If Only A Lifetime

ÄR DET SÅ KONSTIGT ATT JAG MÅR SOM JAG GÖR?
NEJ GOTT FOLK, DET ÄR DET INTE, OCH NÄR JAG SÄGER NEJ SÅ MENAR JAG NEEEEEJ!
så nu sitter jag här, efter flera månaders uppehåll, med ett rakblad i handen
jag skakar i hela kroppen
jag klarar det inte längre, jag måste få se blod, känna smärta
jag är nog utkastad, jag vet inte
pappa sa att jag skulle börja leta efter eget boende, för dom orkar inte med mig längre
känns ju (y)
så frågade jag om han seriöst menade att jag inte fick bo kvar, att dom skulle kasta ut mig
då sa han att ja, dom orkar inte med mig och oavsett om jag hittar någonstans att bo eller inte så ska jag ut härifrån
älskar mitt liv asså
vart ska jag ta vägen?
jag vet inte
jävla mage, jag har inte ätit ordentligt på två dygn och det känns som min mage ska skrumpna ihop och dö
jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med rakbladet, om jag ska göra som jag vill eller som jag borde
fysisk smärta är fan så mycket enklare att hantera
fan vad det suktar med att inte känna någon som helst smärta över huvud taget, någonsin mer
det känns som om jag åtar mig saker hela tiden för att hindra mig själv från att göra något dumt
så att jag kan tänka att jag är viktig, att jag behövs, att jag måste göra bara den här saken, bara den här saken, bara den här saken
jag kan fortfarande inte bestämma mig
kan någon rädda mig snälla jag överlever inte
jag klarar inte av det här
RÄDDA MIG DÅ FÖR I HELVETE
jag hatar livet
ifall ni undrar, så slutade det med att begäret vann över förnuftet och jag fick min efterlängtade smärta
jag hatar mig själv

Malmö Beach Night Party

min fredag var ingen superhit
jag somnade klockan sex på morgonen, vaknade sju, insåg att jag aldrig skulle klara skolan
dels på grund av att jag var en aning trött sådär
och dels för att jag är så förbaskat förkyld
så jag somnade om, vaknade, bråkade med mamma, somnade om igen
klockan halv två väckte pappa mig
jag duschade, kanske lite för länge
sen fixade jag mig, kanske lite för mycket, för det tog lite för lång tid
sen gick jag till bussen typ tjugo i tre bara för att upptäcka att jag missat bussen med typ fyra minuter
nästa buss valde att inte dyka upp så jag fick vänta till klockan tio över tre
klockan tjugo över tre sprang jag i full galopp över stora torg
hissen upp till upm gick jättelångsamt, säkert bara för att retas
jag ringde på ringklockan och ursäktade mig tusen gånger för att jag var så sen
sen pratade jag med min psykolog till klockan fyra
efter det gick jag till bokia, sa "är ulrika här" fick som svar "javisst följ med här"
sen pratade jag med ulrika i två minuter och skaffade mig själv ett jobb (y)
jag är bra ibland
sen köpte jag cigg, och åkte hem
vi åt tacos till middag och jag åt två stycken
sen har jag nog inte gjort någonting men det har kännts som om jag har gjort allt hela tiden och det har varit jättejättejobbigt
nu är klockan två på en fredagnatt/lördagtidigtidigmorgon
jag är (som vanligt när det är natt) pigg som få
jag planerar att klättra ut genom fönstret, sätta mig på fönsterbrädan och kedjeröka tills mina lungor rostar och råkar flyga ut när jag hostar
sen kanske jag somnar
jag vet inte, jag vill det
okej i alla fall, fredagen var överdriven fast inget hände och den var helt SEPE
och jag känner mig som värsta fettot och det känns som jag har ätit hur mycket som helst idag fast det har jag ju egentligen inte, men asså två tacos till middag, asså det känns ändå väldigt mycket, men det är liksom enda på hela dagen så jag antar att det var helt okej
jag är en livstidsfånge i min egen kropp
det fulaste fängelset som finns
okej för övrigt överdriver jag väldigt mycket ibland
asså jag ska inte dö! eller jo det ska jag ju, det är liksom något som alla gör såatte jag är ju ändå ganska som alla andra
närå men aah
jag vill inte dö atm iaf, jag har för mycket skit som pågår, jag har inte tid att dö
okej bra då vet ni
ingen bryr sig, vet, men okej tjarå

