son of st jacobs

jag är en dålig människa
jag är inte genomrutten eller vidrig eller hemsk
jag är bara dålig
jag kan göra genomruttna, vidriga eller hemska saker
men jag kan också göra underbara, vackra och omtänksamma saker
därför är jag inte en helt och hållet ond människa
jag är bara dålig
dålig på att hantera verkligheten
dålig på att att balansera mina känslor när andras är inblandade
dålig på att ha någon form av relation med människor
i slutänden blir det ändå alltid på samma sätt
de runt omkring mig mår bra på grund av något de tror är sanning men som i själva verket är en lögn
för det är vad jag och hela mitt liv är, en lögn
jag själv bryter ihop under ansträngningen för att försöka lyckas få dem omkring mig att må bra
till slut uppdagas allt och alla blir sårade
jag själv känner i dåläget ingenting, jag har redan förbrukat alla mina känslor
de ger jag bort till bättre behövande
jag börjar inse att det jag jobbar så hårt för att få i dem jag älskar inte alls är det botemedlet jag trodde att det var
i själva verket är det jag som portionerar ut giftet
på så vis förgör jag, sakta och utan någon risk att bli upptäckt, de jag försöker hjälpa
inget som kommer från mig kan vara annat än svart
hur ljus dess förklädnad än må vara
därför är jag en dålig människa