in this moment forever
jag tänker konstant på samma människa
och det blir inte bättre av att han lyser med sin frånvaro
vill inte vara såhär patetisk
men det är inte alltid lätt att vara sjutton och förälskad
42
nu till exempel
om en timme börjar skolan
jag sitter iklädd trosor och ett täcke
mitt hår står åt alla håll
smink existerar inte i mitt ansikte
vad gör jag? försöker jag fixa något av ovanstående?
NJET jag sätter mig vid datorn och kollar runt lite
jag är sjuk i huvudet
fään
amelie
iklädd trosor och en oversize tshirt öppnar jag sakta dörren
som tur var så var det BARA simone, med betoning på bara!
nejdå, men kvinnan klev in och vi pratade och åt
sen blev allt kaos och jag blev galen och försökte dölja det så gott det gick
men jag pratade bara om en enda sak i tusen år
simone förstod och sa kloka saker som fick mig att må bättre
så gick vi och köpte choklad och gick hem till simone
där kollade vi lite på OC
nu är jag åter på hemmaplan
jag drabbas lite smått av panik när jag börjar tänka
så jag ska försöka undvika att göra det
nu ska jag försöka lugna mina nerver med en cigg eller två
borde köpa nya, har visst redan rökt slut paketet jag köpte igårkväll
jag som skulle sluta röka.. suck
äsch, har två kvar, köper nya imorgonbitti
jag överlever nog
vad skönt, nu fick jag något annat att oroa mig för
bra
high
först spenderade jag ungefär tre timmar med att grubbla och skriva
jag fick inte så myciket klarhet i saker och ting
men det kändes i alla fall skönt att få sätta ord på saker och ting, känslor och så
sen runt halv tolv kom min fille-fisk och vi drack kaffe, rökte, pratade och skrattade så jag fick ont i magen
vi skrev en fin dikt också och jag dör av skratt
när klockan var närmare fyra bestämde vi oss för att dekorera ett av mina tomma skafferier
det är för övrigt felicias skafferi från och med nu och det heter psykskåpet/psykhörnan
det blev det finaste skåpet jag någonsin sett
vi somnade halv fem och vaknade för någon timme sen
fille-fisken simmade nyligen hem
nu ska jag ägna mig åt en dusch, mmmm<3
sen ska jag göra hamburgare :O <3
för jag är hungrig (nehe verkligen är det därför jag ska äta? vad annorlunda)
sen blir det nog till att träffa simone for a while om hon inte är allt på tok för sjuk
kvällen skall jag spendera i ensamhet såvitt jag vet, och bara ta det lugnt
somna tidigt så jag inte är död imorgon
alla är intresserade
when you were young
det var tydligen 4½ år sen jag såg henne sist
galet
i alla fall lunchade vi på spicy hot sen gick vi på stan en oerhört kort stund
sen åkte vi hem till mig och fikade muffins och te och pratade
vi hade mycket att uppdatera oss på
för ungefär en timme sen åkte hon hem igen
men det har varit en minst sagt trevlig dag
nu undrar jag vad som sker ikväll?
jag taggar alkohol i stillhet!? nån som är på?
inte roligast att sitta ensam och kröka
det är ju lite för fail för att vara okej
så, ja, company!? :)
adios
orden tillhör någon annan
jag gick vilse ganska många gånger men jag hittade alltid rätt till sist
så blir det bara man fortsätter gå, man kommer någonstans där man känner igen sig
eller så går man bara jättelångt åt helt fel håll
då är det inte så bra
i alla fall kom jag till slut hem
jag satte mig vid köksbordet med lars winnerbäck i stereon och en penna i handen
efter att ha förbrukat halva mitt ordförråd somnade jag
när jag vaknade duschade jag och gick sedan hem till felicia
där bjöds det på minst sagt underhållande bilder och filmer under en tid
när regnet började vräka ner bestämde jag mig för att felicia skulle klippa mig
så nu är mitt hår, kortare, och jag gillar det
sen gick vi ut och hoppade i vattenpölar och klättrade i en lekborg
vi promenerade bort till djäkneberget för att gunga i en korggunga, men den gungade inte eftersom ingen kom och gav oss fart
jo felicia gav fart först sen när hon hoppade på slutade farten
så pratade vi
sen på vägen tillbaka till felicia träffade vi på en självmordsgroda
så tragiskt, sen såg vi hans kompis, som varit snäppet mer framgångsrik i sitt försök att avsluta livet
väl hos kvinnan såg vi på en sjukt galen och rolig film
sen knatade jag hem
så kan en fredag se ut om man har tur
adios
what it was like to sleep with you
jag tappar fotfästet
på nytt faller jag genom dagar och nätter i väntan på något nytt
något bättre
ilningarna i bröstet påminner mig om att det aldrig blir bättre
inte för mig
det är så bra det någonsin kan bli
varför kan jag inte bara inse det
allt vore så mycket enklare om man inte hade drömmar och känslor att ta hänsyn till
om sunt förnuft regerade över ens liv
om kärlek inte existerade
ännu en gång får jag nöja mig med att stå ensam
och känna den svaga doften av lycka
den kittlar mitt hjärta och får mig att höra ord som inte sagts
jag tänker tankar som äter upp mig inifrån
men jag känner inte hur jag försvinner
jag bara vaknar och upptäcker att jag är förlorad
igen
sånt som bara händer mig
jag har någon form av panik
eller hur man ska uttrycka det
jag är lugn som en filbunke
och har typ nothing to worry about
ändå är det något i magen som säger "HERREGUUUUUD OMGOMGOMGOMG JAG DÖÖÖR I DIE I DIE I DIE!"
