happy new fear
kan ni tänka er något bättre sätt att spendera nyår än i sällskap av denna underbara kvinna?
mycket möjligt att ni kan, men jag kan det i alla fall inte
förhoppningsvis blir vår afton minnesvärd, men konstigt vore ju annars, det är ju trots allt mig och felicia vi pratar om...
blev ingen summering av året idag.. ont om tid
dessutom är ju inte året riktigt slut än (dålig bortförklaring)
men imorgon!
hoppas alla femtonmiljoner bloggläsare får en trevlig nyårsafton
förstår inte varför nyår är så stor grej för mig, ser det som en livsavgörande och fenomenalt viktig kväll
hms, adios
we all bleed the same way as you do
det fick jag i julklapp
skall till exempel prata med oscar darling så jag kan åka och hälsa på honom
för han har det vackraste leendet på denna jord
och han kysser så fint att det bubblar i själen
i alla fall har han storslagna planer för när jag kommer och hälsar på
han skall ta med mig på svartklubbar där vi ska dansa in i dimman vi lärt oss leva i
vi ska berätta roliga skämt om engla och fritzl hela tiden
jag ska ta vara på hans leende, för det ger mig ork till att andas
märker ni för övrigt hur intensivt jag anstränger mig för att gå vidare?
det går inget vidare bra dock
man kan komma över en kärlek, det har jag gjort förr, men när man älskar personen, verkligen älskar, då är det omöjligt
what to do, what to do?
don't you just love goodbyes?
jag var fjorton, han var sjutton
det var sommar och värmen drev oss in i vansinnet
vi levde i varandras blickar och han höll om mig och smekte mitt hår när vi egentligen borde sovit
sena nätter som inte tog slut innan soluppgången
hans ögon glittrade när solstrålarna klättrade in genom fönstret och bosatte sig i sängen vi delade
vi lyssnade inte till det som sades om oss
att det var emot de sociala reglerna för oss att umgås just där och då spelade ingen roll, vem behövde vi utöver varandra?
sommaren tog slut och det gjorde vi också
trots att vi försökte hålla fast i varandra och det vi hade rann allt ut i sanden och det som var "vi" försvann
ett år fick lägga sig emellan oss och när sommaren ännu en gång stod för dörren var allt förändrat
vi såg på varandra, vi pratade med varandra, vi skrattade tillsammans och så var det inget mer med det
vi höll kontakten bättre efter den sommaren, han var en av mina bästa vänner, min allra bästa pojke
a: jag var så osäker, jag vågade inte säga det, men jag älskade dig.. vad hade du gjort om jag sagt det då istället för nu?
e: jag hade kysst dig och sen inte låtit dig försvinna
den sortens pojke man drömmer om
den sortens pojke som har huvudrollen i kärleksfilmerna man så lätt förälskar sig i
det var den sortens pojke som i många långa månader gjorde allt för att inte låta oss dö ut
det var den sortens pojke jag släppte taget om
jag insåg inte värdet i honom, och jag var för bekymmerslös för att hålla mig kvar vid sommarvärmen när hösten slog ut i blom
den där pojken som är så vacker, han som är så intelligent, han som är så rolig, han som är så trevlig, han som är så snäll, han som tycker om en själv precis för den man är, han som är omtyckt och social..
han som är den perfekta pojken i nästan alla tonårssvaga flickhjärtan, honom hade jag..
honom valde jag att lämna bakom mig
(jag saknar honom så brutalt mycket)
inatt kan jag se vintergatan
jag har återvänt i verkligheten men hjärtat slår fortfarande osäkra och trevande slag
allt är precis som det aldrig har varit, och snart infinner sig lugnet när jag inser att jag är förlorad i mig själv
hur lång livslängd har ett ljus och när vet man att det brunnit ut?
