son of st jacobs

en timme senare, och åter igen är jag vacker på låtsas
mitt slitna, tunna, alldeles för krusiga hår ligger på sin plats
varje hårstrå är rakt och ligger perfekt, trots att hårsprayen är slut
det är tur att vax är så bra i alla fall
mitt ansikte har fått på sig sitt sedvanliga lager spackel
åter igen ser jag så vacker och bekymmersfri ut
som en clown med stil
ingen kan väl se tårarna som bländar min sikt nu?
jag har dolt dem så väl bakom långa, böjda svartmålade ögonfransar
självklart kan du lita på mig
även när jag åter igen faller sönder, bara för att sätta ihop mig själv igen
på nytt, ännu en gång, som vanligt
för har det inte alltid varit såhär?
jo, jo det har det
och min känslosamma reaktion var så irrationell att jag blir rädd för mig själv
jag skall gömma min kropp och min brist på personlighet i lite kläder nu
sen skall jag visa upp mina påfågelfjädrar för världen
säga "titta på mig, se så vacker jag är"
och för en sekund glömma, att utan mina fjädrar
är jag precis som alla andra fåglar