son of st jacobs

jag har efter ett dygn i karantän insett att jag inte alls är sjuk
det är blott en form av psykisk smärta som blivit så extrem att den blivit fysisk
det känns som en konstant panikångestattack
men eftersom det bara fortsätter och fortsätter och blir till normalläge är det ju varken panik eller attack
så det är nog bara ångest..
jag har aldrig haft ångest som har gjort fysiskt ont förut
jag kan ju nästan inte andas..
ska försöka se till att ta itu med mina hjärnspöken
men först ska jag sova
träffade felicia en stund nu på kvällen
när hon var här var det stundvis inga problem med andningen
det kändes bra
imorgon är det någon form av aktivitetsdag i skolan
jag är lycklig över att jag hamnat i en så bra klass
dock känner jag mig inte överdrivet pepp på den så kallade rudbeckslunken
men, det är bara att bita i det sura äpplet och gå dit
nu skall jag som sagt sova
godnatt