kevlarsjäl
hur kan det komma sig att jag aldrig lär mig av mina misstag?
jag är nog långt ifrån den enda, men det gör ändå ont varje gång
jag behöver komma bort
inte ifrån min lägenhet, inte från mina vänner, inte från den här staden...
men jag behöver komma bort från mina dumma känslor
dom där som bara ställer till med problem
ibland inser man hur mycket det innebär att vara mänsklig
och vid de tillfällena inser man även hur mycket man önskar att man kunde få slippa vara just det, mänsklig
om alla vore lika ärliga och oförmögna att inte säga rakt ut vad de tycker som jag är, då skulle saker genast var mycket enklare
nu, nu är jag bara vilsen
Det är synd att du känner såhär, men jag är åtminstone väldigt glad över att vi har funnit varandra och att du får mig att skratta konstant. Det var fint att du kom över ikväll.
Du skall nog se att du finner vägen och det vilsna försvinner till sist. Imorgon kanske blir en bättre dag (:
Om inte annat kan vi ju dränka våra sorger i mozzarella. Puss min fina
