i'll be gone
igår vaknade jag på tok för sent efter att ha legat kvar alldeles för länge efter att klockan ringde
istället vaknade jag av att sarali ringde och typ skrek "LEVER DU? KAN DU GÅ? DU FÖLJER MED IDAG VAAAH?"
jag levde, jag kunde gå och jag tänkte absolut följa med!
så med håret i en slarvig knut kastade jag på mig lite kläder och slängde ner sminket i väskan eftersom jag omöjligt skulle hunnit göra något med det i den stressade situation jag befann mig i
tog mig till stationen och mötte sarali, liisa och nicklas och så tog vi bussen till estockholmo
allt var väldigt billigt tänkte jag och handlade på, insåg när jag kom hem att jag spenderat ~1000 kronor vilket var allt jag ägde
(tur att både jag och mina föräldrar vet att jag inte kan hantera pengar för fem öre (hoho) och därför får mina pengar uppdelat i tre överföringar per månad så jag ska slippa vara fattig som en kyrkråtta en hel månad när jag lyckats göra slut på alla mina pengar)
i alla fall hade vi jättetrevligt i stockholm, vi åt på thaibuffé tills jag var på väg att börja gråta hahah :<
köpte en väska, en fantastiskt söt klänning, underkläder, mascara och en t-shirt/klänning
när sarali och jag efter fyra timmar av att springa runt i affärer började tröttna underhöll vi oss med att åka högst upp på Weekday och låtsas gå i trappor á la Mr. Bean, samt skratta hysteriskt
när vi sedan skulle åka ner igen stod vi och studsade som små kaniner i rulltrappan och plötsligt såg jag några killar i rulltrappan brevid som åkte upp så jag slutade, sarali fortsatte dock studsa i tron om att det var hennes spegelbild, eftersom en av killarna också började studsa när han såg sarali
så ropade han "snabbare, hårdare!!" och då insåg sarali att hon var bevakad och gjorde orgasmläten till svar hahaha jag skrek av skratt och var på väg att dö
och det var såklart mycket roligare än vad det låter!
i alla fall, när det började närma sig hemfärd mötte vi upp min bäste vän från barndomen, caroline, och så satte vi oss och fikade hon, jag och sarali
så tog vi bussen hem och jag och caroline åkte hem till mig
vi pratade oavbrutet i ungefär fyra timmar, mycket att ta igen efter över 2½ år utan kontakt
trodde det skulle kännas oerhört mystiskt att träffa henne igen men det gick väldigt bra och var jättetrevligt eftersom vi på något magiskt sätt lever våra liv på precis samma sätt som förut fast helt annorlunda, makes no sence men jag själv förstår precis vad jag menar
åh jag insåg verkligen hur mycket jag har saknat henne
under de fyra timmarna vi pratade hann vi dock bara prata om minnen, hur våra gemensamma vänner blivit nu när de vuxit upp, våra respektive ätstörningar som gick hand i hand med varandras och, såklart, boys boys boys
jag har förträngt en stor del av de dåliga delarna av min barndom, och det var mycket jag glömt som caroline påminde mig om
som att vi tävlade i att gå ner i vikt, att det var den naturligaste saken i världen för oss att ibland inte äta något på en vecka
det var dock oerhört skönt att prata om för caroline vet precis hur det var för vi befann oss i exakt samma position under så lång tid
jag hatar vad judon gjorde med oss, hatar den dåliga självbild vi fick av besattheten kring vikt, samtidigt älskar jag den för allt den gett mig, alla underbara minnen och vänner
tycker i alla fall att det var sjukt att som trettonåring ha ett BMI på 17.5, trots att jag tränade stenhårt minst 13 timmar i veckan och till följd av det nästan enbart bestod av muskler som ju väger mer än fett men däremot tar mindre plats, och ändå gråta mig till sömns om nätterna på grund av den fetma jag ansåg mig lida av
det är en SJUK värld vi lever i och när jag tänker tillbaka blir jag illamående
sen jag slutade med judon för fyra år sen har jag (utan att ha vuxit på längden) gått upp totalt tjugo kilo, från min lägsta vikt har jag gått upp nästan trettio kilo
det är GALET och jag mår så jävla dåligt över det
jag skäms som jag vet inte vad och jag vill bara att det ska försvinna, men kan ni tänka er mig med trettio kilo mindre på kroppen?
jag är ju allt annat än smal men trettio kilo är mycket och ni förstår nog att det innebär att jag faktiskt var ganska så rejält smal
gud nu ska jag sluta grubbla över detta
i alla fall kollade vi på film, the reader, som var bra men inte så bra att vi svimmade
carolines kommentar efteråt var den bästa utvärdering av en film jag någonsin hört "det var den hårigaste filmen jag någonsin sett" haha lovely
idag kollade vi på sweeney todd två gånger i rad och åt mackor med nutella på
sen gjorde vi oss i ordning och åkte till stationen för att caroline skulle ta tåget hem
jag satte mig på espresso house i en timme och drack chailatte i min ensamhet och kom tillbaka till verkligheten
ute är det tusen minusgrader, trots detta faktum måste jag inom kort tvinga mig själv att gå till konsum för att lämna tillbaka filmen som vi hyrde igår, eftersom vi ju såklart var smarta nog att ta med den när vi ändå skulle förbi där idag (blööh)
äsch det kunde varit värre, som ploppöga påminde mig och sarali igår hahaha <3
istället vaknade jag av att sarali ringde och typ skrek "LEVER DU? KAN DU GÅ? DU FÖLJER MED IDAG VAAAH?"