och jag blir helt galen
vad händer?
life is a bubble
jag hinner inte med mina egna tankar
och det är på sätt och vis skönt
men jag blir åksjuk av livets hastiga svängar
upp och ner och höger och vänster och någonstans i mitten finns jag
kanske
eller jag vet inte vart jag tog vägen
idag fyller felle år och jag hade lika gärna kunnat befinna mig på månen
ett telefonsamtal fick i alla fall binda ihop oss under några minuter
min moster kommer och hälsar på mig på lördag
jag är nervös, jag har inte träffat henne på ungefär fem år
men det ska bli trevligt
idag känner jag mig som skabbmamma nummer ett
regn har den effekten på mitt självförtroende
nu ska jag röka och grubbla över vilken idiot jag är, omedvetet men icke desto mindre en idiot
(förlåt)
ride my wild heart
och hungrig
och det är jobbigt
för jag orkar inte laga mat
men jag kan inte somna om jag inte äter något
och jag har inget "snabbt" som typ mackor eller så
jag borde ha ätit förut idag, då skulle jag inte varit hungrig nu och jag hade kunnat somna som en bäbis
men nej jag orkade inte äta förut
nu får jag stå mitt kast
klockan är midnatt
om sju timmar skall jag vakna
nu.. ska jag ställa mig och steka hamburgare
alltså </3
nothing to worry about
inte så pjåkigt
jag tror jag kommer tycka om skolan, allt tyder på det
schemat är i alla fall to die for tycker jag allt
i vår ska jag läsa en kurs som heter kreativt skrivande
det blir nog lika fint som det låter
för första gången på många år tror jag bestämt att jag tycker om skolan
fortsättning följer...
the scientist
till en början framkallade låten en mindre kaskad av tårar och under flertalet minuter var min syn suddig
sen tog tårarna slut och tankarna tog vid
nu har jag tänkt konstant i två timmar
inte har jag kommit fram till något vidare märkvärdigt heller
vid närmare eftertanke har jag knappt kommit fram till någonting alls
det är som om jag satt tankarna på repeat också, inte bara låten
det rör sig om samma ämne som vanligt
samma pojke
samma tvivel
samma hjärta som slår lika hårt som det brukar
men jag vet inte
det gör inte ont längre
jag vill få det att betyda något
men det beror nog bara på panik, eller något liknande
no one's gonna love you
jag hittade en kantarell
och så badade jag nästan, eller jag badade fast med kläder på och så
igår kom felicia och fredrik förbi och var mer eller mindre sociala under natten och morgonen
nu är jag ensam och lyssnar på musik
orkar knappt tänka
så jag struntar i det
däremot är jag glad
det är ju bra
you bury me
tittade på en prick i taket och tänkte på en prick i mitt hjärta
jag förstår verkligen inte vad det är som händer just nu
för jag har ändå förnuftet och stoltheten (nåja) kvar
är det så att jag kommit ur mörkret, och för första gången upplever hur det är att tycka om någon utan att ha en depression i förgrunden?
för om det är såhär det känns, så är det ju inte så farligt egentligen
och jag tar tillbaka allt ont jag sagt om kärlek
man sårar bara sig själv egentligen
kanske
någon dag ska jag sätta ord på mina känslor, för det är gansa vackert och poetiskt vid närmare eftertanke
och det vill jag ju inte undanhålla från världen, lite verklighetsbaserad poesi
nu ska jag äta frukost.. typ
no subtle men
vi satte oss på en trevlig lite avsides plats nere vid svartån och pratade
sen frågade moa om jag ätit något under dagen
"ja!"