jag blundar och beskådar galaxen vars existens jag ständigt fördömmer trots att jag bara har mig själv att skylla för de beslut jag gör vars följder krossar min tillvaro
det är så enkelt att skjuta över smärtan till något främmande och onaturligt
att handskas med mörkret skrämmer mig och jag gör allt i min makt för att gömma mig
jag isolerar mig innanför ett tunt men starkt lager olja
i samma stund som andetagen blir tyngre och huvudet faller framåt som ett bevis på sin orklöshet förlorar jag närvaron i medvetenheten
jag förflyttas till min alternativa värld och kan med ens fyllas av svunna känslor och aldrig tidigare skådad styrka
jag finner det jag söker inom mig själv och kommer ut i livet som en helt ny människa
en människa som gör ont att titta på, men som klarar av att andas utan problem
ljusen har nästan brunnit ut nu, jag ser den sista lågan på det sista ljuset som envist suckar och vrider sig i självförvållade smärtor och påträngande kyla
hade det bara inte brunnit så intensivt och obarmhärtigt skulle det slippa fundera över sin livslängd bara timmar efter sin födelse
lika lite hade jag behövt fundera på min dödlighet om jag låtit bli att söka efter svaren och lösningarna till mina problem
de visdomsord jag fann och lärde mig leva efter bryter fortfarande ner mig gradvis
snart är även jag en ensam låga som darrar av rädsla för att försvinna
feed me with a kiss
men jag förlåter er, det är ju trots allt jul
dock vill jag ha en rejäl bättring på den fronten lagom till nästa år, okej
vill i alla fall säga att julafton var fasligt trevlig faktiskt
fick fina paket, extrema mättnadskänslor och så hade jag lagom glada familjemedlemmar att fira med
en ovanligt bra jul om jag får säga det själv
det är ju lite tradition att man ska säga vad man fått för presenter
så vem är jag att förstöra nöjet för er som säkert sitter alldeles spända av förväntan över att få veta vad jag fann innanför presentpappret
jag fick en emmabodabiljett, två skivor (moto boy och kent), pengar, parfym+body lotion set (sexy darling), typ hemmagjort presentkort på tågresor för en söt summa pengar (som skall bli tur-retur gbg nån gång snart samt enkel resa till emmaboda, ska ju nämligen ta festivalbussen hem därifrån), en klänning, en bok om att skriva (för jag vill ju bli författare) och så..
juste, fick ju lustiga lussepålar av flisan, men de är ju hemma (hoppas jag!?!?!!?)
idag tar jag fredriks råd och "njuter av norrland"
detta i form av att köra snöskoter som en galning och halvt om halvt dö till följd av detta (filmbevis av denna upplevelse finns på pappas mobil) jag har även haft prickskytte med snöbollar, vilket jag (om jag får säga det själv) är kung på
nu skall jag ytterligare vidga min magsäck genom att gå över till mormor och morfars hus
det nalkas lunch
smaklig måltid angelica eriksson, smaklig måltid!
hoppas alla haft en bra jul
pusshej
minns du vår blodsed våran lag
jag hade tyvärr inte möjlighet att slå in det, men du får mitt hjärta
det är sorgligt nog oerhört klumpigt och slår så hårda slag att man tappar balansen ibland
hoppas att du lär dig gå trots den jordskalvsliknande effekt det har på vardagen
det är dessvärre inte nytt, och det har skadats allt för många gånger under sin livstid
bli inte rädd för alla sår och ärr mitt hjärta pyntas av, de vittnar bara om mina konsekventa misslyckanden
backa inte av rädsla att färgas nu när du ser att mitt hjärta öppnats på nytt
det blöder för dig, vilket förhindrar dig från att befläckas av oljan som smörjer insidan av mina ådror
jag riskerar allt när jag lägger mitt liv i dina händer
men det oroar mig inte, inget jag kan kalla mitt är så fint att det inte är värt att förloras för din skull
det här är det mest värdefulla jag har att ge dig, trots dess många brister och oändliga fel
oavsett vilket kan det även vara något av det dyrbaraste du någonsin fått, av någon
mitt hjärta är ditt att förstöra
ta hand om det
je t'aime
she came home for christmas
det är då man skall öppna paket, få precis det man skrivit på en lista att man vill ha, och ändå bli missnöjd
för det man egentligen önskar sig allra mest av allt kan man inte skriva ner på en fånig lista
min riktiga önskelista består bara av saker som inte går att köpas för pengar
min riktiga önskelista år 2oo9:
-en lång lång varm och mysig kram av den där pojken
-en endaste liten puss på kinden av den där pojken
-en liten mun-mot-mun övning med den där pojken
-att få höra tre små stora ord av den där pojken
-ett leende av den där pojken samtidigt som han tittar djupt in i mina ögon
-att få sova i den där pojkens bröstkorg, vaggad av hans hjärtslag, varje natt
-att få ligga och omfamna den där pojken hur länge jag vill
-att få pussa på den där pojken i all oändlighet
-att få kalla den där pojken för "min pojke"
i kind of love den där pojken dårah
och i kind of hatar önskelistor, de bara radar upp allt man saknar och man inser hur tom man egentligen känner sig
ska sluta önska mig saker
tisdag
Dagens mående: relativt bra
Dagens borde: läsa
Dagens frisyr: på dagen, utsläppt halvlockigt med mössa och lugg, nu uppsatt i knut där bak och lugg
Dagens klädsel: svarta strumpbyxor, svart/vit-randig klänning och svart kofta
Dagens planer: åka till världsmetropolen Sollefteå
Dagens vill ha: en kram av den där pojken jag tycker så mycket om
Dagens längtan: julafton
Dagens fundering: vad ska jag ta mig till?
