son of st jacobs

det är läskigt hur snabbt mitt mående svänger nu för tiden
det är verkligen från sekund till sekund
under den senaste timmen har jag först varit very sad och typ självmordsbenägen, till typ gladast på jorden, och nu ner i typ jättenere igen
asså jag klarar inte av dom här svängarna
och jag vet inte om jag orkar med något på höstlovet
jag vill ju, men det känns bara som liksom, vad ska jag där och göra
jag känner mig som någon som bara är ivägen
jag vill inte förstöra med min närvaro
så det lutar mot att jag begraver mig i min säng den veckan
och typ deppar och går upp femton kilo
jag känner mig verkligen som ett ensamt övergivet litet småbarn
jag är bara en börda för alla
jag kan inte vara vacker, varken på in eller utsidan
det är nog bäst om jag håller mig för mig själv så att folk slipper upptäcka det
fast det har dom nog redan gjort ändå
asså varför kan man inte bara få radera sig själv?
och radera sig själv ur allas hjärnor också så att ingen skulle sakna mig
även fast jag betvivlar starkt att så många skulle göra det
det känns som om jag har något som kryper i mig som vill ut, massa ord som ålar omkring innanför mitt skinn
men det går inte, jag vet inte vad jag ska säga
jagv ill inte säga något egentligen, jag vill bara lägga mig ner och dö
varför måste allt vara såhär?
jag vill inte vara här
jag hatar att det aldrig blir som man har tänkt sig
jag hatar att allt är så uselt så att jag får ont i huvudet av att tänka på det
'jag hatar att dom som jag känner som läser det här kommer få en jättekonstig uppfattning om mig och tycka att jag är helt knas
asså jag orkar inte
jag gör verkligen inte det
låt mig slippa allt