Hit Me Hard

justeja
en sak som jag verkligen undrar över
jag tänker inte fråga direkt
jag säger det rakt ut i luften och om du vill så får du gärna svara
jag undrar bara.. varför?
eller kanske snarare varför inte?
det är okej
jag vill bara veta varför inte
jag vet att det finns en anledning
om det finns en anledning till varför
ja, då finns
så ge mig en fet käftsmäll, det spelar ingen roll
jag måste få veta!

Smart Drag Mr. Christer

eller NOT
okej gott folk
vissa saker är sånna saker som jag funderar över
och jag önskar att jag visste svaret på dom sakerna
men jag är för feg
och jag tycker att tre är tre för mycket och fyra är typ samma sak som att dö
jag önskar verkligen att jag var bästa vän med harry potter, han kan ju trolla och så
ååh jag önskar att han kunde trolla åt mig
då vet jag precis vad jag skulle vilja ha
[four letter word]
hur kommer det sig att du är så viktig?
jaja du kan väl få alla önskningar
alla lika siffror och fallande stjärnor
go ahead, take them, okej det har du ju redan gjort
vetu, jag orkar inte
jag orkar inte att min kärlek strömmar ut som genom ett öppet sår
för det håller på och tar slut nu
jag vill inte få slut på kärlek
vem var det som sa att det inte finns någon gräns för kärlek, well, den personen är dum i huvudet
om man inte får tillbaka det man ger så har man förlorat det
du vet att det är dig jag menar
och som sagt tre är tre för mycket och fyra är typ samma sak som att dö
så därför pratar jag för mig själv, rakt ut i luften
för det kan man göra en miljon gånger utan att dö
ibland kommer folk så nära sanningen
och snart kommer jorden gå sönder av att jag stirrar på den
allt för att slippa möta en blick som säger att den personen vet allt om en

jag säger det här på fullaste allvar, jag är tom nu
jag har ingenting kvar och jag vill verkligen inget annat än att dö
jag orkar inte må såhär
jag orkar inte vara ett skal
vilket är det minst smärtsamma sättet att dö på?
tacksam för svar

K K K K K Come On

mkei jag är fedt pepp på stuff nu
inget särskilt eller så nejnej
mer typ nu-ska-jag-äta-en-banan-FY-FAN-VAD-PARTY
aah
för övrigt är fullbokade tåg det osexigaste som finns <///3
alla vackra planer för januari månad var det som om någon gjorde tusen nålar på
okej hade ju tänkt återförenas med massa älskfolk
men typ ALLA tåg är fucking fullbokade
liksom sen när har sj brytt sig om det?
hur ofta har man inte åkt tåg och halvt behövt hänga ut genom ett fönster för att det har varit så fullt?
mm jag menar det
okej nu är det som det är och man får väl ta och gilla läget i guess
i februari äre håkan i vezteråwzh
och då ska jag dit och se på honom och pussa lite på simon
närå men okej titta på håkedi hå ska jag göra i varje fall
intressant att veta vad jag ska ha för mig om tre månader, eeh nej
saker jag kan konstatera om mig och mitt liv för nuvarande:
-jag har bara två cigg kvar som ska överleva tills imorgon eftermiddag <//3
-gud spelar pingis
-jag är sjukt trött på att vara sjuk, enough liksom
-imorgon ska jag få läsa min journal :)
-imorgon måste jag gå hemifrån klockan bajs-sju för att hinna till skolan
-jag har vissa talanger faktiskt (HAHA jantelagen släng dig i väggen)
okej that's it
herrå