"... nej det har du inte!"
moa känner mig allt för väl
"vad har du ätit då?"
"ett glas o'boy"
"det är inte mat, nu går vi hem till dig och äter!"
så då gjorde vi det
och vi fortsatte prata tills hon gick hem till sig
jag började genast fixa mig i ordning, något som jag sysselsatte mig med under de närmast följande timmarna
sen kollade jag på the hills och en enda tanke ekade i mitt huvud under tiden
jag blev informerad om hur kvällen skulle arta sig så jag blev arg och ledsen och gick hem till felicia
vi skrattade åt fina youtubefilmer och sen såg vi på torkel i knipa
mannen ringde och gjorde mig grinig
jag frågade felicia om jag hade låtit bitchig när jag pratade i telefon
"ja!" svarade hon
"bra!" replikerade jag
sen följde hon mig hem och nu är jag ensam och allt är svart och det är för ovanlighetens skull skönt att vara ensam och bara omringad av mörker
"jag kan ju vara mörkret^^"
jotack, jag märker det mer och mer
det enda bra med hela situationen är att jag ändå inte är lika förlorad som jag vanligtvis brukar vara
det där med att tycka om någon, det ställer bara till problem har jag lärt mig
kevlarsjäl
hur kan det komma sig att jag aldrig lär mig av mina misstag?
jag är nog långt ifrån den enda, men det gör ändå ont varje gång
jag behöver komma bort
inte ifrån min lägenhet, inte från mina vänner, inte från den här staden...
men jag behöver komma bort från mina dumma känslor
dom där som bara ställer till med problem
ibland inser man hur mycket det innebär att vara mänsklig
och vid de tillfällena inser man även hur mycket man önskar att man kunde få slippa vara just det, mänsklig
om alla vore lika ärliga och oförmögna att inte säga rakt ut vad de tycker som jag är, då skulle saker genast var mycket enklare
nu, nu är jag bara vilsen
falling down
felicia var min prins på en vit häst och räddade mig från ensamheten
jag efterlyste sällskap när jag skulle se på film och kvinnan kom cyklande en liten stund senare
vi gick till okq8 och köpte cigg sen gick vi hem till partyfisken och hämtade flytande party i form av vin och gick tillbaka till min boning
vinet fick sällskap av lite öl och cider och x antal cigaretter
vi hade djupa och mindre djupa konversationer
såhär i efterhand kom jag på att vi glömde kolla på filmen, men det gör inget haha
vi bestämde oss för att dygna, men som vanligt är det mycket enklare att planera än att genomföra så vid femtiden dog vi
i alla fall en oerhört trevlig afton som sagt!
felicia hjälpte mig att döpa silvergrisen så nu heter den norton montana <3
fina norton, nu ska han peppa mig att fortsätta städa samt fixa mig i ordning'
pepp pepp
och tack felicia för en väldigt fin natt!
det där skulle lätt kunna misstolkas om man skulle vilja det, men det vill man inte så okej (y) possah
love is in the air
simone lever, vilket är fint att veta!!!!
idag har varit jobbig
jag och marie vaknade vid ett och simone var som sagt borta
sjukt läskigt
senare fick jag veta att människan gått hem mitt i natten/morgonen, hon hade tydligen sagt till innan hon gick och så, menne av olika anledningar minns jag inte detta
i alla fall, jag fick en plötslig bakisattack och när jag med händerna runt huvudet och lika fin kroppshållning som quasimodo försökte förflytta mig från köksbordet till sängen passade jag på att med full styrka sparka lilltån i ett skåp
jag klagade högt och länge över detta
marie skrattade
sen märkte vi att maries moppe hade blivit stulen, då skrattade marie ännu mer (knasig tjej ahah)
jag skrattade lite i huvudet men jag är väluppfostrad så jag skrattade inte högt, om jag inte missminner mig
efter att marie trots detta tagit sig hem tog jag en underbar dusch
sen dammsög jag min boning och diskade samtlig disk!
det tog sin lilla tid så att säga
just nu grubblar jag över vad denna kväll skall innehålla
såg att en film med george clooney och catherine zeta jones ska gå ikväll och den verkar fin så den ska jag nog se
vore fint om man fick sällskap :)
nu har jag för övrigt bestämt mig för att definitivt sluta röka.. imorgon
okke, herrå :)
you touch my tralala, my ding ding dong
SIMONE ÄR FORTFARANDE FÖRSVUNNEN och jag och marie får panik
mest över att vi känner oss antisexiga men även till stor del på grund av simones mystiska försvinnande!
