son of st jacobs

på tåget hem från västerås skrev jag några kryptiska dikter
här är två av dem

som om inte moln hade några tankar
eller känslor spelar någon roll
trodde du att det skulle vara enkelt
jag maskerade aldrig den uppenbara sanningen
även om jag lärde mig att leva med det
men jag förlåter aldrig mig själv
för det hopp jag en gång kände
ständigt frågar jag mig själv
kan man hata amors pilar
när de bara har en riktning
eller måste man tacka även odelad,
och även halverad lycka


man vet att kärlek är en illusion
för svart och vitt blir rött
och slår sönder en vacker lögn
för att tillåta regnbågens ärlighet
oändligt mycket bättre
men aldrig har det varit så ensamt
och inte ens förtrollad självklarhet
kan få mig att glömma att skratta

---

min dator är lite konstig nu
och vill inte riktigt vad jag vill
men jag har lyckats få in några av bilderna från min kamera
okej ska försöka senare med resten
i alla fall, här följer ett urval av bilderna från strängnäs
















en blandning av sött och salt
okej det är bara bilder från två av dagarna
men okej
hehe fint
enjoy, skoja
fin vecka i alla fall :*
tusen tack frida