son of st jacobs

vi får skapa en trygg tillflyktsort som ingen ondska når
där, mitt bland de identiska lägenhetsbyggnaderna slumpmässigt utplaserade över så stor area
där skall vi forma vardagen till en glittrig regnbåge
allt ryms mellan fyra väggar och lika många ögon eller fler
våra axlar är till för att finnas tillgängliga när vännerna man håller kär behöver gråta
våra läppar är skapade för att låta oss skratta och förlänga livet
vi kommer vilja det, ha ett längre liv, för tiden bara försvinner inser vi nu
i skräck plockar vi ner klockorna från väggen, täcker över handleden och glömmer att minuter och timmar existerar
vi glömmer även ord, "måste" trillar ut ur våra ordföråd
vi glömmer bort att känna ångest