen och pratade om att hon ville gå på ff-fest och jag mest bara skrattade
frida sover som en stock, jag råkade spela jättehög musik och dansade på mitt rum och tände lampan och skrattade högt och allt men hon sov vidare
söt tjej asså <3
When We Were Winning
där köpte vi frukostfrallor
sen hade mamma gjort fruktsallad så det blev en riktig höjdarfrukost
efter duschande, plattande av hår och sminkande åkte vi till stan och gick runt lite, det inhandlades diverse saker
sen gick vi till morfars och fikade
sen gick vi till sture och så visade jag dom hur det ser ut där
så handlade vi två gånger på hemköp och tog sen bussen hem
vi gjorde alla hjärtans dag middag som bestod av hjärtmackor till förrätt och lasagne till varmrätt
galet gott blev det och vi åt jag, moa, frida, sandra och linn
sen kom pece och vi flyttade ut på verandan eller vad det heter
en brasa och filtar försökte så gott de kunde att värma oss medans vi blev berusade på livet och andra substanser
cruel town ceden på hög volym och djupa disskutioner tre flickor emellan blev grejjen den kvällen
sen blev det för kallt och vi gick in på mitt rum och kollade på filmer
Work
jag kollar på broder daniel dvdn och har så hög volym att det gör ont i huvudet
men det känns så bra ändå på ett sätt, jag vet inte
fredag den trettonde februari:
det började på fredagen med att jag kom till tågstationen, så kom ett gulligt litet x2000 inrullande på perrong tre och jag stog där, beredd på att vara glad
så såg jag en liten moa kliva ut ur en av dörrarna och så skrek jag "MOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA" och hela halmstad skakade och alla människor stirrade på mig när jag började springa sicksack mellan allt folk och sen kastade jag mig över moa
sen efter en miljon kramar tog vi oss till staden och upp till upm så jag träffade emma lite och så
sen gick vi till espresso house för jag hade KUPONG där så det var två för en på valfri varm dryck och muffins
så satte vi oss och krängde i oss och så
sen startade dramat, för en korrekt version av händelsen hänvisar jag till moas blogg (highanddry.blogg.se) men för en överdriven cool version, stay tuned
jag såg min granne stå utanför med några vänner, så typ skrek jag till moa "det där är min granne hon är typ världens fjortis och sjukt otrevlig och är världens tyknaste och usch"
så märker jag att fjortisarna som sitter brevid mig och moa glor som om vi vore pestsmittade, så inser jag att dom kanske känner varandra
sen reser dom sig och går ut till min granne och så sätter sig och börjar prata och sen typ alla glor in genom fönstret och kollar på oss, och typ vänder sig om och kollar på mig
i den stunden insåg jag att jag skulle dö
så började dom ringa och smsa och sånt så plötsligt kommer massa fjortisar, och det står plötsligt ett helt gäng idominläppar vid ingången till espresso house
och så kom spagge och så och han är bråkmakarN och typ så
jag började skaka och typ "moaaa jag kommer dööö dom kommer slå mig, men då kommer jag slå tillbaka fifan" och typ darrade och ville att vi skulle fråga om det fanns en bakväg på espresso house
men så skulle moa gå och köpa mer chailatte till oss och då kom min granne in och satte sig på moas plats
mitt liv passerade revy när jag såg henne komma
så satte hon sig ner då och började prata och typ hon verkade typ trevlig (?) förstog ingenting men hon typ frågade vad jag hade sagt och typ försvarade sig själv och så jag ba jahapp liksom oväntat
