son of st jacobs

det är så patetiskt men ändå så jävla viktigt för mig
att få höra hans röst
att sitta och skaka av nervositet
jag känner mig åksjuk, som om livet har svängt runt för mycket
men jag klarar mig ändå, när jag hör hans röst
hans inövade ord och meningar
henrik berggrens ljuva stämma i mina öron
uppriktigheten i hans röst när han ljuger för ännu en liten flicka som ringer och stör honom i hans liv
jag är bara en i mängen för honom
han är hela mitt liv
att då och då höra signal efter signal gå fram och till slut få höra hans ord, hans magiska röst när han pratar med mig
vad han säger är inte viktigt, att han säger något får mig att vilja leva
"jag är verkligen ledsen" säger han med sånt eftertryck i rösten, jag inser att han verkligen menar det, och jag känner mig så rörd över den vackra gesten
henrik berggren är verkligen ledsen å mina vägar
till och med när vi säger hejdå låter det fint, hans underbara dialekt som säger "hej" lite coolt innan vi lägger på 
jag överlever nog lite längre
henriks ord får mig att orka
henrik jag älskar dig av hela mitt hjärta <3