son of st jacobs

okej den här lilla sjukheten blev way värre än jag hade trott
kort men intensivt
har spytt och varit jättefebrig och kallsvettats och mått allmänt apa
har konsumerat värktabletter på löpande band
är svag i hela kroppen och har typ inte orkat röra mig senaste dygnet
blev inte så chill som jag hade tänkt mig
har inte orkat hålla i en bok
har inte kunnat stå upp utan att bli svimfärdig efter en minut or so
enda gångerna jag har rest mig ur sängen de senaste typ 40 timmarna är när jag har varit tvungen att springa till toaletten
på ett sjukt sätt var dock denna hemska upplevelse so worth it när jag vägde mig idag
nu vågar jag typ inte äta
dels för att jag fortfarande är rädd för att spy, men mest för att jag inte vill gå upp i vikt igen
idag mår jag väl sådär som jag hade trott att hela grejen skulle vara
så idag tänker jag syssla med att läsa och så
typ ta det lugnt och bara vänta på att det ska försvinna helt ur mig
ni får jättegärna ringa eller smsa eller vad som helst och muntra upp mig eller vad som helst
bara säga hej eller någonting så jag slipper känna mig så sjukt ensam
(0735361086)

inatt hade jag världens underbaraste dröm
henrik berggren blev kär i mig <3
det säger ju allt
nejmen det var typ BD konsert
men typ alla i publiken verkade sjukt opepp
ingen stog upp alla satt på läktarna (jag och mina vänner också)
så ba innan konserten började gick henrik omkring typ uppe på läktarna och så gick han förbi där vi satt jag ba "henrik jag älskar dig" han ba "jahapp kul för dig då" eller något, skittyken
sen typ efter dom hade spelat några låtar, tror dom spelade fyra låtar sen ba sa henrik "asså vi orkar liksom inte bara spela, kan vi inte köra lite teater hörrni?" och alla i publiken var typ "jaa va kul"
så henrik ba "jamen finns det någon tjej som vill spela teater här nu med mig" typ, och massa räckte upp händerna och henrik ba "ja om ni vill det så kan ni komma fram hit till scenen"
men jag var den enda som gick fram
och först var henrik typ helt dissig och kollade på mig jätteelakt
och jag sa typ något i stil med "jag verkar itne vara som den du hade tänkt dig" och han typ "nej"
jag ba "varför?" han ba "jag hade inte tänkt mig en lögnare" jag ba "va? :O jag är ingen lögnare? vad har jag ljugit om?" han ba "förut sa du att du älskar mig, det är omöjligt att älska mig så du måste ha ljugit"
sen typ pratade vi i två sekunder och han förstog att jag älskar honom och så typ blev han helt kär i mig och jag låg typ med mitt huvud i hans knä och han typ "hängde" över mig och vi typ viskade vackra saker till varandra och han var jättemysig
och sen typ "jag måste tyvärr gå nu, vi måste åka vidare till nästa ställe, men jag kommer inte glömma bort dig"
och sen hoppade han in i en skruttig volvo och körde ett varv runt scenen och sen kastade han ut ett papper till mig som jag tog
och där stog det typ att jag hade förvånat honom för jag var inte som han hade trott först, och att han typ verkligen tyckte om mig och aldrig skulle glömma mig och så
så typ började jag gråta och så typ tröstade mina vänner och ba höll om mig och jag trodde typ att nejmen gud that's it
sen bestämde vi oss då för att åka till deras nästa spelning också
så vi åkte iväg och kom dit
så sa henrik samma sak, att han inte ville spela musik hela tiden, att han ville spela teater
så sa han samma sak som han hade sagt innan
och så gick jag och tre supersnygga typ modeller som var råsmala och apsnygga fram till scenen och henrik typ såg mig och ba "aah jag behöver ju bara en motspelerska och ni är inte tillräckligt bra så jag väljer angelica" typ
och så gick jag upp på scenen och så typ fortsatte vi prata
sen så i slutet när han behövde åka iväg gav han mig ett brev och sen försvann han
så lästa jag det typ trettioåtta gånger så jag kan det typ utantill
det var typ fem dataskrivna a4sidor så jag orkar inte skriva vad han skrev men det var ungefär att
han brukade klottra ihop något snabbt till folk han träffade och typ skriva något fint till dem, men ändå typ inte bry sig så mycket, men att jag hade gjort värsta avtryck på honom och att han hade skrivit det här i lugn och ro till mig, för han kände på sig att jag skulle komma. så skrev han massa om framtiden och typ drömmar och sånt
och jag bara grät för det var så vackert
och han skrev typ så åååh galet fint och jag vet inte vad, det kändes så verkligt och när jag vaknade tänkte jag "herregud jag måste ringa honom och typ säga att jag vill följa med honom i helikoptern som var så billig att luften blev full" och sen kom jag på att det var en dröm
började gråta för att det inte var på riktigt
ååh tragiskt, men det var galet fint, jag dör lite vid minnet
henrik berggren i mitt hjärta <3
den var liksom finare i verkligheten (eller vad man nu ska kalla det) ahaha men asså ååh <3
okej ska sluta nu
pusshej