son of st jacobs

det kanske är oundvikligt att saker ska krångla till sig när det är bra för övrigt?
för mycket bra saker håller liksom inte, allt står på toppen av berget och puttas och vill vara störst bäst och vackrast
jag kan inte välja min lycka, jag låter mina tankar ha sitt inbördeskrig och de yttre faktorerna överger mig en efter en
snart finns det inte mer än minnen och drömmar som aldrig blev besannade kvar
jag tänker för mig själv, att det vore så oändligt mycket enklare om alla sa vad de tänkte på
om jag slapp gissa allt
men sen kommer jag på mig själv, för, när har jag någonsin sagt vad jag tänker?
jag som är världsmästare i att låta människor gissa vad som pågår
jag ska bättra mig, jag lovar, nu förstår jag på fullaste allvar hur jobbigt det kan vara