son of st jacobs

jag mår fortfarande likadant när det är mörker överallt
men på dagen mår jag bra
jag fyller min tid med meningsfulla saker
så jag slipper tänka på hur meningslöst det egentligen är
men på natten kan jag inte lura mig själv
när jag sitter ensam på mitt rum och har för mycket tid
så många sömnlösa timmar
alla lika fulla av tankar jag inte vill tänka
förr var natten min favorittid på dygnet
det har aldrig funnits några krav på natten
men jag börjar inse att natten är den tiden på dygnet som kräver mest av mig
den sortens krav som man aldrig kan lyckas klara av
men på något sätt älskar jag det
det ger mig perspektiv, och nu har jag lärt mig att älska livet, ibland, när det är dag