son of st jacobs

allt är så knasigt och hullerombuller
upp och ner och, bara helt obegripligt
säkert tio gånger den senaste timmen har jag behövt se efter vilken dag det egentligen är
... det är lördag, och ja jag var tvungen att kolla ännu en gång
jag vet inte vad det spelar för roll egentligen
tiden bara rullar runt och jag befinner mig mitt i men ändå utanför allt
jag orkar inte bry mig
klockan är halv tolv
halv tolv, jag funderar, då är det.... två och en halv timme kvar tills klockan är två
det tog mig uppskattningsvis en minut att tänka ut
hjärnan går inte på högvarv för tillfället så att säga
borde jag kanske tacka för det?
i så fall, tack
två och en halv timme, med mitt nuvarande tempo låter det som en alldeles lagom stund för att diska, platta håret och sminka mig
ja det låter rimligt
om jag hinner och har lust, kanske jag äter frukost också... eller lunch. eller, något över huvud taget
men, ja, nej jag vet inte
jag kanske borde somna om en liten stund
jag är så rysligt trött i armarna förstår ni
nej nej, jag skulle bara glömma bort att vakna
nu har dagen börjat, för andra gången för min del
dags att vakna, igen.. typ.... eller va?