son of st jacobs

min fredag var ingen superhit
jag somnade klockan sex på morgonen, vaknade sju, insåg att jag aldrig skulle klara skolan
dels på grund av att jag var en aning trött sådär
och dels för att jag är så förbaskat förkyld
så jag somnade om, vaknade, bråkade med mamma, somnade om igen
klockan halv två väckte pappa mig
jag duschade, kanske lite för länge
sen fixade jag mig, kanske lite för mycket, för det tog lite för lång tid
sen gick jag till bussen typ tjugo i tre bara för att upptäcka att jag missat bussen med typ fyra minuter
nästa buss valde att inte dyka upp så jag fick vänta till klockan tio över tre
klockan tjugo över tre sprang jag i full galopp över stora torg
hissen upp till upm gick jättelångsamt, säkert bara för att retas
jag ringde på ringklockan och ursäktade mig tusen gånger för att jag var så sen
sen pratade jag med min psykolog till klockan fyra
efter det gick jag till bokia, sa "är ulrika här" fick som svar "javisst följ med här"
sen pratade jag med ulrika i två minuter och skaffade mig själv ett jobb (y)
jag är bra ibland
sen köpte jag cigg, och åkte hem
vi åt tacos till middag och jag åt två stycken
sen har jag nog inte gjort någonting men det har kännts som om jag har gjort allt hela tiden och det har varit jättejättejobbigt
nu är klockan två på en fredagnatt/lördagtidigtidigmorgon
jag är (som vanligt när det är natt) pigg som få
jag planerar att klättra ut genom fönstret, sätta mig på fönsterbrädan och kedjeröka tills mina lungor rostar och råkar flyga ut när jag hostar
sen kanske jag somnar
jag vet inte, jag vill det
okej i alla fall, fredagen var överdriven fast inget hände och den var helt SEPE
och jag känner mig som värsta fettot och det känns som jag har ätit hur mycket som helst idag fast det har jag ju egentligen inte, men asså två tacos till middag, asså det känns ändå väldigt mycket, men det är liksom enda på hela dagen så jag antar att det var helt okej
jag är en livstidsfånge i min egen kropp
det fulaste fängelset som finns
okej för övrigt överdriver jag väldigt mycket ibland
asså jag ska inte dö! eller jo det ska jag ju, det är liksom något som alla gör såatte jag är ju ändå ganska som alla andra
närå men aah
jag vill inte dö atm iaf, jag har för mycket skit som pågår, jag har inte tid att dö
okej bra då vet ni
ingen bryr sig, vet, men okej tjarå