son of st jacobs

helgen har nog varit den bästa detta året
med stenhård konkurrens av chillhelgen förra veckan när moa och frida tittade förbi <3
men den här helgen, oj, den har varit allt det bra fast tusen gånger bättre på något sätt
började i T O R S D A G S klockan två minuter över tolv på dagen, då mitt tåg avgick från perrong tre på halmstads tågstation
västerås var resans mål, och efter massa timmar på tåget samt lite dötid i gbg närmade sig staden
trodde jag
tydligen var jag inte så nära som jag trodde när jag i ett lyckorus tog mitt pick och pack och ställde mig vid dörren
det visade sig vara typ 20 minuter kvar tills jag var framme (y) så där stod jag som ett fån medans mina medpassagerare kollade konstigt på mig
men jag såg en kul skylt så det var helt okej
väl med fast mark under fötterna igen välkomnades jag av moa och simone
och tillsammans med tidigare nämnda kvinnor begav vi oss hem till moa
emil kom och pussade på moa lite och han var jättetrevlig
simone försvann och sen efter ett tag försvann emil också, men jag hade haft en trevlig kväll med god mat och gott sällskap
att sedan somna brevid en bästa vän en torsdagsnatt i februari var inte helt fy skam
på F R E D A G E N vaknade vi och begav oss efter diverse piffande och puffande mot skolan där moa studerar
det nalkades matteprov och moa var säkert mycket bättre än hon tror själv (jag känner på mig att det gick bra)
sen fick jag säga hej till natta, bella och carolina igen
jag och bella fann varandra, och förenade av våran oslagbart överlägsna humor skrattade vi i takt större delar av eftermiddagen
sen var moa sötast och berättade om alla människor som gick förbi där jag och moa stod
(älskling jag hoppas att du inte förväntade dig att jag skulle komma ihåg vad all heter och sånt för det gör jag inte)
men det var så fint på något sätt
jag kände mig verkligen, som en vapenbroder, som stod där och lyssnade på moa när hon berättade om sina fiender och allierade, och jag kastade superdiskreta mordiska blickar på folk som moa sa tyckte illa om henne och log lite halvt diskret till de som var bra människor
efter att skoldagen var till ända stötte vi av en slump på sarali, jag blev verkligen chockad och hon såg verkligen chockad ut och jag blev typ galen av chocken och typ skrek eller något och kramade henne, sen promenerade vi iväg
det blev till att hyra film och gå hem till moa
vi åt tacos och det var gott
sen klev det in två andra människor och så var vi jag, moa, simone, emil, emil och patric
då åt pojkarna kattmat och det var enligt deras egna utsago vidrigt och de ville inte äta mer
så då började vi kolla på filmen
den var sjuk, inte sjukt bra eller sjukt dålig, bara sjuk
den handlade om en fransk, homosexuell, poet på typ 1800talet
han spelades av Leonardo DiCaprio, och jag blev faktiskt rädd för människan, Titanic's Jack kändes alldeles för avlägsen för att det skulle kunna kännas okej
i alla fall fick vi oss ett gott skratt när han gjorde sjuka saker, som till exempel blev typ rabiessmittad eller något och morrade till random people, eller när han ställde sig på ett bord och kissade på en människa, sjuk film
kvällen tog sig en vändning i och med att kurragömma inleddes
folk letade efter moa under pappershögar, dörrar och kläder, bakom dörrkarmar och lister och i toaletten, tills hon stack fram huvudet från under skrivbordet och tyckte vi var dåliga letare
(förlåt moa om du tar illa upp när vi driver med dig för din korthet, jag tycker i alla fall att det är supercharmigt att vara kort)
sen spelade vi TP och det var helt galet
det fuskades, det försvann folk, ibland hela lag, och framförallt var det något fuffens med spelet tror jag för alla blev lite döva ibland och hörde helt galet fel och sånt