nu ska vi äta frukost, då blir man mätt (y)
och smart
typ
okke herrå
SIMONE VAFAN EXISTERAAA!
i'll put a spell on you
igåååår träffade jag felicia och vi befann oss under x antal timmar i min lägenhet, vi pratade, drack kaffe, pratade, rökte, pratade, skrattade så vi grät, pratade och så vidare
oerhört trevligt må jag säga och absolut en fabulös dag
hade ont i magen, kinderna och huvudet nästan konstant, fast på ett bra sätt, för jag skrattade så mycket!
helt underbar människa verkligen! underbar i say!!
vid närmare eftertanke spenderade vi 5½ timme på detta vis
sen kom marie och simone med oc-box i högsta hugg
vi tog felicias nyktra oc-oskuld men hon blev inte frälst trots att jag gjorde brunstig älg-ljud haha <3
så efter ett avsnitt gav hon upp och drog sig tillbaka
kvar var jag marie och simone
vi bestämde oss snabbt för att dygna, något som gick bättre i teorin än i praktiken men ändå..
när klockan var lite drygt nio knatade vi iväg till råby för att inhandla nödvändigheter men affären var stängd så vi handlade på en mack istället
jag var out of cigg och världens roligaste kille i kassan på macken ba "ja då får jag be om legetimation!" jag ba "jag har inte det med mig *blink*" han ba "heheh,,, men det måste man väl ha om man ska köpa cigg?!" jag ba "jaa *blink*"
jag fick köpa.. min oemotståndliga charm skonar ingen
på vägen hem träffade vi på en aningen berusad ung man iklädd enbart kalsonger trots spöregnet
han gav oss nästan alla sina öl och vi tackade och tog emot
vår chill-oc-kväll utvecklades snabbt till en oc-i-bakgrunden-medans-vi-super-oss-redlösa så fort vi kom hem
vet dock inte om det bara var jag som hade denna ambition eller om även marie och simone hade samma planer
i alla fall lyckades jag med mitt mål och efter diverse djupa sluddriga emotionella samtal somnade jag klockan fem på morgonen, ihopkrupen som en liten boll vid maries fötter
när jag två timmar senare vaknade var simone helt försvunnen och paniken var total
hon bara puts väck försvann!! :O
och vi har ännu inte fått kontakt med henne
jag är rädd mkei
nu ska jag somna om för... jag har så obeskrivligt ont i huvudet
SIMONE HÖR AV DIG SÅ FORT DU SER DETTA!!!!!!
the things we did and didn't do
upp och ner och, bara helt obegripligt
säkert tio gånger den senaste timmen har jag behövt se efter vilken dag det egentligen är
... det är lördag, och ja jag var tvungen att kolla ännu en gång
jag vet inte vad det spelar för roll egentligen
tiden bara rullar runt och jag befinner mig mitt i men ändå utanför allt
jag orkar inte bry mig
klockan är halv tolv
halv tolv, jag funderar, då är det.... två och en halv timme kvar tills klockan är två
det tog mig uppskattningsvis en minut att tänka ut
hjärnan går inte på högvarv för tillfället så att säga
borde jag kanske tacka för det?
i så fall, tack
två och en halv timme, med mitt nuvarande tempo låter det som en alldeles lagom stund för att diska, platta håret och sminka mig
ja det låter rimligt
om jag hinner och har lust, kanske jag äter frukost också... eller lunch. eller, något över huvud taget
men, ja, nej jag vet inte
jag kanske borde somna om en liten stund
jag är så rysligt trött i armarna förstår ni
nej nej, jag skulle bara glömma bort att vakna
nu har dagen börjat, för andra gången för min del
dags att vakna, igen.. typ.... eller va?
lycklig och ensam
minus lycklig?
jag vet inte
history, history repeats itself
och nej, det blir inte lättare med tiden
oavsett hur många gånger man blir bestulen på sitt hjärta slutar man aldrig förvånas över hur ont det faktiskt gör
och man slutar inte tänka, hur vackert det skulle vara om man en enda gång fick uppleva äkta kärlek
sådan som är ömsesidig...
fulla för kärlekens skull
läsarstatistiken har skjutit iväg som en raket
jag blev så förvånad över det nästan tredubblade antalet läsare under de senaste dagarna att jag till och med glömde bort att vara hungrig
underbart, hoppas ni stannar kvar också!
känns mycket roligare att veta att det faktiskt är någon som läser det jag skriver
i alla fall..
