son of st jacobs

jag har en ny blogg
en superhemlig blogg där jag skriver superhemliga superhemlisar
den har ett ultrahemligt lösenord som är megabeskyddat i och med att det enbart förvaras inuti mitt huvud och det ordet kommer aldrig passera mina läppar
inte en kotte får läsa min hemliga hemlighetsblogg
bara jag själv såklart
inte ens de människor som står mig så nära att det ibland känns som att de bor i ett litet rum inne i mitt hjärta
allra minst dem
för, detta är superhemlisarna som får mig att må dåligt
detta är det som gör att färgen svart så länge har fått dominera bland mina tankar
detta är det som måste ut ur mitt huvud, bort från mina tankar
jag behöver någonstans att förvara det jag inte orkar ha i huvudet
så här hamnar det som verkligen tynger mig, det som jag inte kan säga till n å g o n
ju närmre man står mig, desto omöjligare är det att någonsin få tillgång till min hemliga blogg
eftersom jag är destomer mån om erat psykiska tillstånd ju bättre vänner vi är, och negativitet smittar värre än pesten
såatte, ha en bra dag :>