i hela mitt liv har jag väntat på livet

jag har svårt att veta vad jag ska säga
så säger jag fel
och nu känns det som jag har spindlar innanför huden
kanske hann jag ta död på något som aldrig fått liv
eller så finns fortfarande en chans på någonting
jag vet inte
det enda jag vet är att det var värt det
för att minnas din begynnande skäggstubb under mina läppar
minnas hur jag aldrig kom till dörren
minnas hur kärlek vid första ögonkastet drabbade mig på nytt
din givmildhet som fick mig att snubbla runt i mina tankar
jag måste vara kroniskt lättförälskad
men du fick mig att gråta
och jag insåg att jag nog älskar dig trots allt
på ett eller annat sätt


Kommentarer

KOMMENTERA

du heter
kryssa i rutan

din mail (osynlig för alla utom mig):

länka till din blogg

skriv något

Trackback
RSS 2.0