så slutade det med att hon sa typ "det är konstigt att vi aldrig pratar, jag menar vi är ju grannar och allt, vi borde prata mer med varandra tycker jag" jag ba "eeeh ja okej" typ ahahahaha blev lite chockad
sen när alla dom försvann så log hon mot mig jag ba jahapp och så log jag tillbaka
helt galet men lite kul
sen efter att jag och moa hade suttit där i ungefär två timmar kanske så började vi gå hem till mig
men vi gick bara halva vägen för sen försvann solen och det blev iskallt
så sprang vi för att hinna med bussen och åkte hem
sen efter ett tag åkte vi till tågstationen och ställde oss redo för att frida skulle anlända
så kom hon och vi kastade oss över henne som en flock hungriga vargar och det blev gruppkram som varade i långa sekunder
sen på vägen hem stannade vi på ica och bokstavligt talat sprang in för att handla
vi drog med oss två kladdkakor, en påse ostbågar och en b&j till kassan, vi krockade nästan med några människor mitt i vår spurt men det är smällar man får ta
sen åt vi tacos och svullade medans vi kollade på film
vi somnade brevid varandra i min enochtjugo säng, det var galet varmt och svettigt ahah sen vaknade vi på morgonen och dog av köld för fönstret var öppet
sen sov vi lite mer
Ave Maria
berättelsen om helgen kommer någon gång framöver
just nu sitter en filur jag tycker galet mycket om brevid mig i min soffa
frida elisabeth louise åberg närmare bestämt
så jag ska inte slösa mer tid vid datorn nu
nu ska jag och frida ta oss ner till superminimala centrumet i mitt bostadsområde och äta pizza och köpa äckelpäckel som vi ska svulla i oss framför ett flertal filmer
ALLA önskar att ni vore här med oss just i denna stund
vi är så bra, jag är så glad, jag mår så bra
denna helgen var verkligen vad jag behövde just nu <3
Let It Rain
jag funderar på att göra en ny überhemlig blogg
det är egentligen inte det att jag har hemligheter
det är mer det att vissa människor tål inte sanningen
jag måste skydda människorna jag älskar
(ps, jag har nästan helt bestämmt mig för hur jag ska ta mitt liv, när jag ska göra det. nu väntar jag bara på att modet ska infinna sig)
Air War
jag och min käre far var på ICA MAXI och handlade lite inför att mina underbara väninnor frida och moa ska komma hit
så köpte vi coca cola så upptäckte jag massa supercoola mössor som låg där så stog det en skylt "köp 3 flaskor 1.5 liter cola och så får du en mössa" jag ba LYCKA vi hade tagit tre flaskor
så då jag ba PAPPA OMG KOLLA och pekade han ba "vadå vem skulle ha den liksom?" jag ba "eeh JAAAG" pappa ba "men då kommer ju sandra också vilja ha en sån"
nej jag tror inte det svarade jag, det är nämligen så att den är illröd och har en lapp som det står coca cola på
sandra är lite för fancy för sånt
så då tog jag den och mitt liv har plötsligt fått en mening
men den är väldigt busig
hela tiden säger pappa "angelica din mössa ligger där och där" liksom hela tiden är den någon annan stans
jag börjar bli senil
sjutton år, känns ju som en lagom ålder att bli senil
imorgon kommer bli TOTALLY AWSOME
först kommer jag vakna och så kommer jag piffa och puffa tills jag är någorlunda representabel
sen åker jag in till stan, köper ett busskort till mami och new cigarettes eftersom jag bara har typ fem kvar och dom tar nog slut ikväll och imorgon på morgonen
så ja
och sen går jag till TÅGSTATIONEN och så kommer det komma ett tåg
och på det tåget kommer MOA sitta och så kliver hon av så kommer jag få fnatt och krama henne tills hon krossas
sen är mamma där då tar hon moas väska i bilen så promenerar jag och moa till upm så ska jag prata lite med min psykolog
