son of st jacobs

tankarna rusade på inuti min sargade kropp och jag såg ingen möjlighet att somna
så jag satt kvar i vaket tillstånd och försökte sortera bland minnen som inte finns
men det enda som återkom var de där sista orden
de som grep tag i mitt hjärta och slet det i tusentals småbitar
minuterna och timmarna tassade försiktigt förbi
till slut orkade jag inte längre fundera
det blev bara för mycket och tröttheten slog mig lika plötsligt som en öppen hand mot mitt ben
tre timmars sömn innan den nya dagen började
jag orkade fortfarande inte tänka längre, stod i duschen som ett ihåligt skal
insåg att jag omöjligt skulle klara en dag i verkligheten
ringde ett kort samtal och återgick till sängen
jag måste varit trött, tröttare än jag kunde ana
för jag sov i vad som för min del kunde tas för en evighet
när jag till slut vaknade var det endast kroppen som klev upp
själen min ligger i dvala
jag ska låta den vila ett tag, den är för trött för tillfället
som ett ihåligt ekande skal ska jag ta mig an världen under den kommande tiden
vänner, stanna hos mig ni är allt jag har
jag befarar att den närmsta framtiden blir påfrestande för oss alla