Dagens tråkigaste: kylan </3
Dagens roligaste: att ha täckning på mobilen så jag kunde ringa Felicia
Dagens låt: Radiosong - Alice in videoland
054
jag är avundsjuk på par i allmänhet och irriterad på tomma ord
om en enda människa sagt så och alla andra givit vackra kärleksförklaringar skulle jag grubblat över den enda människan
men nu säger ju alla i princip samma sak
och jag har bara svårt att acceptera att alla inte tänker på samma sätt som jag
att folk låter det räcka med det som dunkar innanför bröstkorgen och inte behöver ord för att bekräfta för sin omgivning
jag skriver mina spelregler och om inte alla andra följer dem blir jag arg
jag är en ytterst komplicerad människa
dock kan jag inse mina brister och be om ursäkt
förlåt om någon tog åt sig och blev irriterad på mig av mitt förra inlägg
det handlar ju inte om ilska över att ni inte älskar era pojkvänner
det handlar ju om avundsjuka över att jag inte har det ni har
det finns två par som jag i synnerhet är avundsjuk på, de vet själv vilka de är
där vet jag att det är kärlek, att det är det där riktiga, det där "hjärtat slår så hårt att det snart slår sönder sig själv" i varje blick
och trots att jag vet detta känner jag samma bitterhet när de svarar "jag vet inte" på mina frågor
förlåt
jag är svår att handskas med
man måste lära sig att jag säger precis vad jag för stunden tänker, utan att fundera över konsekvenserna
okej jag är inte arg på er som är kära, jag är avundsjuk
breathe me
på alla mina vänner som har ett förhållande
varför får ni men inte jag?
och när jag pratar med vänner som har pojkvän brukar jag ställa en fråga, samma till alla
"berätta om honom"
och jag får nästan alltid samma svar
"vad ska jag säga? vi har det bra"
och jag får truga och omformulera
"jomen vad ser du när du tittar på honom?"
svaren blir lika suddiga och tomma som från alla
"jag vet inte *rycker på axlarna* jag ser den finaste pojken jag vet, jag ser honom jag älskar"
missnöjd förtsätter jag
"men hur känner du när ni är tillsammans?"
och jag får svävande vaga svar
"jag känner mig lycklig" , "jag känner mig trygg" , "jag känner mig uppskattad" , "jag känner mig kär"
intetsägande ord som inte gör mig ett dugg klokare
om någon sa till mig
"berätta om honom"
skulle orden forsa ur mig som när en damm brister, jag skulle säga allt oavsett hur relevant det vore, jag skulle blunda och le, jag skulle säga alla små saker han gör som jag tänker så mycket på, jag skulle berätta uttryck han använder sig av, saker han tycker om eller ogillar, jag skulle med ord måla upp en bild av den personlighet som slutit sig kring mitt hjärta i ett lager tillräckligt tjockt för att skydda men också ett lager som lindats så hårt att hjärtat pressas samman och imploderar av alla små andetag som inte tillhör mig
om någon frågade mig
"vad ser du när du tittar på honom?"