sen blir det party party
skoja sen espresso house jag har KUPONG där, ååh älskar kuponger
då ska vi äta kladdkaka och dricka kaffe, jag ska dricka mocha latte moa ska nog kanske dricka chai latte hon frågade i ett sms om det finns chai latte i halmstad och så blev hon jätteimponerad att det finns det hahahha MOA<3333 underbar tjej
sen när vi är feta rullar vi ut därifrån, går vi till hemköp och köper svulloäckelsaker som skulle kunna tillfredsställa en afrikansk by ett helt år
så åker vi hem till lilla mig
sen äter vi mat och så
sen på kvällen kommer kvinna nummer två, ingen mindre än frida
då ska vi stå och hoppa på tågstationen och skrika när hon kliver av så ska jag krama henne tills hon krossas
sen åker vi hem och då ska vi ha svullokväll
så ska vi äta ihjäl oss och vara sjukt äckliga och coola
det kommer bli en fet dag, bokstavligt såväl som bildligt talat
jag ska dock INTE använda min nya mössa hahahahahah <3
okej alla bryr sig nu ska jag fortsätta piffa och puffa på mitt rum så allt är PERFEKT imorgon
(sen när vill jag ha det perfekt? knasigt)
Magic Spells
jag höll på och hängde upp ren tvätt ur tvättmaskinen
och så gjorde jag den hemska tros-upptäckten
min lillasysters trosor är antingen sånna exklusiva spetstrosor eller svindyra märkesboxertrosor från typ D&G
mammas trosor är typ sånna silkestrosor så man inte får troskant
så kommer jag ba hej-jag-har-likadana-trosor-som-dom-har-på-dagis-fast-jag-har-större-storlek
mina trosor är typ ROLIGA med typ snobben på och sånt
eller färgiga ränder eller små kul tryck jaa ni fattar
inte så kvinnligt nej
jag ska köpa SEXIGA trosor bara för det, fast vad ska jag med sexiga trosor till?
äsch dom kan få ligga i min troslåda tills jag kan behöva dom
mycket intressant fakta för alla er som läser jag vet, nu kan ni dö lyckliga, i och med denna vetskap har era liv fått en mening
förresten tänker jag typ låta mig insprireras av fjortisar lite mer
ja ni hörde rätt, kors i taket
men typ urringade linnen ba "HEJ-här-är-vi" kan mina bröst säga då
om dom skulle vilja göra det vill säga
så vill jag ha jättelångt hår som jag kan kasta med åt alla håll och kanter, superfint
då skulle säkert hela världen bli kär i mig
eller ja det plus att om jag gick ner fyrtio kilo ungefär
alla skulle älska mig
det är fint att man har så bra självförtroende och känner sig nöjd med sig själv fast man är fet, har fult hår och snobbentrosor
nu ska jag äta mat
(förresten jag åt ju en hel pizza igår, idag vägde jag ett halvt kilo mindre än jag gjorde igårmorse!? ibland älskar jag min kropp)
Fulla För Kärlekens Skull
när ska mitt destruktiva leverne upphöra
när ska jag orka leva utan mina laster
vill jag leva utan dem? vem vore jag då?
jag vet inte
jag måste i alla fall försöka
i värsta fall kommer jag tillbaka till ruta ett igen
jag vet inte om jag är tillräckliggt stark att bara lägga ner allt
jag kommer gå under innan jag hinner bli bättre
eldkvarn är bra
jag är jättetrött men kan inte sova :(
ciao
.
J: Mmm..
H: Sover du?
J: mm
H: Tänker du någonsin på att dö?
J: Mm.
H: vad tänker du på?
J: På att jag vill lära mig så mycket jag kan medan jag är här. På att göra ett avtryck. Vad tänker du på?
H: På att alla glömmer mig.
J: Du får inte låta dom glömma, Holly. Du måste kämpa. Vi måste kämpa.
jag ser på en film som bara dödade alla mina nya planer om att gå vidare. jag kan nog inte vara mer än vän med r. men som sagt, de gamla dörrarna är fortfarande öppna och det är dom jag vill gå igenom. jag har inte slutat hoppas trots allt.
