son of st jacobs

just nu önskar jag att det vore höst
jag tycker om hösten
hösten och våren är nog det bästa som finns
men det var nyss vår, så nu vill jag ha höst
på hösten blir det mörkare och kallare och mer nyans överallt
på hösten slutar hjärtat att slå
det börjar sakta frysa till is för att överleva vintern
på hösten kan inte hjärtat gå sönder
men murarna är nere, och förnuftet sover
man ramlar så lätt när murarna är nere
när portarna står vidöppna
ramlar ner i hål man kanske aldrig kommer ur
hål som ekar "kärlek" "love" "amore" och alla tänkbara former av sorg
vissa tror att våren är tiden för förälskelser
men det är ju helt absurt
hur skulle någon kunna bli kär när hjärtat vaknar ur sin sömn
och slår starka friska slag
när murarna byggs upp på nytt för att stå emot kommande intrångsförsök under sommaren
när man är som starkast
hur skulle man kunna gå på något som så uppenbart tyder på svaghet?
nej, jag går inte på det
hösten är tiden då hjärtat är svagt
hösten är tiden då kärleken flyger fritt