son of st jacobs

så sjukt dissorienterad för tillfället. nej jag vet inte hur ord nummer tre stavas men ni förstår väl ändå vad jag menar. är så himla jobbigt att inte veta var och när jag befinner mig
igår när jag var på stan med luke fick jag plötsligt en hemsk känsla att allt var fel
att jag var på fel plats och att allt jag såg inte var som det var egentligen
jag kände igen mig men kunde inte placera bilderna jag såg, fast det bara var helt vanliga västerås mitt i smeten
och alla människor jag såg blixtrade förbi åt alla håll
det kändes som jag inte visste någonting över huvud taget
jag visste vart jag skulle gå och vart jag var på väg men jag visste inte varför
jag har tappat kollen på vad det är för dag också
rent logiskt vet jag eftersom jag har min kalender
varje dag händer det något och i skolan har jag ju olika schema varje dag
men ändå är känslan att all tid är samma
att det inte finns olika dagar
att allt bara är en ny tid, dagar betyder rutiner och upprepning och jag tycker det känns så fel
för det är ju inte så det är
läste just att det är fredag och det tog en stund innan jag insåg vad det ens betyder
vad det betyder att något är "fredag" det betyder samma sak som det alltid har gjort
men det känns inte på samma sätt som det alltid har gjort
det känns inte alls
jag håller humöret stilla och på en jämt nivå
jag påstår inte att jag på något sätt mår dåligt
och jag vill inte att någon ska hålla på och fråga hur jag mår eller så, för jag mår bra
det är bara så konstig alltihopa just nu , att saker är annorlunda betyder inte att det är dåligt
jag tror faktiskt jag tycker bättre om det här sättet att se på tiden
det är ganska äckligt med veckodagar om man funderar på det
jag kan inte säga att "idag är det fredag" för det är det inte
inte för mig, idag är det bara sol på himeln och andetag i bröstet
det är allt som betyder något och jag är lycklig

(är det någon som förstår vad jag menar?)