Crimewave
dör liiiiite här asså
emmaboda kommer bli så galet übernajs
liksom, bob hund, markus krunegård, nordpolen, metronomy, CRYSTAL CASTLES<3, DETEKTIVBYRÅN<3 och massa andra såklart
ÅÅH jag kommer dö av glädje
det kommer bli magiska dagar
men nu ska jag ta en sak i taget och framförallt då helgen som kommer NUUUU :D
åh mitt liv blir bättre och bättre för var dag som går (y)
Strangers In The Night
av mina tio (som sen blev till elva) punkter på dagens att göra lista har jag hunnit med en halv punkt
STARKT JOBBAT ANGELICA
men det var faktiskt en sjukt fet punkt jag håller på och kämpar med
ska, för självkänslans skull, beta av några lättare punkter så jag får stryka lite på listan i alla fall :)
för övrigt känner jag mig extremt vacker idag
lika snygg som igår faktiskt
jag ska nu skriva en lista som innehåller alla de saker som gör mig till den beautyqueen jag är för tillfället:
1. otvättat hår som är oplattat och stripigt
2. osminkad och finnig usch äcklig (okej jag är oförskämd jag får i princip aldrig finnar, så ja en finne tycker jag är mycket okej!)
3. sunkiga hemmakläder
4. en förfallen kropp på alla sätt och vis (ser ut som en sjuttioåring, fast det gör jag ju visserligen alltid)
5. jag luktar svett efter en heldag med sjukt seriös städning
och lite sånna saker som alla är avundsjuka på mig för, jag vet det ni behöver inte låtsas att ni inte är det
gud känner mig verkligen sjukt sexig
ni vill ta på mig och känna fingrarna sjunka in i mitt fett
gud vad äckligt
för övrigt, USCH alltså för övrigt har jag varit sååå duktig idag och bara ätit ett glas O'boy
sen nu på kvällen sa pappa "pizza till middag"
jag gick omkring en timme och hade ångest och funderade fram och tillbaka
tänkte ta barnpizza och bara äta halva
av någon anledning blev det dock en vuxenpizza
och när den låg där framför mig, flottig och äcklig, kunde jag inte stå emot
jag bara krängde i mig hela
usch jag känner mig så vidrig, så motbjudande, hur kunde jag
jag försöker tänka att "en pizza=2½ timmes rask promenad och jag har städat jättemycket idag" så jag inte känner mig lika hemsk
och så är det ju det enda jag har ätit idag
cirka 700 kalorier
åh gud alldeles för mycket jag skäms lite
och i helgen kommer jag äta hur mycket som helst
det här är inte så bra nej
jag hade räknat med att gå upp två kilo i helgen med allt vi ska svulla i oss
så jag tänkte gå ner tre kilo till innan helgen för att inte känna mig lika hemsk, det här går ju inte så bra dock
hur ska jag kunna stå ut med mig själv?
jag märker verkligen hur jag börjar hamna i samma tankebanor som på "den" tiden
det här är inte bra, men samtidigt älskar jag det
jag älskar att ha kontrollen, jag hatar när jag förlorar kontrollen och bara skyfflar in i käften
jag vet att det inte är bra eller något att sträva efter men jag saknar "det" jag gör faktiskt det
jag försöker i alla fall hindra mig själv från att spy upp det jag har ätit när jag har ätit mycket
så det känns i alla fall, bra antar jag
min mage känns helt uppsvälld nu och jag vet inte vad jag ska ta mig till
vill bara ta en kniv och skära bort allt fett på min äckliga kropp.
oj det var inte meningen att skriva så mycket och så ostrukturerat jag ber om ursäkt
hejdå
Tribute To Linn
nej jag överdriver självklart nu för tiden mår jag oerhört bra förutom på kvällarna
i alla fall så är det så att min käre far är jätteförkyld
så sitter han typ och harklar sig och det är så jävla vidrigt
HATAR när folk harklar sig speciellt om dom gör det femton gånger i minuten
FYFAN FÖR DET ASSÅ
och så sitter han i rummet brevid mitt så typ det vibrerar i hela mitt rum USCH
jag får typ kväljningar (hoppas jag spyr så jag går ner i vikt)
jävligt vidrigt i alla fall
ska städa nu
dels för att dammsugaren kommer överrösta pappas äckliga harklingar
dels för att jag får betalt för att storstäda hela huset av mamma och pappa
okej intressant javet
dagens att göra lista har hela TIO punkter så jag borde sätta igång nu dåva
kan någon slå min pappa så han slutar harkla sig?