skulle jag beskriva minsta detalj så levande att en människa som aldrig förr sett honom efteråt hade kunnat se honom på stan och känna igen honom, jag hade låtit varje hårstrå på huvudet och rynka i händerna få liv och växa sig stora, jag skulle i detalj berätta om hans höftben och hur de blivit mitt livs stöttepelare
om någon frågade mig
"hur känner du när ni är tillsammans"
skulle jag le, och så gott det går förklara vad det innebär att vara lycklig hela vägen in i hjärta och själ, jag skulle berätta om hur världen ibland i korta stunder stannar upp och hur alla konturer utom hans suddas ut och tiden står alldeles stilla, som på film, jag skulle berätta att jag ibland känner hjärtat slå så hårt att jag blir rädd, jag skulle på bästa möjliga sätt försöka förklara samtidigt som jag visste att ingen någonsin skulle kunna förstå hur jag känner, och hur allvarlig jag är
att jag faktiskt inte överdriver när jag berättar om de där ögonblicken då jag glömmer bort att andas för att jag bara kan tänka på honom
jag skulle säga att han får mig att kunna känna så starka känslor att jag tror jag skall gå sönder om jag inte får känna hans andetag mot min hud
jag skulle försöka förklara men jag skulle misslyckas
och ingen skulle någonsin förstå hur mycket jag faktiskt älskar honom
jag tror nog redan att alla vet, alla vet att jag tycker om honom och att jag tänker på honom ohälsosamt mycket och att jag nästan bara pratar om honom
men ingen, förmodligen inte ens jag själv, vet hur mycket jag faktiskt älskar honom
för jag gör det , jag älskar honom
och det är det som gör mig så arg
för jag är självisk och egocentrerad och trots att jag vet att mina väninnor älskar sina respektive pojkvänner bortom alla ord så känns det ändå inte som att de, eller någon annan för den delen, någonsin skulle kunna älska en annan människa mer än jag älskar honom
det är därför jag blir så ledsen
för att alla andra får sina lyckliga slut, alla utom jag
alla säger att jag är ung, att jag har hela livet framför mig, att jag kommer glömma och gå vidare och att jag kommer hitta någon att älska ännu mer
jag vill slå alla som säger så
om ni på fullaste allvar tror att jag någonsin skulle kunna älska någon ens i närheten av så mycket som jag älskar honom kan ni ju knappast förstå ens hälften av den massiva mängd känslor som byggts upp inombords
jag kommer inte komma över honom, jag kommer inte kunna gå vidare
de som säger så har aldrig kännt äkta kärlek
ni förstår inte vad jag skulle offra för honom, vad jag skulle göra för honom
ni förstår inte att jag skulle göra allt, allt i min makt och allt bortom min makt, för hans skull
ni förstår ingenting
ändå är det ni som får hålla om era pojkar och kyssa dem tills de blir alldeles vimmelkantiga
det borde vara jag, en enda gång
om jag bara fick kyssa honom en enda gång
jag skulle uppskatta den enda kyssen mer än något jag någonsin fått, jag skulle uppskatta den kyssen mer än något ni någonsin fått
jag går verkligen sönder
jag gör verkligen det
för ingen förstår
alla tror sig veta vad kärlek är
MEN HUR FAN KAN NI DÅ SÄGA ATT JAG KOMMER KOMMA ÖVER HONOM?
HUR FAN KAN NI SÄGA ATT KÄNSLORNA GÅR ÖVER TIDS NOG OM NI VET VAD KÄRLEK ÄR?
för första gången känner jag hur skönt det är att vara såhär långt borta
borta från alla idioter som tror sig förstå sig på mina känslor men egentligen inte vet någonting
jag orkar inte mer
jag vet inte vad jag ska ta mig till
nu blir det en lång varm dusch för att kunna tillåta tårarna utan att någon ska se att jag är ledsen
för det vore att ge dem fel uppfattning
jag är inte bara ledsen, jag är förkrossad och förlorad i en dröm som aldrig kommer bli mer än en dröm
jag älskar en pojke som aldrig kommer älska mig, och jag kommer älska honom så länge jag lever
feeling sorry for myself was taking up my time so I thought I'd stay at home, until I got some kind of sign
kommer på allt fler bra saker med att var här i ingenmansland
jag får ta en paus från allt det dåliga i vardagen
och så får jag gott om tid att tänka
det är nästan det enda man kan göra här
egentligen kan man göra precis allt man gör i vanliga fall
men jag är ju pessimistisk och jobbig
tänker igenom hösten som passerat, och ler åt de fina stunderna
ska inte gå igenom
men tänkte i alla fall sno en bild från simone och låta den sammanfatta förra helgen som ju ändå var väldigt trevlig
äsch vet ju att ni älskar mig, snor simones bild med motivet angelica också
hahaha hur lyckas jag vara så makalös vacker jämt och ständigt?
that's one secret I'll never tell
xoxo
there's no excuse to be alive, each time this young heart breaks
och en känsla av att något stort är på väg att ske
något väldigt stort, livsförändrande och enormt
jag vet inte om det kommer vara något bra eller dåligt
men något kommer det vara
jag är beredd på vad det än må vara
nu ska jag skutta ut i norrlands rena atmosfär och röka bort nervositeten
är det inte magiskt hur enkelt nikotin botar skakiga händer och ryckiga mungipor?
