son of st jacobs

jag drömmer knasiga drömmar
sen vaknar jag och lever i en konstig verklighet
och varför luktar livet så kusligt och ovant?
är det våren eller är det min näsa? min hjärna?
det är dags att kyssa grodorna
men jag orkar inte förlora tron på något bättre
för jag har tröttnat på att dö bit för bit
och mina vänner, de äkta, som bor i mitt hjärta, ber mig att orka
jag kan inte annat än att skaka på huvudet och tyst tänka
försök orka i denna verklighet
och jag måste stänga mitt fönster
isolera mig ytterligare
för utanför rusar livet och det surrar i mina öron
jag vill sova mer
jag vill aldrig mer gå och lägga mig
jag vill aldrig mer behöva vakna