son of st jacobs

jag vet inte vad jag ska säga..
okej såhär ligger det till
det finns en alldeles underbar pojke som är kär i mig, det har han sagt flera gånger, och han har varit kär under en ganska lång tid nu
jag är dock inte intresserad av honom på det viset för fem öre
han är musiker och skriver egna låtar
och så brukar han ibland skicka texterna till hans låtar
det gjorde han bland annat för några dagar sen
och det var den finaste av hans texter någonsin, jag började till och med gråta...
idag berättade han att han skrev den till mig..
jag blir helt rörd och yr
den liksom tömmer mig på ord
jag vill inte krossa hans hjärta (igen) men vad har jag för val?
den här situationen får mig att förstå den situation jag försätter en annan människa i varje gång jag sagt till honom vad jag känner för honom
det är inte lätt det där med kärlek alltså..
varför kan inte allt vara precis lika okomplicerat som det var när man gick på dagis?
innan kärleken växte fram i bröstet