@ the bottom of everything
började nästan gråta på jobbet
spydde nästan för att jag var så panikslagen
inte kul
inte alls kul
jag vill ha ett fint litet anteckningsblock som jag kan skriva ner vackra citat i
det skulle förgylla svarta dagar att läsa ord som andra människor sagt
nu skall jag platta håret och vänta på att den där långa pojken skall komma hem till mig så att jag kan sova gott för första gången på länge
igår natt kunde jag inte somna förrns halv fem på morgonen, det var frustrerande
inatt skall fredriks bröstkorg vagga mig till sömns
hans andetag skall sjunga visor som får mig att glida in i drömmarna
imorgon blir nog en bättre dag
om natten reser jag tillbaka i tiden.
better together
kroppen vibrerar av ilska
jag vaknar kallsvettig om nätterna och känner mig ensam
det ligger en hinna över min tunga som förvandlar allt jag smakar på till sand
omfamningar får det att krypa under huden på mig
jag föreställer mig en värld som går i spillror under mina knytna nävar
men istället är det mina förhoppningar och drömmar som krossas
jag står omringad av människor som andas kärlek över mig
människor vars kroppar ryker av värme som de vill fylla mig med
men jag fryser och känner mig ensam och svart
jag känner inte fingrarna som smeker mina kinder
jag hör inte rösterna som prisar min existens
jag ser inte alla de munnar som ler mot mig
jag väljer att somna inuti min egen kropp och försvinner ur mitt eget synfält
om ändå världen inte saknade speglar kunde jag se allt det som bor i mitt bröst
om jag ändå hade tillgång till min reflektion skulle jag kunna omfamna mitt kaos och mina demoner
när man står i en spegel och tittar ut på världen vet man inte riktigt om man älskar det eller inte
oftast gör man inte det
men speglar är för tunna för att kunna rymma känslor
därför inbillar man sig att allt är så vackert som man bara kan drömma om att det skall vara
egentligen är jag nog väldigt nöjd tänker man
i själva verket är man fullast och tommast på jorden, och det tär på ens sköra människokropp