Life On Mars

David Bowie - Life On Mars

denna låten betyder så mycket för mig
det finns inga ord som beskriver känslan när jag hör den här låten
Dels för att det är en alldeles underbar låt
Men även mycket på grund av L
David Bowie var en av hennes favoritartister
och på begravningen spelades den här låten
Det är så mycket kraft i låten, så mycket energi och känsla som bara strömmar igenom kroppen
jag överdriver inte när jag säger att jag får svårare att andas
och jag känner ett obehagligt tryck som om en gigantisk hand kramar ihop min bröstkorg
tankarna i huvudet antar nästan en fast form och skjuts åt sidan totalt
allt bara försvinner
och den enda bilden som fyller mina tankar är från begravningen
när jag stog framme vid kistan och rörde vid den
veta att du låg där inne, och att du aldrig skulle komma tillbaka igen
jag struntade i att jag grät våldsammare än någon annan den dagen
att jag knappt kunde gå rakt på vägen tillbaka till bänken eftersom mina ögon var så tårfyllda att jag inte såg världen skarp
jag var tvungen att hålla i mig i bänkarna för att leda mig tillbaka utan att trilla
jag som aldrig gråter inför folk
i den stunden spelade ingenting någon roll
och sedan efteråt, att prata med dina föräldrar
du var inte bara en del av mitt liv, jag var en del av ditt
L, du är saknar och älskad, ingen som kände dig kommer någonsin glömma dig och du kommer leva vidare i våra hjärtan och tankar
<3


Yellow

jag är så otroligt förvirrad och vilse just nu
jag vet inte vad jag ska göra med någonting och det känns som om tiden tickar förbi fortare än någonsin
det är så många val som jag måste göra
så många viktiga, avgörande beslut som måste fattas
och hur jag än väljer att göra kommer tvivlet finnas kvar
när jag låter andra välja åt mig blir det bara fel i slutändan, så nu måste jag verkligen bestämma mig på egen hand
det handlar inte längre om vilken tröja man ska ha på sig eller vilken film man ska se på bio
jag önskar att det vore enkelt
kanske stjärnan som föll igårkväll var min
kanske jag bara är en i mängden
ingen förstår nog vad jag menar, men som sagt, jag är förvirrad, så då blir det knas av allt

Lovers In Japan

för ungefär två timmar sen gick jag ut på en promenad
och så satte jag mig på en gunga i en lekpark nära där jag bor
himlen var verkligen full av stjärnor
och när jag satt där och tänkte på en viss människa såg jag en stjärna falla
jag har varit så förrvirrad så länge nu
snälla, gör så att jag förstår
allt ligger på dig nu


Longing For Lullabies

passande låt för tillfället
det är sen söndag som har gått över i tidig måndag
klockan är halv fyra och jag känner att jag verkligen verkligen borde sova
men det är faktiskt inte det lättaste ska jag be att få tala om
okej jag utgår ifrån att alla har sovit sisådär en sjudundrans massa gånger så ni vet ju antagligen hur det är att sova
fast jag tycker att det är svårt :(
och så blir jag stressad när jag tänker på att jag ska vakna om fyra timmar och kila iväg till skolan
och jag har en nedrans huvudvärk och jag är förkyld som en oxe
och jag ligger efter i matten och det ska jag ha först
och jag börjar inte ens förrns klockan tio men jag kommer ut till skolan klockan åtta
så jag ska äta frukost och sen räkna matte fram till lunch hade jag tänkt
oj vad intressant
ska faktiskt tvinga mig själv till att sova nu så godnatt

