don't you let me go, let me go tonight
en gång i tiden trodde jag att allt verkligen var så svart som det såg ut
att lycka var något alla pratade om men aldrig upplevt
jag trodde de bra delarna av livet var en myt
när jag bekantat mig tillräckligt med den tanken.. att allt verkligen var dåligt och aldrig skulle kunna bli bättre
då ville jag självklart inte leva
jag snurrade runt i piruetter och allt jag såg var svart och mörkt
så jag gav upp och la mig ner
jag upprepade detta ett flertal gånger, gav upp och la mig ner, ännu längre ner
jag vet inte hur det gick till sen
jag kan bara förklara det som ett fight club-slut
jag insåg att jag var två människor, den jag vill vara och den som tagit över min kropp och förblindat min syn
så jag skjöt mig själv i huvudet och parasiten jag trodde var livet dog
kvar stod jag, med så mycket ljus runt omkring mig att jag blev bländad
och det var då jag förstod, att man måste gå igenom mörkret, för att till fullo uppskatta ljuset
för hur mycket det än sved i mina ögon har jag ännu inte kunnat sluta skratta