children of the revolution
jag lever fortfarande, trots tusentals minusgrader, en överdos av mat, social abstinens och det minst glamourösa leverne en människa kan tänka sig.. I'm still alive
idag har jag vandrat omkring i den norrländska skogen och tittat på när min morfar högg ner en soon to be julgran, nu vet ni det
den charmiga bilden illustrerar den låga grad jag sjunkit till vad gäller mitt utseende, jag är hundra procent osminkad och totally ofixad i håret..
bilden tillhör syster, bara så ni vet
måndag
Dagens mående: varierande
Dagens borde: måla
Dagens frisyr: ofixat, uppsatt i en knut bak på huvudet och halvlockig lugg
Dagens klädsel: vita strumpbyxor, svart tyllkjol, supermantröja och svart kofta
Dagens planer: hade ingen plan för dagen
Dagens vill ha: en puss av en söt pojke
Dagens längtan: först och främst till julafton, men mest till att få komma hem, och framför allt, nyår
Dagens fundering: borde jag ge upp den här korkade planen?
Dagens tråkigaste: jag
Dagens roligaste: pappas sarkasm
Dagens låt: My Heart Still Beats For You - Anna Ternheim
something I can never have
jag vill dö
jag måste hitta ut
jag hatar mig själv, verkligen hatar
det finns ingen äckligare än mig
och jag avskyr att se mig själv i spegeln
det är klart att folk äcklas av mig, vad annars?
jag ser ut som ett jävla monster
klarar inte av det här
jag orkar verkligen inte mer
jag står verkligen inte ut med mig själv
så motbjudande på alla sätt och vis
vill hugga sönder mig själv på ett sätt som gör mig omöjlig att laga
jag kommer aldrig att bli hel
nu gick jag sönder igen
det värsta nederlaget
och jag vill bara blunda och aldrig öppna ögonen igen
jag kan inte, jag orkar inte
jag vill inte leva såhär
jag vill inte se mitt liv och känna hur alla äcklas av mig
jag vill inte äcklas av mig själv
jag vill inte leva
jag vill dö
jag vill dö
jag vill dö
mörkret var lika mörkt som det sades
och jag gick vilse
jag hatar allt
jag hatar livet
jag hatar mitt liv
jag hatar allt allt allt
jag säger upp kontakten med världen nu
jag åker iväg en vecka och hoppas innerligt på att jag förändrats mentalt lagom tills jag kommer hem igen
annars vet jag inte vad jag tar mig till
jag går sönder
jag är trasig
jag hatar
jag hatar
jag hatar mig själv mest av allt
och jag vill verkligen inte leva
how to save a life
jag hatar mig själv
vaknade några gånger imorse av att marie sprang omkring och försökte få mig att vilja kliva upp
icke
hon fick knata iväg för sig själv medans jag låg kvar och sov
missade alltså julavslutningen och har väl lov nu ändå antar jag
yey
jag är fruktansvärt hungrig men jag vågar inte göra mat eftersom jag är själv
avskyr att äta för mig själv, jag är så rädd att någon ska komma på mig och tycka att jag är äcklig
ja jag vet, jag är konstig
i vilket fall kommer nog moa snart så då kan jag äta
yey
jag har för övrigt kommit på vad jag tycker är det absolut tveklöst sexigaste på en kropp, i synnerhet på en man
nämligen höftben, jag blir galen
det finns nog inget finare, nej nej det gör det nog faktiskt inte
nu skall jag skriva ett inlägg i andra bloggen om en pojke jag känner som har de finaste höftbenen av alla
bara så ni vet
the zookeeper's boy
vaknade av min mentor som ringde och gnällde om att jag inte var i skolan
gick dit och åt äcklig mat och sen hade jag ingen matte
gick till KG istället och tittade på deras fina julavslutning
sen gick jag till stan med Bella och vi fikade på Espresso House
har inte träffat soulmate på tusen år och det var oerhört trevligt att ses även om vi var mest döda och satt och sexuellt ofredade varandra
mycket trevligt må jag säga haha
sen tog jag bussen hem och har nu sällskap av fredrik och emil, snart kommer marie
vi skall titta på läskig film och om jag dör så vill jag att alla ska veta att, jag har nog haft ett helt okej liv ändå
sen sover marie över och imorgon skall vi vara transvestiter på våra respektive julavslutningar
eller åtminstonde rejält sminkade
det blir fient
nu skall vi som sagt titta på film
de som har lösenordet kan ju läsa min extrablogg, don't forget mkei
adios for now
jag orkar inte springa mer
halv fyra och skulle jag gå och lägga mig nu skulle jag inte kunna gå upp förrns klockan halv åtta
det skulle ge mig ungefär fem sekunder att göra mig i ordning på innan jag behövde springa iväg till skolan
nej tack, det tycker jag inte om
då står jag hellre ut med en helt sömnlös natt
