son of st jacobs

det är så mycket tankar och funderingar som far runt i huvudet
och jag har så många frågor som jag vill ha svar på
men det känns som att den enda som kan svara är jag själv
men för att kunna svara måste jag veta vem jag själv är
jag tänker så mycket på det som har varit
för att jag ska kunna förstå det som är
men dåtiden är en tjock dimma av osammanhängande händelser och allt saknar logik
jag blir om möjligt ännu mer förvirrad av att se tillbaka i tiden
för jag vet inte hur jag ska kunna separera det som är viktigt från allt det andra
det känns som en evighetsapparat
för varje sak ur det förflutna som jag sorterar kommer det fram två nya saker
och jag vet inte hur länge det ska hålla på innan det tar slut
berätta för mig vem jag är
så jag vet vad jag kan få ha för drömmar om framtiden