son of st jacobs

okej en liten tribute till flisan
eftersom hon är en så megaviktig del av mitt liv här i västerås
först var vi bara ytliga bekanta som sa "hej, hur är det, jo det är bra, hejdå" och så
ibland blev det väl ett occational "FÅR JAG ÄÄÄÄTA NACHOS??????" eller "HAR DU KNAAAAAARK!?!?!?!" men inte mer än så
men så när jag skulle flytta sa vi "vi får ta och ses någon dag"
i ärlighetens namn sa jag det nog till 50% sådär oseriöst som man gör liksom "ååh vi måste ses nån dag pusspuss adios"
men i alla fall blev det så att jag efter några dagar här hörde av mig till henne och föreslog ett möte
flisan peppade och vi sågs
det var som love at first sight, förutom att det inte var kärlek och inte heller första ögonkastet
men det var såndär vänskap som liksom bara helt plötsligt existerar
så började vi träffas ganska ofta, det kändes så otroligt naturligt, som om vi alltid varit världens tajtaste
och så träffades vi ännu oftare, varje dag i princip
jag har aldrig haft någon som flisan, inte i hela mitt liv, som jag lite impulsivt och när som helst kan träffa
som liksom tar mig som en del av sin vardag och inte väljer bort mig och kommer med dåliga undanflykter
vi har bara varit såhär bra vänner i några veckor, fem ungefär, men ändå känns det som en evighet
det är ju nästan hela mitt liv, ja, här i västerås då alltså
om jag fick ge felicia vad som helst i hela världen skulle det vara att se sig själv genom mina ögon en kort stund.. så hon kunde inse vilken vacker och underbar person hon är
felicia har rött hår och för mig känns det som om det är ett fysiskt tecken på att det brinner i hennes själ
the fire never dies så att säga
om man står nära flisan eller kramar henne eller sover under samma täcke så känner man elden
hon har så otroligt mycket styrka och kraft inombords som liksom pyser ut, är man med henne då så kanske det fastnar lite glöd i ens själ
det är magiskt
precis som felicia själv då alltså
puss