som om jag inte varit med om dem förr
denna kvällens senaste aktivitet var att klippa lugg
äsch jag vet inte, jag tycker inte om känslan av lugg
det liksom går rakt framåt och enda anledningen att man kan se är för att håret är för kort just där
alla vet väl hur en lugg är konstruerad, men jag förstår mig verkligen inte på det
i alla fall hatar jag ännu mer att se ut som om jag inte har något hår på huvudet, vilket jag annars gör under vintern eftersom jag måste skydda mig med en mössa
jag får helt enkelt stå ut med äckellugg tills det blir varmare klimat
om det nu mot förmodan var någon som undrade
hms, vad ska jag ta mig till de närmsta fyra timmarna då? bortsett från att göra mig i ordning inför dagen
okej, säg att jag har tre timmar att ta död på
börjar med en film och ett antal liter vatten
blääh jag vill sova, men jag måste till skolan, sista riktiga skoldagen på denna terminen ju, och jag vet att jag inte kommer orka gå upp om jag går och lägger mig nu
dumdumma dumhjärna med sitt dumdumma sovsystem
blääh för att vara jag
tjah är det positiva tjejen eller? jajjemän absolut
får tänka bra tankar, som att idag blir innehållsrik och vacker:
-sista skoldagen
-jullunch i skolan (eh, jag är hungrig just nu så jag sitter och ser fram emot det jaa)
-kolla på KGs julavslutning
-vara med Bella/soulmate
-vara med Marie
-äta mat (hahaha som sagt, jag är hungrig, jag kan bara tänka på mat just nu)
-Marie ska sova över
alltså ja det blir nog bra
nu är jag nära på att somna
inte brååå
ska sluta skriva massa trött meningslöst svammel nu och titta på the fountain istället
puwz på er
ingenting tills vidare
jag kan ana en vag känsla av sömnighet
min sömn ligger fördelad i perioder på fyra timmar styck
det har jag upptäckt
mycket underligt må jag säga
jag kan sova fyra timmar och vakna pigg, jag kan sova åtta timmar och vakna pigg, jag kan sova tolv timmar och vakna pigg
sover jag däremot exempelvis tre, fem eller nio timmar blir det katastrof
som tur är har jag nu exakt fyra timmar innan jag måste vakna
därmed hinner jag sova ett pass och vakna pigg och glad
nej just det, stryk att jag skulle kunna vakna glad, det är snö utomhus
men jag kan vakna pigg i alla fall
hur kommer det sig att mina nattliga monologer är så ofantligt ointressanta?
kan bero på det faktum att jag inte får någon social stimulans eftersom alla normala människor sover
nu, nu ska jag sova!
godnatt
lät du henne komma närmre
alla hennes låtar är så magiskt vackra att jag tappar andan lite i några sekunder då och då
men just denna får världen att stanna
ledsamheten ger mig huvudvärk, igen
om fyra minuter är det spöktimmen
men mina spöken följer inte klockan, istället förföljer de mig dygnet runt
jag ägnar sömnlösa timmar åt att reda ut och sortera
men det krävs så mycket kraft och energi
inatt skall jag satsa på att ordna upp i det som är runt omkring mig istället för det som är inuti
rensa och få kontroll, det blir nog bra
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
jag målar ett porträtt, det blir inte som jag vill...
jag vet vem jag är när jag är hos dig
för det mesta snurrar jag bara runt livet i en graciös orkan eller klumpig piruett
för det mesta vet jag ingenting, jag bara existerar och andas och skrattar och gråter
men ibland kommer kunskap och en känsla av igenkännande över mig, och jag vet precis vad allt går ut på och vem jag är
jag är din, jag är det redan nu och inte minst den dag då du vill ha mig
och jag kanske borde skydda mina ord bättre nu när osäkerheten och rädslan tar över
men jag kan inte gör mycket för att förändra
nu vet jag ju vem jag är, jag är poeten som använder skrift istället för tal
jag är flickan som uttrycker mig genom rörelserna från mina fingrar
vilket självfallet inte alltid innebär enbart skrift, det kan lika gärna handla om något som fingertoppar som stryker över hud
alla mina handlingar är på ett eller annat vis poesi
inte minst när jag bara iaktar utan att på något vis hävda mig själv
jag har idag funderat ut en välutformad handlingsplan för att komma ur dessa tankebanor
1. sluta lyssna på låtar som handlar om brustna hjärtan och enkelriktad kärlek
2. sluta skriva sida efter sida i mitt anteckningsblock som handlar om samma sak maskerat av varierade ord
3. sluta hoppas på saker som aldrig kommer ske
4. sluta tänka på den där pojken så ohälsosamt mycket som jag i nuläget gör
hur bra fungerar min handlingsplan i praktiken?