Brothers On A Hotel Bed

när jag var sjuhundraelva dagar gammal hände något som förändrade mitt liv för alltid
sandra christina eriksson föddes
ända sen första stunden jag träffade dig har jag älskat dig bortom alla gränser
du har varit den människa som alltid funnits där, vi har slagits och skrikit åt varandra och kallat varandra saker som man inte borde kalla någon
och trots detta har du alltid funnits där för mig när jag behövt dig
vi har gått igenom så mycket tillsammans och jag har så otroligt många minnen från saker vi har upplevt tillsammans
för mig spelar det ingen roll vad du säger, det finns visst ett för alltid, i alla fall i vissa fall
oavsett om du inte tror på det, och kanske inte jag heller egentligen, ska jag slåss tills sista andetaget för att få ha dig i mitt liv, och inte bara att vi båda ska leva i samma värld, utan att vi ska vara en del av varandras världar
jag kommer alltid, alltid, finns här för dig oavsett vad som händer och jag kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig
syster, du är den bästa

The Sound Of Settling

oj nu har jag inte skrivit något på över en vecka
det finns en mycket enkel förklaring till detta, dels beror det på att mitt internet verkar ha tagit en liten time out, allt går ungefär i en hastighet som kan beskrivas som det motsatta till ljusets hastighet, det vill säga väldigt väldigt långsamt
det beror även på att jag har varit väldigt sjuk ganska mycket den senaste tiden, som ju är mer regel än undantag såhär på hösten (som mot alla odds så smått har börjat bli till riktig vinter även här nere i de sydligare regionerna av svea rike)
förutom de två tidigare sagda orsakerna till min lilla internetpaus har jag även haft mycket att tänka på som jag har prioriterat före att sitta vid datorn
okej, med detta sagt ska jag nu ägna mig åt att uppdatera bloggen på vad som händer i min twisted hjärna samt i mitt ointressanta liv
till att börja med kan jag meddela alla er icke existerande bloggläsare om mitt senaste stora beslut
jag har bestämt mig för att hoppa av skolan, jobba ihop så mycket pengar som möjligt tills när jag fyller 18 och sen fort som en liten iller ta mitt pick och pack och flytta till New York
egentligen hade jag velat flytta nu direkt, men är man inte 18 klarar man sig tyvärr inte så långt eftersom man inte får skriva några kontrakt om till exempel lägenhet och så vidare
så det kommande månaderna av mitt liv kommer jag att spendera genom att först och främst skaffa ett eller flera jobb, så fort jag har skaffat ett jobb hoppar jag av skolan, sedan ska tiden fram till flytten mestadels bestå av arbete för att jag ska få ihop så mycket pengar som möjligt, men jag ska även ordna med visum och arbetstillstånd och allt vad det heter för att kunna legalt flytta till, och skaffa jobb i, New York
även om det förhoppningsvis varken tar mycket tid eller energi är det ju trots allt väldigt viktigt att inte glömma bort det, eftersom det är en mycket väsentlig del för att min plan ska fungera
nästan alla pratar om hur osmart det är att göra som jag tänker göra, och att det vore bra att i alla fall gå klart gymnasiet först så att jag har en plan B
det är verkligen läskigt hur folk som står mig så nära kan känna mig så dåligt
jag är inte en människa som vill ha en plan B, jag vill inte ha ett skyddsnät som kan fånga mig om vingarna sviker
jag vill ta det som det kommer och vara så fri jag bara kan, jag är trött på att göra saker, bara för att det är det som förväntas av mig
gymnasiet är valfritt, men allvarligt, hur många har ens seriöst tänkt tanken att inte gå gymnasiet? nej inte så många, för även om det är ett fritt val är det det förväntade, det nödvändiga för samhället som det ser ut nu
det är inte många jobb som inte ser gymnasiekompetens som en självklarhet
men jag då? jag har ju inte ens tagit hänsyn till vad jag som människa vill och inte vill, vad jag har för drömmar och vad jag vill göra, jag har ju bara gjort som alla andra, följt strömmen
gymnasiet var ett val, men jag valde inte mellan att gå eller att inte gå, jag valde bara mellan olika skolor, olika program
jag trivs inte i skolvärlden, jag har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det, varför ska jag då stanna i den bara för att det är det vanliga? sen när gör jag saker jag inte vill bara för att jag vill vara vanlig? jag har väl aldrig haft den minsta önskan att vara som alla andra? nej
okej nu blev det jobbigt för det känns som att jag vet exakt vad jag menar, men jag kan inte få ut det på ett bra sätt så att folk förstår så då bara babblar jag på, förhoppningsvis var det i alla fall lite logiskt
övriga nyheter,
jag ska läsa min journal, sist jag träffade min psykolog frågade jag om jag skulle kunna få läsa den, hon sa att som patient har jag rätten till min egen journal
det känns som ett väldigt bra sätt att försöka få min högsta önskan att gå i uppfyllelse
det om att få veta vad alla tänker om mig och så
för nu kommer jag ju få läsa ganska så mycket, skrivet av ganska många olika människor, med deras egna ord om deras möten med mig
jag har ju redan min version, men det ska bli intressant att se deras versioner
okejokej what else is new?
nej jag vet inte inget särskilt
okej med dom orden avslutar jag detta inlägget
hejdå

