son of st jacobs

allt bara säger SWISCH
jag orkar inte gå igenom det här igen
men nu befinner jag mig precis på samma ställe där allt en gång började
jag känner igen den här känslan som kryper i bröstet
dessa tankar har redan flugit igenom mitt huvud för många gånger
och så denna frustration
nu när jag har lärt mig att släppa ut är det det enda jag gör
men jag är rädd, jag är så ofattbart rädd
jag är rädd för att hur jag än gör kommer det sluta med tragedi
om jag fortsätter släppa ut det, på olika sätt, kommer det få konsekvenser som jag inte kan leva med
och jag inte släpper ut det, om jag går tillbaka till att hålla det inombords som jag har gjort hela mitt liv
(fram tills något/några år sedan)
då kommer det bli så mycket att mitt hjärta kommer brista

simone kommer med kloka råd och jag får gåshud på armarna
nu ska jag umgås med mig själv resten av kvällen och natten, och försöka sortera lite bland tankarna
adjö :*