son of st jacobs

nej jag orkar inte
(vet att det blev många sånna här inlägg på raken, men så blir det ibland)
men jag har i alla fall en plan och jag är så jävla stolt över mig själv som tar tag i mig själv
för jag tänker fan inte dö även om jag vill det
jag vet inte när jag träffar emma nästa gång
men vi ska på vårt första familjesamtal på tisdag och det känns så jävla hemskt och jag har så jävla mycket ångest för det, hur ska man kunna sitta och prata med sin familj i samma rum?
i alla fall så tänker jag jobba vidare tills nästa gång jag träffar emma
då tänker jag säga som det är
då kommer hon säga 25an
och jag tänker inte säga emot
jag orkar inte motarbeta det som jag nog behöver mest av allt just nu
jag känner mig vuxen och modig, men det är nog bästa
får se om jag vågar göra det sen i praktiken eller om det bara är såhär i teorin, på bloggen, i hjärnan, som jag är modig och vuxen
vi får se
nu ska jag sova
OCHINTETÄNKAPÅDIGOCHHURMYCKETJAGÄLSKARDIG