1. jag lyssnar fortfarande på låtar som handlar om brustna hjärtan och enkelriktad kärlek
2. istället för att skriva sida efter sida som handlar om dig målar jag papper efter papper med dig som motiv
3. hoppas på samma saker som innan, för det kan ju mycket väl hända en vacker dag
4. som det ser ut just nu skulle jag behöva upphöra att andas för att lyckas med den punkten
åt helvete med himlen
inget går smidigt och jag måste brottas för att ens de mest vardagliga saker ska gå min väg
allt är verkligen emot mig just nu
det är jobbigt, enormt jobbigt
men det är väl bra att det inte alltid är såhär i alla fall
jag kan stå ut ett tag
om det inte pågår allt för länge
lovers dream
och kommit fram till att jag inte har mycket mer att klaga på än någon annan
olycklig kärlek ja, just nu äter det upp mig inifrån och jag går snart sönder totalt känns det som
men så kom jag på att jag inte har en enda vän som inte varit i samma situation som jag är i just nu
jag tror inte jag känner någon som inte varit med om att hjärtat varit ensamt när det samtidigt slagit sig fri från alla kedjor och galler
för övrigt hittade jag just en passande bild på fuckyeahskinnybitch
just så är det
är det konstigt att jag inte lyckas så bra i skolan?
through glass
jag befinner mig i min lägenhet som numera går under namnet Berghof
ackompanjerad av min vapendragare Felicia har jag överlevt ännu en kväll
ackompanjerad av henne skalla jag även överleva ännu en natt
hon har underhållit mig genom timmarna och styrt upp aktiviteter såsom sanning och konsekvens (som överlevde en fråga innan vi tröttnade) och kanske allra bäst, smsroulette
många människor har fått många fina sms och under en lång tid var jag lycklig i hjärta och själ
sen kom den bittra verkligheten och bet mig i kinderna
hade jag inte haft Felicia vid min sida skulle det mycket väl kunnat förvandlas till en natt av utdragen och plågsam fysisk och psykisk smärta
men just nu får jag stänga av och låtsas må bra
vi vet båda två att jag inte gör det men jag skjuter det till framtiden innan jag tar itu med det
låter det sjunka in lite innan jag vet vad jag ska ta mig till
ger mig tid att tänka ut femtioelva sätt att skada mig själv
jag går sönder
hur länge kommer jag orka göra det innan jag inte står ut längre?
only time can tell
kärlekens alla färjor
istället har jag ägnat mig åt att ta vara på den positiva energi som fyller min kropp och själ
håller för tillfället på att tvätta
och så skriver jag idag, jag skriver visserligen varje dag mer eller mindre
men idag sitter jag och skriver aktivt fast jag egentligen är trött
för det är mycket som snurrar runt i planeten och jag vet inte hur man får ut det på annat sätt än genom att skriva
nu ska jag gå ner till tvättstugan
jag tycker om att tvätta, för det luktar så gott i tvättstugan
jag är nog inte riktigt klok
adios
a french love
idag har jag varit mer effektiv än jag varit på länge
jag vaknade i tillräcklig tid för att både duscha och ta en kopp thé utöver mina vanliga morgonsysslor
sen gick jag till skolan och var för ovanlighetens skull där på handledartiden
var faktiskt intressant för en gångs skull också för syon kom och pratade med oss
så efter handledartiden var slut gick jag upp till honom och pratade lite om fortsatta studier
jag känner mig oerhört motiverad till att bli psykolog, det har jag velat länge
och jag borde inte räkna med att kunna livnära mig som författare, trots att det är min dröm
i alla fall satt jag i bilden och jobbade lite och gick sedan ner till stan en snabbis med cornelia
sen träffade jag sarali och vi sprang runt och kollade på lite saker
sen köpte vi mat på spicy hot och åt vid växhuset
jag gick tillbaka till skolan och hade datorkunskap, vi skulle jobba med excel och jag AVSKYR excel mer än någonting annat på denna jord, fråga mig inte varför
i vilket fall satt jag bara och fördrev tiden med att läsa ikapp bloggarna jag följer och sitta på msn
jag fick dock min lärare att skratta, det har aldrig hänt i världshistorien att jag sett honom skratta, han är blyg och tystlåten
men han kom fram till mig och sa lite försiktigt "ja nu var det ju tänkt att vi skulle jobba med excel"
jag svarade "jag HATAR excel och vägrar jobba med det!!"
