Sorrow
knäppaste dagen på länge
vaknade tidigt och det första jag såg när jag slog upp ögonen var två relativt nyrandiga armar samt en handflata med ordet mord skrivet i bläck
hade i princip inget som helst minne av hur något av detta kunde ske, men såhär i efterhand känns det smått bekant
kändes ju som en bra start på dagen, inte
jag åt frukost, kände mig som världens fetaste (som vanligt)
sen spelade jag piano i två timmar
sen blev det som så att jag satte mig för att läsa broder daniel boken
jag satt och frustade som en iller genom hela boken
Trots responsen från fansen sade Henrik Berggren i en intervju 2001 att han bara svarat på ett av alla de brev han fått. Han hade lagt det i hallen för att posta det, men glömde det. När han kom hem igen öppnade han det i stället glatt själv, i tron att det skickats till honom.
Henrik Berggren, världens vackraste människa, ord kan inte beskriva vad den mannen betyder för mig
men sen när boken närmade sig slutet blev det plötsligt glesare mellan skratten
och långsamt slog sig en liten tår fram genom ögonfransarna
innan jag visste ordet av var jag mitt i någon slags anfall
jag skakade okontrollerat, grät hejdlöst och kunde inte andas
det resulterade i en promenad i regnet, men när jag (som vanligt nu för tiden) kände mig förföljd var det inte kul längre
mitt mående har svängt kraftigt under hela dagen
det har varit jobbigt, som ju är ganska så förståeligt
för övrigt har jag insett att livet blir nog sämre än man förväntar sig
jag blir väl sittande på mitt fula rum med mina fyra fula väggar som enda sällskap resten av livet
nej juste, tills jag blir arton sen får jag ju inte bo kvar här
nu är jag trött så jag ska sova
jag blir faktiskt trött nu för tiden
det är så vackert så jag vill nästan gråta av lycka <3
godnatt
jag älskar dig.
kom hit så jag får ta hand om dig