jag gick och la mig och när jag vaknade var ena emil och patric försvunna och alla andra låg och sov på spridda platser i rummet
det hade blivit L Ö R D A G
jag skäms över att behöva säga det men halva lördagen är helt utsuddad ur mitt huvud
så det jag skriver nu kanske inte alls är det som verkligen skedde, men okej
jag tror att vi höll oss inne större delen av dagen
simone och emil gick hem tror jag
jag tror, jag TROR att jag och moa gick på stan, men när jag verkligen tänker efter så blir jag tveksam, så jag tycker vi hoppar fram till det jag minns istället
jag är säker på att jag och moa gick till spicy hot och mötte emil, cissi och patric
vi åt och torkade händerna i en läskig maskin
sen gick vi hem till patric och kollade på Lejonkungen <3 så underbar film, snacka om tidlös alltså
den kommer jag nog älska även när jag är 80 år
jag och moa gick hem i ett vinterlandskap
det var jobbigt på många sätt och vis
det började med att moa tappade sin vante
sen blev jag helt, jag vet inte, jag kunde inte andas och det kändes som om revbenen var en korsett igen
och jag mådde verkligen jättedåligt av någon anledning
men det gick över och det var så kort stund (typ halvtimme) så det hade ingen större mening för övriga dagen
jag kan inte säga att "hela dagen var jättetrevlig" eftersom jag inte ens kommer ihåg första halvan av dagen or so, men det jag kommer ihåg var helt lovely, och jag vet nog att inget dåligt hände under resten av dagen så antagligen var hela dagen lovely :)
trevliga människor, spicy hot, lejonkungen, snöflingor... vad mer kan en människa begära?
moa och jag somnade sida vid sidai hennes säng och sov tills det inte längre var en vanlig trevlig dag
för nu var det dagen vi hade väntat på
dagen med stort D, eller i alla fall S, jag talar givetvis om S Ö N D A G E N
när vi vaknade fick vi veta att vår älskade frida var på väg i bil, och bara hade en halvtimme or so tills hon skulle vara framme
vi blev choklad choklad choklad (ingen förstår utom jag, då är det så jävla internt att god himself inte ens vet vad som menas med det)
tiden gick relativt fort och plötsligt stod frida i ytterdörren
vi gick till tågstationen och mötte carolina
sen gick vi hem till moa igen
där sammanstrålade vi med simone och hamstern (som egentligen är en människa)
vi åt spaghetti och köttbullar och ketchup och sen fixade och trixade vi lite med våra utseenden
jag fick panik stup i kvarten för allt bara tokfailade
först var min nya sak för liten
sen var min ena nya strumpa konstig så jag var tvungen att klippa i den och hä på nagellack
sen kom det verkligen tragiska, jag hade nu bara trettio minuter på mig att fixa både hår och smink
som tur var fanns det så mycket människor där som kunde hjälpa mig, så när jag sminkade mig lite klumpigt och fult
och folket fixade mitt hår
jag ville inte verka otacksam och håret var säkert fint egentligen men jag hade aldrig haft det så förut och jag kände bara att det kändes fel så in the end kammade jag ut det med fingrarna tills det var som vanligt hår typ
i alla fall så gick vi till stan, därifrån tog vi bussen till bombardier, varpå vi stod i kö cirka två timmar
vi träffade en jonna och en veronica i kön
bella och hennes vän sandra, samt emil, slöt sig till vår lilla skrikande, falsksjungande, skrattande klump av människor som dansade runt för hålla sig uppräta, på grund av isen
när det närmade sig insläpp fick jag galet mycket ångest och blev skitnervös och ville helst av allt bara gå därifrån, gömma mig någonstans och glömma insläppet
det gjorde jag inte
så fort vi bara kunde sprang vi genom hallen, bara för att inse att det var en till dörr, som fortfarande var stängd