okej nu ska jag äta frukost, som idag får bestå av ett glas O'boy, mm gott <3
brukar äta nån macka men jag var så vidrig igår och åt sammanlagt två mackor och ett kycklingbröst
så nu ska jag inte äta så mycket idag som kompensation
JAG ÄR DUKTIG FIFAN <3
No, I Don't Remember
jag försöker mitt bästa att gå vidare
igår tog jag verkligen modet till mig
nu skakar jag nästan av rädsla
vad kommer han säga?
utan mina bästa vänner moa och fridas sporrande ord hade jag aldrig vågat
moa som fick mig att inse att jag måste gå vidare
att jag måste våga
frida som fick mig att verkligen drömma om kärlek
jag är en liten flicka som mest av allt önskar att bli älskad av någon
men allt det som har varit, är och kommer alltid att vara
jag stänger inga dörrar, jag öppnar bara nya
ciao
Gammal Sång
jävligt starkt gjort av er det måste varit väldigt irriterande och nu är ni väl halvt döda av uttråkning
i alla fall bra jobbat
ni som inte läste, ni får ingen applåd men ni får en liten pust, kul att ni har någorlunda innehållsrika liv och inte har tid för sånt tråkigt trams, och tur att ni inte har slösat bort typ tretton år av ert liv med att läsa ointressanta inlägget numero uno
okej that's it puss (y)
Army Of Dreamers
måste råkat ta en aphjärna precis innan jag slussades iväg till jorden
i alla fall jag får typ hela tiden massa heeeelt sjuka idéer
oftast involverar det främlingar och att göra bort sig totalt på offentlig plats
och det sjuka, det riktigt sjuka, är att när jag berättar om mina planer.. så tycker folk att det är bra idéer
vi lever i en sjuk värld indeed
hahaha men det är ändå underbart att jag har störda vänner, jag vill inte ha tråkiga vänner
jag och mina sicko-in-das-heado-vänner kommer ta över världen en vacker dag, det kan ni räkna med
åh är det inte alldeles underbart med knasiga människor!? <3
.
så den senaste timmen har jag legat och tittat på min taklampa
kanske låter roligt, kanske inte låter roligt ni kanske tycker annorlunda än mig
vad vet jag
men jag vet i alla fall att jag tycker det är skitroligt
förutom att jag blev åksjuk och nu känns det som jag ska spy
men det var kul innan det haha
åh testa vettja (y)
ciao
Happy People Never Fantasize
okej over and out ciao <3
No Subtle Men
nämligen att ju allvarligare man väljer att göra någonting, desto svårare blir det
när man är seriös och djup och sitter och filosoferar och tänker på för och nackdelar blir allt så otroligt svårt, nästan omöjligt
när man bara skiter i allt och skämtar bort sig själv och sina känslor och inte tar någonting på allvar kommer kanske inte ens liv vara perfekt, men man kommer i alla fall vara lycklig
och dessutom, det är ju långt ifrån perfekt när man är allvarligt inställd till allting
jag läste ett underbart litet ordspråk idag
"det är svårt att älska, det är svårare att inte älska"
just i denna stund vill jag bara att du ska hålla om mig
som om det inte fanns någon morgondag
Terrified
visserligen har jag bara varit vaken en timme ungefär
men jag känner på mig att idag kommer bli något alldeles alldeles speciellt
det är vår utomhus
och jag känner mig så bra idag
det gnager lite i bröstet men för övrigt är det tipp topp
inte ofta det bara är en enda sak jag kan klaga på för stunden
men i själen är det soligt idag
fast jag tänker lite för mycket på vissa saker
äsch jag måste nog bara distrahera mig själv
idag ska vara en göra-fint-dag
jag ska städa hela huset och städa jättemycket på mitt rum
och sen ska jag också städa mig själv
färga ögonfransarna, måla naglarna och lite sånna saker (y)