jag levde, jag kunde gå och jag tänkte absolut följa med!
så med håret i en slarvig knut kastade jag på mig lite kläder och slängde ner sminket i väskan eftersom jag omöjligt skulle hunnit göra något med det i den stressade situation jag befann mig i
tog mig till stationen och mötte sarali, liisa och nicklas och så tog vi bussen till estockholmo
allt var väldigt billigt tänkte jag och handlade på, insåg när jag kom hem att jag spenderat ~1000 kronor vilket var allt jag ägde
(tur att både jag och mina föräldrar vet att jag inte kan hantera pengar för fem öre (hoho) och därför får mina pengar uppdelat i tre överföringar per månad så jag ska slippa vara fattig som en kyrkråtta en hel månad när jag lyckats göra slut på alla mina pengar)
i alla fall hade vi jättetrevligt i stockholm, vi åt på thaibuffé tills jag var på väg att börja gråta hahah :<
köpte en väska, en fantastiskt söt klänning, underkläder, mascara och en t-shirt/klänning
när sarali och jag efter fyra timmar av att springa runt i affärer började tröttna underhöll vi oss med att åka högst upp på Weekday och låtsas gå i trappor á la Mr. Bean, samt skratta hysteriskt
när vi sedan skulle åka ner igen stod vi och studsade som små kaniner i rulltrappan och plötsligt såg jag några killar i rulltrappan brevid som åkte upp så jag slutade, sarali fortsatte dock studsa i tron om att det var hennes spegelbild, eftersom en av killarna också började studsa när han såg sarali
så ropade han "snabbare, hårdare!!" och då insåg sarali att hon var bevakad och gjorde orgasmläten till svar hahaha jag skrek av skratt och var på väg att dö
och det var såklart mycket roligare än vad det låter!
i alla fall, när det började närma sig hemfärd mötte vi upp min bäste vän från barndomen, caroline, och så satte vi oss och fikade hon, jag och sarali
så tog vi bussen hem och jag och caroline åkte hem till mig
vi pratade oavbrutet i ungefär fyra timmar, mycket att ta igen efter över 2½ år utan kontakt
trodde det skulle kännas oerhört mystiskt att träffa henne igen men det gick väldigt bra och var jättetrevligt eftersom vi på något magiskt sätt lever våra liv på precis samma sätt som förut fast helt annorlunda, makes no sence men jag själv förstår precis vad jag menar
åh jag insåg verkligen hur mycket jag har saknat henne
under de fyra timmarna vi pratade hann vi dock bara prata om minnen, hur våra gemensamma vänner blivit nu när de vuxit upp, våra respektive ätstörningar som gick hand i hand med varandras och, såklart, boys boys boys
jag har förträngt en stor del av de dåliga delarna av min barndom, och det var mycket jag glömt som caroline påminde mig om
som att vi tävlade i att gå ner i vikt, att det var den naturligaste saken i världen för oss att ibland inte äta något på en vecka
det var dock oerhört skönt att prata om för caroline vet precis hur det var för vi befann oss i exakt samma position under så lång tid
jag hatar vad judon gjorde med oss, hatar den dåliga självbild vi fick av besattheten kring vikt, samtidigt älskar jag den för allt den gett mig, alla underbara minnen och vänner
tycker i alla fall att det var sjukt att som trettonåring ha ett BMI på 17.5, trots att jag tränade stenhårt minst 13 timmar i veckan och till följd av det nästan enbart bestod av muskler som ju väger mer än fett men däremot tar mindre plats, och ändå gråta mig till sömns om nätterna på grund av den fetma jag ansåg mig lida av
det är en SJUK värld vi lever i och när jag tänker tillbaka blir jag illamående
sen jag slutade med judon för fyra år sen har jag (utan att ha vuxit på längden) gått upp totalt tjugo kilo, från min lägsta vikt har jag gått upp nästan trettio kilo
det är GALET och jag mår så jävla dåligt över det
jag skäms som jag vet inte vad och jag vill bara att det ska försvinna, men kan ni tänka er mig med trettio kilo mindre på kroppen?
jag är ju allt annat än smal men trettio kilo är mycket och ni förstår nog att det innebär att jag faktiskt var ganska så rejält smal
gud nu ska jag sluta grubbla över detta
i alla fall kollade vi på film, the reader, som var bra men inte så bra att vi svimmade
carolines kommentar efteråt var den bästa utvärdering av en film jag någonsin hört "det var den hårigaste filmen jag någonsin sett" haha lovely
idag kollade vi på sweeney todd två gånger i rad och åt mackor med nutella på
sen gjorde vi oss i ordning och åkte till stationen för att caroline skulle ta tåget hem
jag satte mig på espresso house i en timme och drack chailatte i min ensamhet och kom tillbaka till verkligheten
ute är det tusen minusgrader, trots detta faktum måste jag inom kort tvinga mig själv att gå till konsum för att lämna tillbaka filmen som vi hyrde igår, eftersom vi ju såklart var smarta nog att ta med den när vi ändå skulle förbi där idag (blööh)
äsch det kunde varit värre, som ploppöga påminde mig och sarali igår hahaha <3
Kommentarer
Trackback
