son of st jacobs

sitter och lyssnar på nordpolen
det är jobbigt att vara tillbaka
mitt i all den här tillgjorda verkligheten
som alla egentligen ser rakt igenom
glömmer så lätt bort det dåliga när jag ser tillbaka
men nu, när jag befinner mig mitt i det kommer allt tillbaka till mig
jag minns varför jag var tvungen att fly
varför jag lämnade denna stad, detta hus, dessa människor
och jag älskar mina föräldrar
det gör jag verkligen
men jag kommer aldrig sakna dom
det enda jag saknar är min syster
det finns inget annat som drar mig tillbaka hit
hon är det enda som får mig att se tillbaks
mitt ljus i mörkret
blotta vetskapen om att hon finns här får mig att våga vistas här om så bara i tankarna

jag är så oerhört trött
så extremt trött
jag orkar inte hålla mina ögon öppna
den här platsen suger ur alla mina krafter
jag kunde sova i hundra år
om jag inte visste att jag faktiskt har något bättre någon annanstans
tillåter mig själv att sova
för jag vet att nu orkar jag i alla fall vakna
även om det inte är i en stad jag trivs i
jag säger godnatt
klockan halv tio en lördag
med gäster på altanen
människor som bor här lika lite som jag gör
men som ändå inte har en orsak till sina liv begravda djupt i dessa väggar
det gör dem fria

jag vet knappt vad jag säger
och uppdateringen av vad jag haft för mig får dröja
kommer imorgon när jag åker tåg
för imorgon, då ska jag åka tåg
prisa gud
adjö