igår sa jag farväl till gabby och tog mig hem i spöregnet
jeansshorts och linne som hade verkat som en perfekt outfit bara några timmar tidigare förlorade snabbt sin charm i takt med att regnet tilltog i styrka
på kvällen fick jag besök av moa och frida vilket såklart var trevligt
de såg till att jag åt något och försvann sedan ut i nattens mörker
idag har de åkt till göteborg för att gå på way out west
idag insåg jag hur mycket jag önskar att jag också vore där
vill dansa runt i takt med ljuva toner ur massiva ljudanläggningar
nyligen fick jag ett samtal av min söta mormor som ville försäkra sig om att allt fungerar bra i min nya bostad
vilket det ju gör :)
just nu känner jag mig dock oerhört uttråkad
funderar på hur jag ska ta mig till för att göra kvällen till en någorlunda trevlig upplevelse såhär i min ensamhet
kommer förmodligen sluta med att jag har djupa emotionella konversationer med mig själv hela natten
jag vill inte fastna i gamla tankebanor och bara gå ner mig i mig själv men ibland måste man tillåta sig själv att fundera över sådant man kanske helst av allt glömmer bort
man måste ju ta itu med tankarna någon gång annars blir det bara omöjliga högar av ångest som man inte orkar leva med
nu ska jag sluta babbla, fortsätta lyssna på eldkvarn och göra lite middag
(och du glömde nog bort mig...?)
milkshake
och jag hinner inte vara detaljerad angående allt
men i lördags flyttade jag
mami och papi hjälpte med allt och åkte sen på söndagen
på söndagen träffade jag fredrik så såg vi bd-filmen
den var så lovely så jag dog lite <3
och henrik <3
i alla fall
igår träffade jag moa och hon besökte mig i lägenheten :)
trevligt, vi åt chicken nuggetsar och ris ifall ni ville veta
sen åkte jag till tågstationen och mötte gabby <3
har inte träffat kvinnan på över två år och nu sitter hon liksom brevid mig, så lovely så jag vet inte hur jag ska beskriva det hela
igår kväll chillade vi och kollade på girl, interrupted
vi pratade och åt och aah fien
så lycklig är jag, åh gabby <3 haah :D
ikväll styr vi världens minsta inflyttningsfest med bara några få gäster, vi blir totalt sex stycken så, ja. mini
men det blir fint :)
nu ska jag och gabby gå iväg och fixa lite inför ikväll
det vill säga cigaretter och dricka
(jag har börjat röka asmycket och det är INTE OK!!!! jag blir ruinerad, sjuk och hes.. måste seriöst dra ner alternativt sluta!!)
men okke, en annan dag
puss hejdaaaow <3
jag har gjort det förut och jag gör det igen gör det igen jag gör det igen
det är helt otroligt
undra om det finns någon som inte vet om det
har nog meddelat hela världens befolkning om denna händelse som snart kommer att inträffa
men ändå, imorgon flyttar jag!
jag är pepp som johnny depp (i pirates of the caribbean dåva, inte edward scissorhands mkei!)
anyway
mitt rum är nästan tomt nu
alla möblerna (utom skrivbord+stol som jag inte vill ha längre) är inpackade i ett släp
och nästan alla mina tillhörigheter har följt samma exempel
ska ta tag i det allra sista efter att vi har ätit
att duscha för några minuter sen var nog den skönaste dusch jag någonsin duschat...
i alla fall den här veckan.
men okej, imorgon imorgon imorgon
hoppas jag kan somna ikväll!
jag betvivlar det starkt faktiskt!
(jag har för övrigt ännu inte skickat mina flyttkort, jag är sämst i världen.. ska absolut fixa det innan slutet på nästa vecka!)
hur känns det nu?
jofan, det känns brååå
allt rullar på som det ska
förutom att jag i feber kombinerat med värmebölja svettas som en häst
nu är i alla fall hostan så gott som borta
jag har ungefär noll energi
men, jag måste helt enkelt slå mig lite i ansiktet och låtsas ha energi
det kan väl inte vara så svårt? (jo!)
glittrar
nu händer det, på riktigt, på fullaste allvar
idag skall jag packa ner de allra sista delarna av mitt rum och ikväll skall vi ställa in allt i släpet
imorgon sker det, imorgon flyttar jag hemifrån
jag pratade med morfar igår på telefon
morfar: tänk att du ska flytta, det har du velat så länge!
jag: ja verkligen, det är helt galet :D
morfar: för många år sen, jag vet inte hur länge sen det var men det var väldigt många år sedan, sa du "så fort jag fyller arton ska jag flytta hemifrån!" och nu gör du det
jag har alltid velat komma hemifrån
slippa undan familjelivets och rutinernas vassa klor
nu blir jag, ungkarl, fast tjejvarianten
oavsett vad jag kommer kunna kallas så känns detta så oerhört rätt!