nu är jag hungrig så jag ska äta en macka eller två, få ångest, och städa som en galning
ikväll asså, ikväll kommer jag känna mig sjukt bra
då ska jag kolla på film (y)
men okej äta nu, ciao
Lovers Dream
jag är nog, som jag tidigare påpekat, den mest självdestruktiva människan jag vet
inte bara i den bemärkelsen att jag skadar mig själv fysiskt, men jag lever även väldigt destruktivt för övrigt
jag vet bara inte vad jag ska ta mig till
utan att tänka mig för kastar jag mig bara ut utan varken säkerhetslina eller skyddsnät
gång på gång tillåter jag mig själv att förloras i känslor jag borde motverka med all min kraft
jag vet bara inte vad jag ska ta mig till
idag har varit en helt vanlig ovanlig dag
den har varit vacker och den har varit sorglig som alla andra dagar
jag önskar att jag slapp vara förälskad ensam
olycklig kärlek kallar ni det visst
jag är nog inte så olycklig egentligen, men obesvarad kärlek, ja det stämmer
om jag bara kunde släppa taget
jag är alldeles för uppslukad av mina tankar för att kunna fatta vettiga beslut
jag ska försöka sova nu, och hoppas på att vakna imorgon och inse att allt bara var en dröm
Such A Lonely Soul
jag hade en jättefin dröm som egentligen var jättehemsk och tragisk men ändå så vacker och underbar
jag tror att jag har ljugit för mig själv mer än jag trodde
saker och ting är inte vad de ser ut att vara när man är rädd att gå sönder av sorg
jag tror faktiskt att det bara finns en förklaring
men jag låser in det i mitt undermedvetna och ignorerar
jag ska aldrig mer tänka den tanken fullt ut
om fyra dagar återser jag min älskade moa
om fem dagar återser jag min älskade frida
tiden får gärna gå snabbare de här dagarna, och sen långsammare de dagar då mina underbara väninnor befinner sig här
nu ska jag gå ut utomhus och vara kär (sschhh) för det är ju vår (snart) och då ska man vara lycklig (för en gångs skull)
Hospital
knarkar fortfarande Hospital <3
och jag måste ju säga, att hur snygg jag än tycker att vissa människor är, så är Henrik Berggren den absoluta ägaren av mitt hjärta
han är den finaste jag vet, inuti och utanpå
jag tror jag är kär
henrik berggren <33
Hospital
jag är så trasig, jag vet inte om jag någonsin kan bli hel
man borde inte hata sig själv så helhjärtat som jag gör
jag överdoserar Hospital och minns en tid som inte var mycket sämre än nu egentligen
varför har mitt liv varit så svart? varför har jag alltid varit så förstörd?
det är inte att jag vaknade en morgon för en vecka sen eller något och var lite ledsen
det här har pågått hela mitt liv
jag minns inte en tid då jag inte mådde dåligt, därför tror jag inte att det går att må bra, jag har nog aldrig gjort det
i alla fall inte vad jag minns
jo i stunder, korta perioder, men aldrig har min vardag varit vacker, det har alltid varit kaos
jag var tvungen att gå ut och röka för att lugna mina nerver lite
men sen kände jag mig förföljd och började skaka hejdlöst så jag gick hem igen
hela kroppen värker och jag vill bara sova, sova bort mitt liv
slippa känna
jag klarar inte
jag behöver något som består, permanent lycka eller ingenting
No Time For Us
imorgon har det gått ett halvår sen broder daniels sista spelning
min chans att få se dom, chansen som jag inte tog
jag åkte till frankrike, varför varför åkte jag till frankrike?
imorgon har det gått ett halvår och jag vaknar fortfarande i panik ibland och gråter mig helt tom när jag inser att jag aldrig kommer att få se dem
och det känns bara värre och värre för varje dag som går faktiskt
jag inser att jag aldrig kommer komma över det
jag kommer få leva med det här resten av mitt liv..
