better together
kroppen vibrerar av ilska
jag vaknar kallsvettig om nätterna och känner mig ensam
det ligger en hinna över min tunga som förvandlar allt jag smakar på till sand
omfamningar får det att krypa under huden på mig
jag föreställer mig en värld som går i spillror under mina knytna nävar
men istället är det mina förhoppningar och drömmar som krossas
jag står omringad av människor som andas kärlek över mig
människor vars kroppar ryker av värme som de vill fylla mig med
men jag fryser och känner mig ensam och svart
jag känner inte fingrarna som smeker mina kinder
jag hör inte rösterna som prisar min existens
jag ser inte alla de munnar som ler mot mig
jag väljer att somna inuti min egen kropp och försvinner ur mitt eget synfält
om ändå världen inte saknade speglar kunde jag se allt det som bor i mitt bröst
om jag ändå hade tillgång till min reflektion skulle jag kunna omfamna mitt kaos och mina demoner
när man står i en spegel och tittar ut på världen vet man inte riktigt om man älskar det eller inte
oftast gör man inte det
men speglar är för tunna för att kunna rymma känslor
därför inbillar man sig att allt är så vackert som man bara kan drömma om att det skall vara
egentligen är jag nog väldigt nöjd tänker man
i själva verket är man fullast och tommast på jorden, och det tär på ens sköra människokropp
