son of st jacobs

plötsligt brast allt och allt rusade över mig
jag är så trasig, jag vet inte om jag någonsin kan bli hel
man borde inte hata sig själv så helhjärtat som jag gör
jag överdoserar Hospital och minns en tid som inte var mycket sämre än nu egentligen
varför har mitt liv varit så svart? varför har jag alltid varit så förstörd?
det är inte att jag vaknade en morgon för en vecka sen eller något och var lite ledsen
det här har pågått hela mitt liv
jag minns inte en tid då jag inte mådde dåligt, därför tror jag inte att det går att må bra, jag har nog aldrig gjort det
i alla fall inte vad jag minns
jo i stunder, korta perioder, men aldrig har min vardag varit vacker, det har alltid varit kaos
jag var tvungen att gå ut och röka för att lugna mina nerver lite
men sen kände jag mig förföljd och började skaka hejdlöst så jag gick hem igen
hela kroppen värker och jag vill bara sova, sova bort mitt liv
slippa känna
jag klarar inte
jag behöver något som består, permanent lycka eller ingenting