son of st jacobs

jag tittade på filmen från i somras, frida och jag, och nostalgin och glädjen marscherade obarmhärtigt in i mitt huvud och ställde till med fest, jag skrattade i min ensamhet, glädjen lämnade inte kvar minsta spår av sorg
moa pepprade med framtidsplaner som fick det att bubbla av förväntningar och jag skrattade ytterligare, alla hjärtans dag med två av de människor jag älskar mest av allt på denna jord, höst i en eller annan europeisk huvudstad, en sommarvecka fylld av glädjeämnen med en av dom absolut bästa jag vet, festival med underbara människor
jag har mycket att se fram emot
olika musiker boostar ytterligare mitt humör, kvällens soundtrack har Trent och Lasse stått för
Nine Inch Nails och Lasse Lindh närmare bestämt
klockan är halv fyra, det är måndagmorgon och sverige sover. för en gångs skull känner jag trötthet i mitt huvud
mina hjärnmonster skriker efter blod och smärta, men jag bygger upp ett tillfälligt försvar av musik, nostalgifyllda bilder och filmen från i somras
kanske överlever jag den här natten också utan att ta allt för mycket skada, om ens någon
jag fruktar vad som kommer hända när jag stänger av datorn, när det blir tyst och mörkt och ensamt
jag vet vad jag är kapabel till att göra
jag måste ladda upp lyckobarometern extra mycket nu känner jag
snart måste jag börja skriva mer igen, mitt bokprojekt står nästan helt stilla