jag har längtat bort nästan hela mitt liv och äntligen sker det, jag är så pepp
downtown
denna bilden tillhör simone (den fagra kvinnan på bilden det vill säga)
i alla fall tycker jag att den är charmig
och jag är mycket väl medveten om hur mitt hår ser ut tack så mycket
men, äsch, det finns viktigare saker här i livet än hur mitt hår ser ut.... hahaha skoja (as if liksom!)
nej då, men jag gillar bilden och jag vill tillbaka till emmaboda
jag och simone var tält-partners förstår ni :D
party! :D
you are in pain take your life take your life with cocaine
det är tragiskt att vara mig ibland
jag är nämligen världsmästare i att göra bort mig
det kan egentligen ha vilken orsak som helst
jag har bara en illa omtyckt talang för att strula till allt
det är tragiskt!
men det blir väldigt roligt i efterhand såklart
när man inte lider av den direkt åtföljande skammen såklart
när man har lagt lite tid emellan sig själv och händelsen är det kul
åh, nu fick jag massa nostalgiska skämma-ut-mig-och-klanta-till-det-totalt-minnen <3
borde inte, borde inte
älskar, älskar inte?
så förvirrad, vad ska jag ta mig till?
man kan ju inte direkt dra kronblad av en prästkrage när det är verkligheten
det finns inget enkelt sätt att få klarhet i funderingarna
man måste nog bara vänta och se
livet drar av kronbladen åt en, om man fick göra det själv skulle allt gå för fort
allt vore över innan det ens hade börjat
det är precis som det ska vara
man ska få lida lite, känna hjärtat svida innan allt faller på plats
jag är för otålig för kärlek
allt måste ske här och nu
lär mig att andas! jag måste lära mig att andas!
(kan du lära mig att andas?)
jag upptäckte nyligen något som fick mig att le bredare än kanske någonsin förr
att allt är inte bara impuls och plötsligt inträffade saker
det finns delar av historien som sträcker sig långt bak i tiden
ride my wild heart
jag älskar det
jag är fortfarande sjuk och det suger och jag hostar och kallsvettas och är allmänt skabb
men det gör inget för jag mår bra
solen skiner och jag har gått ner i vikt
vad mer kan man begära?
jag vill på popaganda men jag tror jag struntar i det faktiskt
IGÅR FICK JAG EN INFLYTTNINGSPRESENT jag har aldrig kännt mig så vuxen i hela mitt liv
jag flyttar ju om två dagar
förstår ni?
två dagar
det är galet, helt sinnessjukt
jag är lycklig mkei :>
someone who is just like you
allt det vackra fina som händer just nu höjer mungiporna kontinuerligt i samma takt med att listan på anledningar att le fylls på
men det krävdes bara ett enda bakslag för att allt skulle rasa samman
ett bakslag som kanske egentligen inte var mycket mer än ett stoppljus
jag tror aldrig jag tvingades vända, jag stod bara still och trampade otåligt och nervöst
inte ens det kan jag hantera
det måste vara vindens hastighet konstant
annars vet jag inte vad som händer, jag blir förvirrad och kan inte andas
sömnen överger mig
natten spenderades på sömn i endast fem timmar
hur ska jag kunna kalla mig utvilad när jag ska börja skolan?
jag som får så förfärligt ont i själen när jag är för trött för att orka
det jag mest av allt behöver i nuläget är oavbruten sömn, om så bara en av alla nätter
you split the night
älskade henrik <3
army of dreamers
för mycket bra saker håller liksom inte, allt står på toppen av berget och puttas och vill vara störst bäst och vackrast
jag kan inte välja min lycka, jag låter mina tankar ha sitt inbördeskrig och de yttre faktorerna överger mig en efter en
snart finns det inte mer än minnen och drömmar som aldrig blev besannade kvar
jag tänker för mig själv, att det vore så oändligt mycket enklare om alla sa vad de tänkte på
om jag slapp gissa allt
men sen kommer jag på mig själv, för, när har jag någonsin sagt vad jag tänker?
jag som är världsmästare i att låta människor gissa vad som pågår
jag ska bättra mig, jag lovar, nu förstår jag på fullaste allvar hur jobbigt det kan vara
my life would suck without you
men den blir bättre för varje sekund som går känns det som!
det är nog bara för jag häller i mig hinkvis med varmt honungsvatten (insåg att det är sjukt mycket godare med vatten istället för mjölk, med mjölk smakar det bara jättesött!)