jag kommer hata mig själv för resten av livet
hur kunde jag
jag missade min enda chans att få se broder daniel
jag kan inte beskriva hur mycket jag ångrar mitt hemska avskyvärda beslut
folk försöker säga saker för att trösta
det finns ingen tröst, jag fick aldrig se broder daniel ingen kan någonsin säga någonting som får mig att känna mig bättre
under det senaste halvåret har jag knappt kunnat lyssna på broder daniel
när jag har gjort det har jag börjat gråta och fått ångest över hur jävla dålig jag är och hur jävla skit allt är och att jag inte såg dom
ni förstår inte
ingen förstår
broder daniel är orsaken till att jag lever
känns jävligt fattigt att säga så, som värsta fjortisen eller något
men det är sant
många (eller ganska få egentligen men ganska många) saker håller mig vid liv
men vid det enda tillfälle då jag egentligen verkligen stått med en fot på varsin sida, liv och död
då räddade broder daniel, då räddade henrik berggren
jag skulle antagligen inte leva idag om det inte vore för broder daniel, och jag fick aldrig se dom
jag fick aldrig se dom
jag visste inte att en människa innehåller så många tårar
A Track And A Train
lite jobbigt med minnesluckor och andra saker jag inte orkar tänka på
men jag överlever för det gör jag alltid
och så har jag ju nästa helg att se fram emot
lever verkligen på det just nu
idag har jag jobbat
jag försov mig i morse så mamma väckte mig och jag började nästan gråta för jag var så trött och jag ville bara sova
i alla fall släpade jag mig upp, åt lite och gjorde mig i ordning sen började jag jobba klockan tio
jobbade till tre
är lagom död nu
varför fryser jag hela tiden? hatart
i alla fall hm nästa helg <3 drömmer mig bort och ler lite
jag är så slutkörd för tillfället att jag inte ens orkar vara negativ
jag orkar ingenting
måste somna tidigt inatt
jag babblar på som vanligt
måste gå ner i vikt, ciao
Shoreline
för tillfället är jag självisk och otrevlig och lyssnar på jättehög musik fast klockan är kvart i fyra
det där med att sova glömdes bort någonstans mitt i en panikångestattack
jag förstår mig inte på verkligheten eller overkligheten eller vad det nu är
vad det än är så skrämmer det mig
vad hände med logiska angelica som kunde resonera bort allt obehag? hon har nog försvunnit
angelica din psykotiska knäppgök en smäll på käften borde du få
jag vet inte
jag vet inte
jag tror kanske att.. nej jag vet inte
jag vet ingenting
fast jag ska snart jobba, jag orkar inte det
jag behöver en paus från att göra ingenting och allting
jag funderar på det förbjudna
men ingen behöver oroa sig som vanligt för jag är lika dålig som jag alltid är
nu ska jag sova i fem timmar, förhoppningsvis ostört, vill slippa vakna i panik och tårar och kaos, jag behöver sova
jag vill bara sova
Soul Meets Body
men en lång, lång tid känns det som (inte för att det betyder något, kan vara ett år lika gärna som det kan vara en dag, jag vet som sagt inte)
i alla fall
jag har vid ett flertal tillfällen den sista tiden helt plötsligt och utan förvarning börjat skratta hejdlöst åt små minnen som har kommit och skapat en revolution i min hjärna
egentligen är det inte bara framtiden som betyder något för mig
jag glömde det förflutna
inte för att det har varit 100% solsken och skratt, men åtminstonde 5% av det, och det räcker, det räcker
så många (tills nyligen) bortglömda minnen som bara har vandrat rakt in i mina tankar och framkallat skratt
det är läskigt när jag minns framtiden
jag lever ju inte i nuet, jag lever i framtiden, och jag drömmer så mycket om den att det blir verklighet, jag kommer på mig själv när jag sitter och skrattar åt minnet av vissa händelser, och inser att det aldrig har hänt
det är svårt att skilja påhitt och verkligheten i de flesta fallen
igår fick jag läskiga synhallucinationer
jag hatar att behöva ha det såhär
men i alla fall nu kom jag ifrån ämnet lite
minnen, nostalgi
mestadels är det minnen från stiftsgården och minnen av stunder med fridastinaochmoa som har poppat upp i mitt medvetande
stiftsgården, när jag och felicia var svenska gurkor i eriksson, vårat skrattanfall som slår allt jag någonsin varit med om, jag har aldrig varit så lycklig som jag var just i den stunden, när jag låg där på golvet, brevid en bästa vän, och skrattade så tårarna sprutade på oss båda, magen gjorde så ont att jag delvis grät på grund av den, och jag trodde att jag aldrig skulle skratta mer än så någonsin, men sen när vi krypit, släpat oss in i rummet och stängde dörren bevisade jag för mig själv hur fel jag hade, för då exploderade vi och skrattade ännu högre, ännu mer och ännu intensivare. det är ett av de absolut vackraste minnena jag har.