Better

kanske lite, kanske inte alls
jag vet inte hur jag mår i nuläget
jag känner aldrig efter, jag hinner inte tänka på mina tankar
stressen är påtaglig även när jag tar det lugnt, för jag kan inte slappna av
jag kommer på mig själv sent på kvällen när jag ligger och ska sova med att ligga och "hoppa" med benet
jag vaknar med hjärtat i halsen efter ännu en stressdröm
vaknar till en vardag där allt är stress, även när jag inte gör någonting
då känner jag mig stressad över det faktum att jag inte gör något
gör jag något känner jag mig stressad över att jag inte tar det lugnt
min koncentrationsförmåga ligger på minus tretusen
jag klarar inte av att göra minsta sak utan avbrott och tankar som flyger iväg åt alla håll och kanter
lite stress är nog nyttigt tror jag
men inte när det går till överdrift, så att man inte kan sova för man ligger vaken och tänker på allt man borde göra, allt man borde gjort
inte när det blir så att man kommer på sig själv med att ligga och "hoppa" med benet när man ska sova

BoysBoysBoys

jag älskar verkligen att killar kan vara så genomskinliga ibland
det är ju rent ut sagt skrattretande
idag efter lunchen satt jag och rökte så kom en kille gående
så var det en som folk har sagt att han gillar mig
så kom han fram till mig ba "har du en cigg att bjuda på?"
jag ba "nej jag har inte så många kvar"
men ändå satte han sig där jag satt och började prata jättemycket med mig och jag ba eeeh mm
usch han är värsta tönten och berättade för mig att hans största intresse är traktorer och att han byggde en egen traktor när han var sju år, liksom ofta jag bryr mig!!??? jaja whatever
sen är det ju då han söta killen som jag pratade med igår
nu idag när jag kom ner på fritids han ba "hej angelica :D"
jag ba "hej" han ba "det är någon jag vill att du ska träffa.."
jag ba "jaha vemdå?"
han ba "oskar, han sitter där" och pekade på en kille, jag ba eeh jaha?
han ba "oskar gillar dig" och sen började alla killarna nera på fritids ba "ooouh oskar, vilken färg har brandbilen??"
och skrattade och oskar typ  ba sa inget och bara kollade ner i golvet med sitt röda ansikte
sen han söta killen ba "det är en sak jag undrar över angelica, har du d-kupa?"
och typ alla blev helt tysta och väntade på mitt svar jag ba "men gud inga kommentarer, vad är det för fråga liksom"
alla ba hehe
sen reste sig söta killen upp och kom fram till mig och ställde sig på min fot
jag ba "men va? så kan man ju inte göra!?"
fritids-Åke ba "har du glömt vad jag sa igår?"
söta killen ba "vadå?"
Åke ba "att om du upp fördig moget kommer det gå bättre för dig..."
han ba kollade ner i marken
sen köpte jag toast och sötkillen ba "jahapp då var det dags att betala"
jag ba "jag har redan betalat"
sötkillen ba "jaha.. men då får du väl betala lite extra in natura hehe"
jag ba "......" med värsta blicken på han så han blev helt nervös ba "eheh till åke HAHHA eller oskar HAHA" jag ba jovisst liksom
asså dock var detta bara delar av konversationen men aah
och asså han beter sig verkligen som typ en lågstadiekille som är kär i nån
jag menar vi känner inte ens varandra, jag vet inte ens vad han heter, och han frågar vad jag har för kupa och ställer sig på min fot!??
så kan man ju inte göra
jaa vad ska man säga egentligen
och typ alltid när han ser mig han ba "hej angelica :D" jag ba "hej.." han kan ju åtminstonde presentera sig själv tycker man haha
asså det är i sånnahär situationer jag önskar att min högsta önskan kunde gå i uppfyllelse
min högsta önskan är att få veta vad folk tänker om mig egentligen
hmm det vore verkligen praktiskt
asså baserat på de delar av konversationen med sötpojken jag skrev ovan, och så plussar ni på liksom blickar,gester och ansiktsuttryck och tonfall och sånt..
vad tror ni att sötpojken tänker om mig?
asså jag tycker då att det verkar som sötpojken typ kanske möjligtvis gillar mig men asså oj vad fel jag har haft om sånna saker in the past