i alla fall fick vi till slut helt okej platser
inte jättebra direkt, men helt okej, vi stod vid staketet typ på kanten av scenen (simons kant ofc)
sen kom folket ut på scenen och det blev party
simon kände igen mig och jag dog av lycka
han var mycket snyggare än förra gången, och jag fick lite ögonorgasm
speciellt när han typ satte sig på knäna och lutade sig bakåt jag typ ba "okej" liksom fick lite andnöd och blev typ helt ba "gaaah"
sen när håkan gick omkring och tog i hand med folk tog han i hand med mig, det var fint
och extra extra fint sen när simon gick typ längsmed hela scenen och så typ bara fingernuddade alla människors fingrar mer typ *nudd* än något, så typ gav han min hand en liten kram och sa typ "hejsan :)" och sen gick han tillbaka iväg
efteråt när jag satt och kissade lyckades simon tajma perfa och ringde precis när jag satt där med trosorna runt smalbenen och en bit papper i handen
i alla fall ville han träffa mig, och sa att han var vid scenen
så jag arbetade i ultrafart och det tog nog inte många sekunder förrns jag var vid scenen igen
och där nere stod han
ååh så gick jag ner så kom en vakt "du får inte gå här vi ska plocka ner scenen nu" jag ba "meen jag ska träffa simon!" han ba "då får väl simon komma till dig" med typ värsta överlägsna rösten som sa typ "hahah fula unge tror du jag går på att värsta snygga människan vill träffa dig eller?"
men då hade simon fått syn på mig och börjat gå mot mig så jag sa "men han kommer här" och pekade och så vände sig vakten och då vinkade simon till mig och så gick vakten
sen hände sjukaste ever
vi gick så fram emot varandra och typ log lite så sa han "hej angelica" och precis då hoppade det in två fula fjortisar mellan oss och båda vi typ ba "WH000T?" dom ba började typ bete sig som psykfall och ba "AAH jättebra spelning" och ville ha hans autograf och typ stod och andades jättehögt och ba men guud och simon typ brydde sig inte så mycket om dom så typ medans han skrev autograf till dom han ba "hej angelica" till mig igen jag ba "hej" så typ en av dom fjortisarna ba "oj förlåt om vi störde" och sen står dom kvar!!!???? asså jag fattade ingenting
och sen vände jag mig mot simon och då såg jag i ögonvrån att mina vänner, som frågat om det fick stå bakom och typ bevittna vårt möte, stod brevid mig och började prata med simon och allt och jag ba men va?
jag var helt lost och fattade ingenting
sen försvann fjortisarna, och några av mina vänner gick
och sen gick alla, så stod jag och simon kvar och pratade
och hans ögon <3 och hans röst <3 och hans blick som ba *kaching* <3 och hans leende <3 och HELA SIMON LJUNGMAN <3
han var i alla fall jättetrevlig och det kändes verkligen som om vi kände varandra och så, han blev mindre stel och slutade typ försöka verka cool när alla försvann
det var ett vackert ögonblick
sen kommer Bohm, och säger JÄTTEhögt ba "ANGELICA SLUTA STÅ OCH FLÖRTA, HAN ÄR ALLDELES FÖR SNYGG FÖR DIG" och jag typ ger Bohm ett hatisk blick och simon typ kollar lite generat ner i marken
vad säger man nu liksom
men så fortsatte vi prata och så sa Bohm igen "ANGELICA SLUUUTA FLÖRTA, HAN ÄR FÖR SNYGG!" och typ sa att jag var tvungen att gå
så simon ba lite ledset "ja det verkar ju som om du nog måste gå, och det måste jag nog också" (någon stod och typ hade ropat på honom jättelänge) så han kramade mig och det var den finaste kramen i hela mitt liv, jag hatar att jag inte kunde tänka typ "ååh vad gott min blivande make luktar" eller typ "åh vilken fin kropp människan har", det enda jag tänkte var "ååh gud han kommer tycka att jag luktar svett"
sen gick vi skiljda vägar
och min väg var en lång väg