han blev lite förvirrad först och ba "eheh,, men, om du försöker så lär du dig och då kommer det gå bra"
jag ba "det är inte det att jag inte kan excel, för det kan jag, men jag AVSKYR det så oerhört mycket så jag vill inte ens se det!"
då började han gapskratta, jag blev så chockad att jag nästan svimmade eller något
i alla fall tog lektionen slut så småningom och jag tog bussen hem
på hemmaplan har jag också varit effektiv och duktig
jag har diskat det som under cirka femton års tid byggt bo på min köksbänk
jag har även gått och pantat alla tomma flaskor och burkar
känns som att jag pantar hela tiden, jag måste dra ner på min läskkonsumtion
fick i alla fall ihop tillräckligt med pengar för att köpa två paket mjölk och tolv paket nudlar, och så fick jag tre kronor tillbaka
hahaha jag insåg just hur fantastiskt ointressant detta är
äsch då
nu ska jag platta håret så jag bara behöver fixa till det värsta imorgon innan skolan
felicia skulle sovit här ikväll men hon mådde inte bra så istället blir fredrik min sängkompanjon of the night
nu ska jag sluta skriva meningslösa saker som ingen bryr sig det minsta om
i alla fall måste jag bara tillägga att, hahaha, skadeglädje <3
puwz
someone new
den tog nog aldrig riktigt slut
den där pojken som inte är samma pojke som jag brukar tänka på
han fortsatte finnas kvar
aldrig så värst speciella samtal
inget att fästa sig vid
men det som behövde sägas blev alltid sagt
avståndet mellan oss var det enda hinder vi inte kunde ta oss förbi
men jag tycker om honom
jag tycker om illusionen av en poetisk och sårbar själ
den sortens pojke jag vill ha i mitt liv
utan att egentligen veta något om honom förälskade jag mig
i en tvådimensionell man med fler dimensioner än någon annan
varför måste det alltid finnas något som förhindrar en saga att slå ut i blom?
something I can never have
jag lever i en dröm
och jag har ingen anledning att klaga
jag gör det mest på rutin
men jag är lycklig
egentligen
Capital G
blev varken skola eller möte idag
det gör inget
plankade till köping istället och att umgås med den bästa sarali man känner är ju inte helt fy skam så att säga
snart kommer gustaf hit och håller oss sällskap
imorgon skall jag leka med felicia och axel på dagen
på kvällen blir det partyfest med sarali
helgen börjar bra och med dessa planer tror jag att den kommer fortsätta på samma sätt
nu ska vi gå till köket och rita(sarali)/skriva(jag)
adios sötnoewzar
hanging by a moment
mycket som händer
lite energi
tvingar mig själv att orka och i korta stunder kan det faktiskt funka riktigt bra
mestadels är det dock en kamp mot mörkret
vilket sorts mörker behöver vi inte gå in ytterligare på
men jag mår bra
jag är bara så trött
nu har jag i alla fall rött hår
och martina är med
så allt är ju inte helt fy skam i alla fall
life/universe
jag vet inte. jag är tom och energilös och jag önskar mig allt och inget.
önskningar går ändå aldrig i uppfyllelse så jag orkar inte inbilla mig själv att det kan bli bättre.
puss, puss, puss, knack, knack, knack
nu slutar jag låtsas på en ljus framtid
let's grow old together and die at the same time
sarali: ska vi gå och lägga oss? i hopp om en morgondag
jag: jo..
jag hoppas inte på en morgondag, jag vill inte vakna
jag vill ingenting
jag vill inte sova och jag vill inte vara vaken
det blir dock sömn
för nu orkar jag inte ha den här dagen längre
om man bara kunde byta känslor och tankar lika lätt som man byter hårfärg
nu: kedjerök och destruktiva tankar
sen: sömnlöshet och destruktiva tankar
imorgon måste bli bättre, mycket sämre kan det ju i alla fall inte bli
(jag hoppas innerligt att det inte är oförändrat läge i huvudet och kroppen imorgon)
idag dog jag
nu börjar ett nytt kapitel
vem stannar hos mig när jag passerar gränsen mellan verklighet och galenskap?
nu är tiden kommen för att klösa hjärtat ur sina kedjor och på konstgjord väg ge liv till mina tankar
idag köpte jag en ny tröja
hejdå
