son of st jacobs

jag orkar inte mer
jag gör faktiskt inte det
är det så konstigt att jag tröttnar när allt alltid händer samtidigt som allt annat
det kan aldrig vara en enda sak, om det varit det hade jag kunnat hantera det och ta itu med det
men med mig är det hundra procent dygnet runt
jag är helt utmattad av att gå omkring och verka glad
jag ORKAR inte mer, det har tagit stopp nu
jag har ingen energi kvar, för alla störningsmoment bara gnager i mitt huvud och klöser i mitt bröst
allt allt allt bara kaosar sig i min värld
och man kan ju tycka att jag borde vara van vid det här laget
men man vänjer sig aldrig, det gör man inte, hur mycket jag än försäkrar er om att jag klarar av att rycka på axlarna så ljuger jag
och nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, angående något
för som sagt, allt allt allt kaosar
och jag klarar inte av att lösa något enstaka när allt det andra hackar sig in i mina tankar
jag kan inte fokusera, jag kan inte koncentrera mig
jag har inte räknat ett enda mattetal sen höstlovet
på lektionerna sitter jag bara och stirrar tomt rakt ut i luften
jag har förlorat min förmåga att tänka, det går bara på repeat i hjärnan och jag lever på rutin
och ju mer som lägger sig på högen av olösta gåtor och funderingar desto mer omöjligt är det att lösa något av det
jag har inte skrivit något på flera dagar, jag har inga nya ord
jag har redan upptäckt att jag repeterar mig ständigt och jämt
vad ska jag göra?
det finns inget att göra
jag orkar inte göra någonting
så då måste jag orka allt, som om ingenting fanns där och fick det att svartna för ögonen när jag reser mig upp
jag måste försöka andas trots att lungorna försatt sig själv i fångenskap
jag måste försöka skratta trots att min mun har frätit sönder av mina giftiga tänder som eftertänksamt bitit i mina läppar
jag vet inte hur det här ska gå till
men eftersom jag inte har någon energi till att göra något åt saken måste jag helt enkelt köra på precis som vanligt
som om det vore något vanligt med mitt liv