den ledde mig hela vägen från bombardier till moas hus
mina ben blev trötta och i samband med min totala loss of energy var jag nog inte världens roligaste människa att umgås med
okej det var den förfinade versionen, sanningen var att jag typ under-och-över-och-brevid-och-bakom-analyserade typ massa saker och var typ helt psyk
självmordstankarna hopade sig i mitt relativt feta huvud men jag bara tryckte ner allt så långt det gick eftersom jag var med så pass många människor jag knappt känner, eller känner att jag inte har förtroende nog till
i alla fall blev det en kopp varm o'boy hos moa när vi kom fram
och sen somnade jag fortare än fortast
jag vaknade på morgonen av att min hurricane skulle försvinna, men jag råkade somna om och fick aldrig säga hejdå (hejdå)
sen lite senare blev det uppvaknande för hela hushållet och det var nu officiellt M Å N D A G
vi fyra flickor (jag, moa, simone och carolina) gick till tågstationen i språngmarsch och vinkade farväl till moa och simone som begav sig mot sälen
sen drack jag kaffe för att få igång systemet (jag kan nästan inte leva utan typ koffein nu för tiden)
sen gick vi runt lite på stan när det öppnade
vi fixade mig på golvet på mcdonalds toalett, kändes lagom fresch
sen åt vi subwaymackor och så
så gick vi till punkt för att möta sarali
jag kollade åt höger och åt vänster, höger och vänster, men sen helt plötsligt var hon varken till höger eller vänster utan hon kom rakt framför mig
så gick vi tre runt lite på stan och sen gick carolina till tåget
då gick jag och sarali till spicy hot och åt en superromantisk middag
enda som saknades var tända ljus, sarali trodde till och med vid ett tillfälle att jag skulle fria
vi fick klubbor när vi hade ätit tjugo kilo mat
sen gick vi runt lite mer på stan, vad gjorde vi egentligen, vi bara gick runt och så
jag skämdes lite på gina tricot och sånt men inget allvarligt direkt
vi var köpartvillingar och köpte typ likadana saker hela tiden
äntligen har jag fått tag i en vanlig svart kjol, så nu måste jag inte ha ett svart linne nerdraget längre (y)
toppen
vi drack lite coca cola, rökte lite, och vandrade omkring planlöst i staden
många affärer fick celebert besök den dagen (det var jag och sarali som var de celebra ifall ni inte fattade det)
sen satt vi och rökte och pratade då sarali fick den geniala idéen att jag skulle stanna en natt till i västerås och bo hos henne och så skulle vi typ festa hos hennes bror
och jag var först lite "hmm javenne" för jag skulle ju jobba dagen efter, men efter lite disskusioner var jag pepp och vi gick mot tågstationen för att boka ny biljett
men den kostade skjortan (visserligen bokstavligt talat i princip med 400 pixel är mycket när man inte är rik)
så vi gick med lite tyngre steg ut genom dörren
sen hände det galnaste och roligaste, nej jag vet inte vad
jag har valt att kalla det för A-brunnssnöbollsincidenten men jag tänker inte säga vad det var
i alla fall tänker jag på sarali när jag ser en A-brunn nu för tiden, och så skrattar jag lite inombords
vi gick till lagerhaus som var typ världens coolaste affär och jag dog lite för det fanns massa fina saker
återigen köpte vi lika, typ världens finaste väska som var sjukt billig liksom ofta man inte köper
sen gick vi tillbaka till tågstationen och köpte kaffe och glass
saralis glass var jättekonstig haha
sen skulle jag åka tåg och sarali tog sin buss hem till sig
sen var mitt tåg sär och jag kom fram nästan två timmar senare än jag borde, alltså halv ett
kändes så vacker när jag var tvungen att vakna tidigt imorse för att jobba
men sånt är livet
nu är jag dock dödstrött så nu ska jag sova tills jag vaknar (logik i mitt hjärta)
förlåt för megalånga inlägget, förlåt
puss