son of st jacobs

jag såg just några bilder och så på mig själv, eller jag var med i bilderna
jag satt seriöst och kollade fem minuter på en av bilderna
jag är nog det vidrigaste jag någonsin sett
skojar inte, jag hatar mig själv
usch

jag känner mig återigen så jävla patetisk
men två bekanta jag har, som jag inte har sett till på många år, har kommit tillbaka in i mitt liv
de heter ana och mia och de hjälper mig att orka när jag är ensam
har man ingen annan, får man ha sig själv helt enkelt
det känns bättre stundvis
och jag tror på mig själv nu, jag gör verkligen det, jag kan nog klara det här
eller rättare sagt, jag måste klara det här, annars går jag under

min psykolog är i alla fall så jävla fånig ibland
hon är världens snällaste för det mesta
men ibland blir jag så irriterad
är hon blind på båda ögonen eller, hon måste väl se hur jävla äcklig jag är, att jag borde uppmuntras
knaskvinna som snackar om 25an i detta sammanhang
imorgon tänker jag gå in till stan när jag ska träffa henne
och sen tänker jag gå hem från stan när jag har träffat henne
det är typ en mil
det är bra motion att gå och så kan hon inte säga att det måste vara en kombination av många saker

för övrigt berömde hon mig och tyckte jag var typ jätteduktig för jag inte har skadat mig själv sen förra fredagen (1½ vecka alltså)
jag tycker också att jag har varit duktig
förresten mår jag fortfarande dåligt efter helgen
jag som i vanliga fall knappt äter alls fick mig en rejäl chock av allt svullande denna helgen
nu är mitt psyke och min kropp i botten om man säger så
jag mår dåligt i kroppen för det är så mycket mat jag har ätit nu
och jag mår dåligt i knoppen av samma orsak egentligen
men jag hade verkligen laddat för det, att jag inte skulle få ångest, så det går någorlunda bra i alla fall
förutom när jag väger mig
jag måste sluta väga mig tre gånger i timmen och bli förkrossad när jag inte har gått ner någonting mellan gångerna
angelica det går inte så fort du borde verkligen veta det
ja jag vet men jag hopphopphoppas ändå att jag på något magiskt vis ska ställa mig på vågen och inse att jag har sett fel hela tiden
att jag egentligen väger tjugo kilo mindre än vad jag har trott
allt jag hoppas verkar vara så otroliga saker
jag borde börja hoppas på realistiska saker

nu ska jag kolla några avsnitt av the hills sen ska jag sova jag dör av trötthet
ciao