son of st jacobs

alltså jag tror jag skrattar ihjäl mig
måste skriva ner det här så jag aldrig glömmer bort
ingen kommer tycka det är kul förutom jag
men det struntar jag fullkomligt i

min mobil börjar ringa och jag hinner inte svara
ringer upp igen
samtalet låter lite såhär ungefär

människa svarar: Aaah det är oskar
jag: HEJ! (överdrivet entusiastiskt,, tänker - vem känner jag som heter oskar som låter såhär när han pratar??)
oskar: hej..
jag: ... (tänker - oskar, hmmm, vem heter oskar? nej det är inte den oskar för han låter annorlunda..)
oskar: vem är det?
jag: det är Angelica :D (tänker - bäst att köra på som om jag vet precis vem det är jag pratar med)
oskar: jaha!??....
jag: eheh.. mmmm
oskar: ...
jag: du ringde just mig men jag hann inte svara :D
oskar: eeh....
jag: :D (tänker - varför säger han inte något så jag förstår hur jag känner honom)
oskar: eeh, det var nog kanske sarali...
jag: ............... jaha, ja kanske det..

ungefär då insåg jag att den oskar jag har i andra sidan telefonen är gustafs tvillingbror och att sarali är hemma hos dem nu och uppenbarligen ringt mig från deras hemtelefon..
mitt överdrivna försök att låtsas som om jag verkligen vet vem jag pratar med och verkligen känner personen i fråga kändes plötsligt oerhört misslyckat
mitt "nejmen-heeej-det-var-länge-sen-hur-är-det-med-dig-darling"-tonfall kändes även det extremt over the top
så kan det gå om man är jag
fint som snus