Berg&Dalvana
minnena sköljer över mig
våra händer på väggarna som omringade de blekta trägolven
två barn under beskjutning i en sandlåda
den hemliga stenen brevid det döda trädet
en fantasivärld gömd bakom en gran
trädkojor som bestod av golv men inga väggar
gravar där kvarlevorna av djur låg nedgrävda
gatlyktan som böjdes så lätt, vi fick inte klättra där
elskåpet där vi satt och bevakade vägen
en alldeles egen isbana
hålet i garderoben med utklädningskläder som vi var så rädda för
små vita barnstolar vid fönstret och ivriga förväntansfulla barn på dom
det hemliga gömstället under trappan, bakom mina kläder
golvet i vardagsrummet som var så varmt i solen
barnfötter mot golvet i den långa korridoren
i mammas och pappas säng fick vi inte leka lejonkungen
stoltheten över de trasiga blommorna
så mycket vi var med om
syster och jag
vi var barn som ingen ondska kunde nå