Your Love Means Everything

saker som har gjort dagen finfin:
-sovmorgon till kvart i ett
-kanske får läsa estetisk verksamhet igen som individuellt val
-hade drama hela eftermiddagen
-åt chicken nuggets till middag
-hade spexmöte
-fick värsta roliga kommentaren från nån random kille som jag aldrig har pratat med förr
-obama vann presidentvalet i staterna
-jag är ledig hela dagen imorgon
-väldigt, väldigt mycket skratt

saker som har gjort dagen mindre finfin:
-öroninflammation
-förkylning
-äcklig skolmat
-rådiss(?) av en inte så random kille
-galen roomie

Brothers On A Hotel Bed

usch jag har på mig jeans
jag hatar jeans det är obekvämt
har alltid strumpbyxor eller leggings
men nu hade jag inga rena kläder hemma, allt var på skolan och jag sov hemma inatt
så fick bli jeans
enda bra är att jag köpte dom här jeansen för över två år sen och dom passar fortfarande då blir jag glad
trodde jag hade blivit för fet fast det hade jag inte
det var glädjande
imorgon börjar jag efter lunch fast jag vet inte ens om jag har lektion på hela dagen ååh fint att jag inte har någon koll
och jag sitter liksom med mitt schema i handen
men jag fattar verkligen noll, smart brud eller vad liksom
jag åt middag för fyra timmar sen fast nu är jag hungrig igen :(
ack och ve vad ska jag ta mig till
jag har inget litet jag kan äta heller
isåfall får jag liksom köpa en hamburgare nere på fritids
men asså fint att äta två middagar liksom
usch om jag gör det kommer jag gå upp femton kilo säkert
förresten har jag en ny målvikt nu
mitt förra mål var att gå ner 12 kilo
mitt nya mål är att gå ner 28 kilo
inser ni hur vacker jag kommer bli!? jag kommer utklassa alla i skönhet
ser fram emot det
okej that's all for now

Different Names For The Same Thing

det kanske inte är så viktigt egentligen
det där med att leva lycklig i alla sina dagar
bara man tar vara på tiden man har fått
spelar det kanske ingen roll om man är lycklig hela tiden
bara man kan se tillbaka på det man har gjort och känna någonting kanske det räcker
varesig minnena väcker dåliga eller bra känslor
är det i alla fall känslor, och känslor är konst
så länge man inte är likgiltig är det vackert på något sätt
kanske är det inget fel med att förlora sig själv i fantasier
så länge man mår bra av de
måste man alltid vara frisk, om man ändå mår bra?
är det att vara frisk som är att må bra? nej
alla som är friska mår inte bra
alla som mår bra är inte friska
det viktiga är att man tar vara på varje minut, att man inte gräver ner sig själv bakom tomma ord
att man inte låter sig stoppas av något
att man aldrig förlorar hoppet om att kanske, kanske är det meningen att det ska vara vackert
kanske gör det inget att älska ensam
för kärlek är känslor och känslor är konst och konst är ett sorts liv

