son of st jacobs

jag har ägnat mig allt för länge åt självdestruktiva aktiviteter av alla dess slag
de fysiska skadorna kan jag stå ut med
men det jag gör mot mitt psyke kommer jag aldrig kunna lära mig att leva med
jag förgör mig själv med livet som vapen
maktlösheten, samma gamla känsla som alltid nu för tiden, står där och skriker
jag måste sluta behandla mig själv på detta viset
men det är så svårt
jag känner mig levande just för att jag känner mig sårbar
och den fysiska sårbarheten har jag tagit som ett bevis på min styrka
men den psykiska sårbarheten gör mig bara illamående
får mig att känna mig svag
styrkan jag en gång hade förbrukade jag på trivala ting
och nu står jag här, tom, medans ångesten äter upp mig från insidan