i alla fall, medans jag gör detta skall jag ägna mig åt att packa ner resterande delar av mitt rum i flyttlådor
när jag har genomfört detta uppdrag skall jag göra mig i ordning
mamma har lovat att vi ska åka iväg och äta glass om jag har packat och städat flitigt!
och lite kvalitetstid med mamma i samband med strålande sol (för en gångs skull) och glass tackar jag verkligen inte nej till
så nu ska jag sätta igång med packandet
herrå :)
don't you let me go, let me go tonight
en gång i tiden trodde jag att allt verkligen var så svart som det såg ut
att lycka var något alla pratade om men aldrig upplevt
jag trodde de bra delarna av livet var en myt
när jag bekantat mig tillräckligt med den tanken.. att allt verkligen var dåligt och aldrig skulle kunna bli bättre
då ville jag självklart inte leva
jag snurrade runt i piruetter och allt jag såg var svart och mörkt
så jag gav upp och la mig ner
jag upprepade detta ett flertal gånger, gav upp och la mig ner, ännu längre ner
jag vet inte hur det gick till sen
jag kan bara förklara det som ett fight club-slut
jag insåg att jag var två människor, den jag vill vara och den som tagit över min kropp och förblindat min syn
så jag skjöt mig själv i huvudet och parasiten jag trodde var livet dog
kvar stod jag, med så mycket ljus runt omkring mig att jag blev bländad
och det var då jag förstod, att man måste gå igenom mörkret, för att till fullo uppskatta ljuset
för hur mycket det än sved i mina ögon har jag ännu inte kunnat sluta skratta
carry you home
ibland älskar jag livet
verkligen älskar
till hundratjugo procent
ibland känns allt bara, så jävla bra
känslan går inte att skapa, den bara smyger upp bakifrån och kastar sig över en när man minst anar det
som nu
allt är vackert
jag ler och bevakar stilla livet som rör sig i cirklar kring mig
jag är ett med existensen
min omloppsbana är inte längre ur balans
så mycket bra, samtidigt
jag har aldrig varit med om detta förr i mitt liv
om bara allt kunde bestå
då vore jag för evigt lycklig
alla sommarkänslor är så äkta att jag nästan kan ta på dem
åh, jag orkar inte reflektera över livet
det enda jag orkar är att minnas, drömma och känna hur min puls slår
för det är nog så
att jag för tillfället har för mycket glitter i blodet för att det ska vara möjligt att känna sorg
det är en vacker känsla, jag älskar den
jag älskar livet, i alla fall för stunden, men det är ju också det enda som riktigt räknas
little bit
jag är alldeles för sjuk för att det ska vara okej
jag kan knappt andas utan att få hostattack och när jag hostar stegrar det sig till den milda grad att jag får kväljningar och tror jag ska spy
jag snörvlar konstant och kan knappt andas genom näsan på grund av att det är så täppt
trots att temperaturen är helt human svettas jag nästan ihjäl
men när jag känner på min panna blir jag rädd för den är så kall att jag får för mig att mitt hjärta slutat slå, och min kropp förlorar sin värme
mamma oroar sig, inte helt obefogat, och insisterar på att ta mig till läkaren om det inte blir bättre fort, så jag inte får lunginflammation
för bara några minuter sen fick jag ett samtal av min chef som frågade om jag ville jobba imorgon
jag är för pank för att tacka nej så nu ska jag jobba 11-17
hur ska det gå till? jag kan ju knappt andas utan att börja hosta
det får lösa sig
nu ska jag bli frisk
knappt ett dygn har jag på mig, i can do it (y)
beat heart
sitter för stunden och planerar ett stundande möte med en av mina bästa vänner som jag träffar alldeles på tok för sällan
över två år har passerat sen vi sist sågs men jag räknar henne fortfarande som en av mina allra bästa vänner trots att kontakten har hållts ytterst sporadiskt
om inte mindre än en vecka ska jag dock få återse kvinnan
och jag längtar så det studsar i tårna
i tre dygn ska vi mysa och uppdatera oss
jag kan knappt bärga mig! :D
snälla tiden, gå lite fortare om det är möjligt <3
feed me with a kiss
har ni någonsin reflekterat över hur praktiskt det vore om man kunde livnära sig på kyssar?