när jag och gabriella, utan att veta om den andra, gick iväg för oss själva när vi var ledsna och sen stötte vi ihop med varandra för att båda var på väg till samma plats, och vi grät tillsammans och vi tröstade varandra och det var ett så otroligt sorgligt och innerligt ögonblick som verkligen betydde väldigt mycket.
när jag och gabriella sprang ifrån dirrot och alla människor (i synnerhet en människa hehehe) och gömde oss på rummet och bara satt där i fönstret och pratade och skrattade och mådde bra.
alla gånger vi smet iväg för att plocka blåbär, med dåliga ursäkter för våran frånvaro.
alla saker som har blivit sagda, ord som har präntats in i hjärnan och aldrig kommer försvinna.
när vi, säkert tio tjejer, på konfirmationslägret vaknade mitt i natten och badade nakna i siljan, och dagen efter när det spred sig och ledarna antingen skrattade sig lila åt oss, eller blev arga som bin över att vi inte hade följt reglerna.
jag kan fortsätta i all evighet, det finns inga gränser för allt vi har gjort.
minnena jag har med stina frida och moa är det inte ens någon idé att börja prata om, det är för mycket, alldeles för mycket. småsaker, så små så små som har blivit så mycket mer. allt, stort och smått, har etsat sig fast på näthinnan och spelas upp med jämna mellanrum, för att jag ständigt ska komma ihåg stunderna med de finaste. Saker som är så obetydliga och vardagliga som har fått en så stor och betydande roll i mina nostalgiska resor i huvudet.
tack och förlåt
var inte tänkt att bli långt men det blev det nog i alla fall
My Heart Still Beats For You
jag vet ju att jag bara gör mig själv illa
måste sluta att leva så destruktivt som jag gör
det var länge sen jag skrev, inte bara på bloggen men över huvudtaget
jag saknar det, det är en bra ventil
men samtidigt tar orden stopp när de kommer till fingrarna
jag får inte ut allt, och jag blir så frustrerad
jag skriver i huvudet istället
tänker ut sånt som jag borde skriva ner, men aldrig orkar
varje cigarett skulle bli den sista jag rökte
varje form av bekräftelse, den sista jag sökte
jag skulle aldrig mer släppa taget och kasta mig ut
jag skulle låta varje farväl vara ett definitivt slut
jag skulle sluta drömma om vackra dar
och släppa taget om det som inte dröjer kvar
men andetag för långt borta för att höras
får mig att glömma allt som borde göras
och tårarna rinner ännu en gång
medans verkligheten raseras av en kärlekssång
jag vet inte, just nu lever jag för nästa helg, och helgen därpå
sen vet jag inte.. jag behöver något snart att se fram emot efter det, sommaren är för långt borta
om vi åker till sthlm i mars vill jag åka och bo hos frida i strängnäs
jag vill åka till karlstad och besöka stina, jag saknar henne för mycket
jag vill inte leva såhär men jag börjar inse att det måste vara på detta viset
jag kommer aldrig överleva i nuet, jag måste alltid ha en framtid som är byggd i ljuset
nuet kommer alltid att svika
jag kommer nog aldrig kunna lita på mig själv
jag önskar att livet vore enkelt
kanske.. nån dag, jag vet inte
