son of st jacobs

jag känner mig helt tom och övergiven av livet
allt känns meningslöst och inget är vackert
mörka tankar studsar omkring i mitt huvud
vad spelar det för roll? det blir ju aldrig bättre
det har aldrig förr kännts så hopplöst som det gör nu
det enda jag vill just nu är att gråta blod från armarna
men ett löfte är ett löfte, och det tar kål på mig
jag vet inte vad jag ska ta mig till längre
jag har bestämt mig, jag vill verkligen dö
jag vill inte leva längre
det här är inget impulsivt förhastat beslut
det här är genomtänkt och söndergrubblat
jag är inte gjord för denna värld
det enda jag verkligen vill är faktiskt att dö
alla bara säger att jag inte får dö
bryr ni er ens om vad som är bäst för mig?
inser ni hur dåligt jag mår?
uppenbarligen inte, för då skulle ni vara hos mig i denna stund och hålla om mig så hårt det bara går
jag kan inte, jag orkar inte, jag vill inte
men jag skrattar och säger som jag alltid gör, oroa er inte
jag är så äckligt fucking feg
jag skulle aldrig våga dö
och det är nog det allra värsta
att veta vad man vill, att vilja det av hela sitt hjärta, men inte våga
jag hatar verkligen mig själv, hatarhatarhatar
så jävla äcklig och dålig på alla sätt och vis
säg inte ens emot för det som spelar någon roll är hur jag ser på det
jag hatar livet
jag gör verkligen det