Soul Meets Body

jag är starkare nu
jag har aldrig haft någon ork att resa mig upp så jag har alltid legat kvar på marken när jag har fallit
men nu har jag ingen ork att ligga kvar
jag vet inte om jag mår bättre, men jag är i alla fall starkare
och egentligen kanske det räcker
sorgen känns lika iskall och tårarna är lika många
men jag reser mig upp nu för tiden
måste man bli helt bra?
jag nöjer mig med att ha det såhär
det känns bra att bygga upp sitt liv kring små oviktiga saker, för man vet att de aldrig försvinner
de där stora sakerna som vänder upp och ner på ens värld och som man bara låter sig svepas iväg av
när de försvinner faller man hjälplöst
men de små sakerna spelar ingen större roll om de försvinner
jag har fortfarande kvar de stora sakerna, men jag tillåter inte mig själv att klamra mig fast vid de
jag lever för så mycket mer nu
och det där med kärlek...
jag tror jag ger upp och låter den söka upp mig nu
jag måste lära mig att inte ha några känslor, lära mig att låta andra människor styra mitt liv
aldrig mer bli kär
gör vad ni vill med mig, kärlek är för svaga människor
och jag är ju stark nu, får jag för mig ibland

I Will Follow You Into The Dark

i ett land där trygghetens skuggor förökar sig i rasande tempo tänds ljuset och några människor bländas av den plötsliga chocken. skuggorna försöker desperat täcka över de sorglösa människornas sorger men misslyckas. tegelväggarna radar upp sig och sluter sig kring de bländade själar vars ögon svider av sanningens hårda ord. om ändå ljuset alltid fått vara tänt, då skulle inga ögon slutas, svedda av det plötsliga ljuset. om bara mänsligheten vågade stå på sina egna ben istället för att ständigt luta sig mot en bastant vägg, när de till slut vågar sig på några vacklande steg kommer de ju att snubbla, det förstår väl vem som helst. kanske inte, kanske förtränger vi den insikten, förvisar den till det djupaste mörkret inom oss där det långsamt suddas ut, och blir en del av oss. annars skulle vi ju aldrig kunna bländas eller hur!?

Poker Face

jag vet verkligen inte vad jag ska göra
jag kan inte säga det en gång till
det måste få vara såhär, jag måste inse att det här är det bästa jag får
jag är inte en sån människa som får det jag vill ha
när ska jag sluta drömma om stjärnorna när det högsta jag någonsin kommer komma är till taket på mitt hus
jag bryr mig inte om vad andra tycker, det är bara vad du tycker som spelar någon roll
och jag vet att du antagligen tycker att jag är världens största jävla tönt men jag vet redan att jag är det, det har jag fått lära mig sen jag var 5 år, det kommer inte direkt som en chock
och jag har redan gjort bort mig mer än en gång så jag bryr mig inte längre
jag struntar i att jag inte känner dig
och jag bryr mig inte det minsta lilla om vad resten av jordens befolkning anser är skönhet
det enda som spelar någon som helst roll är vad du tycker
de enda kommentarer jag verkligen tar åt mig är dina
jag hatar, verkligen HATAR mig själv för att jag känner såhär
och du kommer aldrig förstå hur mycket jag lider av det
jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att jag hade makten att bestämma över mina känslor men jag kan tyvärr inte det
jag vill bara vara någon som är vacker i dina ögon
jag struntar i vad alla andra tycker
och jag hatar det

RSS 2.0