son of st jacobs

idag träffade jag moa och vi gick till stan för att hämta hennes cykel
vi satte oss på en trevlig lite avsides plats nere vid svartån och pratade
sen frågade moa om jag ätit något under dagen
"ja!"
"... nej det har du inte!"
moa känner mig allt för väl
"vad har du ätit då?"
"ett glas o'boy"
"det är inte mat, nu går vi hem till dig och äter!"
så då gjorde vi det
och vi fortsatte prata tills hon gick hem till sig
jag började genast fixa mig i ordning, något som jag sysselsatte mig med under de närmast följande timmarna
sen kollade jag på the hills och en enda tanke ekade i mitt huvud under tiden
jag blev informerad om hur kvällen skulle arta sig så jag blev arg och ledsen och gick hem till felicia
vi skrattade åt fina youtubefilmer och sen såg vi på torkel i knipa
mannen ringde och gjorde mig grinig
jag frågade felicia om jag hade låtit bitchig när jag pratade i telefon
"ja!" svarade hon
"bra!" replikerade jag
sen följde hon mig hem och nu är jag ensam och allt är svart och det är för ovanlighetens skull skönt att vara ensam och bara omringad av mörker
"jag kan ju vara mörkret^^"
jotack, jag märker det mer och mer
det enda bra med hela situationen är att jag ändå inte är lika förlorad som jag vanligtvis brukar vara
det där med att tycka om någon, det ställer bara till problem har jag lärt mig