det vore ju obeskrivligt fantastiskt om det vore möjligt
undra hur länge en kyss skulle hålla
om man skulle behöva en om dagen, eller en i timmen
kanske skulle det vara olika beroende på vilken effekt kyssen hade
undra hur länge jag skulle överleva om tha man (som vi kallar honom) kysste mig
undra om det inte skulle få nästan motsatt effekt
jag tror mina ben skulle ge vika och mitt hjärta sluta slå
det är dock en risk jag är alldeles för villig att ta för mitt eget bästa
i'm surviving this for sure
bellas fina kärlekssaga fick mig på gott humör
och mina visdomsord gjorde ett avtryck i mig själv för en gångs skull
så nu ska jag och bella resa upp till himlen på våra såpbubblor
vi ska bosätta oss på ett moln av lycka
för så är det.. när man livnär sig på kärleken
Living In America
vi var ständigt i rörelse
billyktorna och gatubelysningen tillät oss att se
den ständiga känslan av en suddig värld med sagobelysning
och när solen gick upp, och dagen grydde, hade vi sömnlöshet i kroppen och rastlöshet i våra hjärtan
åter igen var vi i rörelse
och kvinnan som en gång placerade mig i denna värld placerade ett leende på mina läppar
de var så orädda som vi önskar att vi kunde vara, så starka som vi aldrig kommer att bli
de ständigt blomstrande livet gav oss en smak av vad skönhet kan vara
och mitt i all värmen fick jag gåshud, mitt osyddade skinn mitt i vinden på en båt i san fransico bay ledde till obehag
från en klippa på Alcatraz fick man en översikt av San Fransisco, som bredde ut sig i all sin prakt
den gråa tristessen syntes inte till någonstans, San Fransisco var en stad byggd av färger, lycka, gemenskap och pride-flaggor på varenda lyktstolpe
brandstegar var ett faktum
Golden Gates bron fick mig att tappa andan
i en trollskog gömde sig världens största träd som vi tog en oändlig omväg för att få se, jag fascinerades mer av ljuset och magin, och de normalstora träden tilltalade mig betydligt mer
vi anlände till syndens stad och bosatte oss på Ceasars Palace
ljuset och ljudet strödde glitter i mitt blod
våra fötter lämnade marken då en helikopter tog oss in i grand Canyon, ingen bild kan fånga hur otroligt det var men jag gjorde många tappra försök innan jag gav upp och insåg att människans teknik aldrig kommer vara tillräcklig för att fånga naturens mirakel
syndens stad lockade fram äventyr i våra hjärtan, vilket resulterade i att pappa tatuerade sig
mitt eviga tjat ledde till tillstånd även för mig att följa hans exempel
vi flyttade till Stratosphere, hotellet vid stadens ena ände, med tornet som möjliggör en fulländad överblick av Las Vegas
magin tog slut och började på nytt, i Los Angeles
Hollywood Forever Cemetary var mer som en fin park än en kyrkogård, och där låg bland annat Johnny Ramone död och begraven, där var även svanar och andra former av skönhet bosatta
när "kungen av pop" dog förvandlades denna adress, hans hus, till föremål för en överdriven samling av blommor, gossedjur, bilder och sörjande fans som jag aldrig sett maken till förr i mitt liv
de var överallt, till min stora förtjusning
turistlivet var slitsamt, men ett nödvändigt ont jag själv förespråkade
det blev för mycket när vi befann oss i en hamn där fåglarna regerade, skräcken var total, förlamningen ett faktum, och efter inte många minuter satte jag mig i bilen, i säkerhet
men innan jag flydde fältet poserade jag nere vid vattnet som en äkta supermodell
Dodgers Stadium var stängt för allmänheten, poliserna svämmade över för att beskydda platesen från intrång
vakterna patrullerade kring hela området och bad människor som kommit att lämna platsen, utdelningen av biljetter till Michaels begravning skulle äga rum på platsen senare under dagen och förberedelserna innebar flera angränsande kvarter som stängdes av för allmänheten, det var omöjligt att ta sig ens nära nog att se byggnaden... men jag och mamma ville se Dodgers Stadium så då såg vi till att göra det. ibland lönar det sig att ha en pappa med polisbricka att visa upp, annars skulle poliseskorten fört oss längre bort, inte hela vägen in på arenan och runt på området. ni får tolka detta som skryt och anse att jag är dryg, men det var oerhört imponerande enligt mig själv så jag var tvungen att skriva det
aftonpromenad
en kväll åt vi middag på en trevlig restaurang med ett fint namn
måne
och därmed förklarar jag bildsessionen avslutat
det tog nästan en månad för mig att ta mig i kragen och ladda upp bilderna
men nu är det gjort
puss, usa var lovely
blue motorbike
när jag orkar
när jag hunnit hämta mig efter allt som har hänt
men jag lovar, att jag ska ha skrivit om emmaboda innan min hals känns bra igen
och jag har ännu inte lagt in bilder från usa
döda mig jag är en dålig människa
men vill ni ha några usa-bilder eller ska jag skippa?
okej, vi hörs, possah
