silly you and me
@ the bottom of everything
började nästan gråta på jobbet
spydde nästan för att jag var så panikslagen
inte kul
inte alls kul
jag vill ha ett fint litet anteckningsblock som jag kan skriva ner vackra citat i
det skulle förgylla svarta dagar att läsa ord som andra människor sagt
nu skall jag platta håret och vänta på att den där långa pojken skall komma hem till mig så att jag kan sova gott för första gången på länge
igår natt kunde jag inte somna förrns halv fem på morgonen, det var frustrerande
inatt skall fredriks bröstkorg vagga mig till sömns
hans andetag skall sjunga visor som får mig att glida in i drömmarna
imorgon blir nog en bättre dag
om natten reser jag tillbaka i tiden.
better together
kroppen vibrerar av ilska
jag vaknar kallsvettig om nätterna och känner mig ensam
det ligger en hinna över min tunga som förvandlar allt jag smakar på till sand
omfamningar får det att krypa under huden på mig
jag föreställer mig en värld som går i spillror under mina knytna nävar
men istället är det mina förhoppningar och drömmar som krossas
jag står omringad av människor som andas kärlek över mig
människor vars kroppar ryker av värme som de vill fylla mig med
men jag fryser och känner mig ensam och svart
jag känner inte fingrarna som smeker mina kinder
jag hör inte rösterna som prisar min existens
jag ser inte alla de munnar som ler mot mig
jag väljer att somna inuti min egen kropp och försvinner ur mitt eget synfält
om ändå världen inte saknade speglar kunde jag se allt det som bor i mitt bröst
om jag ändå hade tillgång till min reflektion skulle jag kunna omfamna mitt kaos och mina demoner
när man står i en spegel och tittar ut på världen vet man inte riktigt om man älskar det eller inte
oftast gör man inte det
men speglar är för tunna för att kunna rymma känslor
därför inbillar man sig att allt är så vackert som man bara kan drömma om att det skall vara
egentligen är jag nog väldigt nöjd tänker man
i själva verket är man fullast och tommast på jorden, och det tär på ens sköra människokropp
let's grow old together and die at the same time
i'll always be waiting for you
jag lyssnat på the visit och lyckas inte helt förmå mig till att koka thé, trots att kroppen andas tomhet
jag behöver fylla mig, men till och med jag har lärt mig att inget kan fylla hålet i hjärtat
får jag tysta viskningarna med ett enda litet tjuvknep? bara denna enda gången?
jag vet att jag inte får och gråter över att jag ens tänkt tanken
om jag bara hade mitt kaos att omfamna
om bara mitt kaos kunde driva bort mörkret och få mina ögon att glittra igen
om bara mitt älskade kaos inte var så avlägsen just denna natt
jag stålsätter mig för en evighets ensamhet
evighet i form av sekunder
vad spelar väl det för roll när man älskar?
min evighet är över på inte mer än några dagar, men icke desto mindre är det en outhärdlig evighet
en evighet av avundsjuka, svartsjuka, osäkerhet och sorg
mitt i allt detta finns det ingen som kan omfamna mig och vagga mig till sömns
jag tvingas uthärda en evighet just på grund av att jag är ensam
ensam mitt emellan otaliga hjärtan som brinner för min skull
men varför skulle jag förändras nu? jag som alltid levt ett liv som martyr, helt utan egentlig anledning till det
jag känner ett starkt hat gentemot näst intill allt och alla just nu
det är ett hat som förtär mig inifrån och inte har planer på att lämna min kropp förrns jag inte är mer än ett skal
ett skal fyllt av avundsjuka, svartsjuka, osäkerhet och sorg
I'm not over
ska laga mat nu.. typ kött fifän
aah dårah
I'll look after you
köpte mat, chips och dipp samt cola
diskade en halv oändlighet och ställde i ordning i köket
lagade mat i tusen år
spisen tog livet av sig
fick fråga grannen om hjälp att återuppliva den
stressade sönder och började nästan gråta för jag var tvungen att steka köttfärs, koka lasagneplattor och göra bechamelsås samtidigt
brände mig på handen när jag råkade nudda insidan av ugnen som var svinvarm
gjorde mig själv representabel efter att ha duschat
gjorde en slarvig skiss till en tatuering
dukade, ställde fram maten
åt
satt vaken till halv två för att ändra tills tatueringen dög någorlunda och kollade på när chipsen och dippen försvann
kollade på däck till bilar på internet för att vara någon sorts smakråd
borstade tänderna, gick och lade mig
väcktes efter 3½ timmes sömn och förväntades gå till skolan
gav upp och somnade om
när jag sedan vaknade på riktigt fick jag höra att jag såg ut som en pojke när jag var liten
sen satte sig en ~88 kilo tung man på mitt ansikte
jag blev kallad åsna på arabiska och sen gick han
......
ibland undrar jag varför jag ens anstränger mig!?!?!??!
sweet disposition
and then you treated my woman to a flake of your life and when she came back she was nobody's wife
jag gjorde ett försök
tänkte att nu, nu skall jag klippa av de trådar som håller mig på benen
nu är jag tillräckligt stark att klara mig utan ett hjärta
"jag mår så obeskrivligt dåligt när jag ser dig gråta över honom, men vad du än gör så får du inte säga upp kontakten med honom, du får inte försöka leva utan honom, för inget får dina ögon att glittra som de gör när du pratar med honom, när du pratar om honom.. du får inte lämna honom för då skulle dina ögon inte längre glittra på samma sätt"
och jag fortsätter andas, tänker att visst har hon rätt, min vän, min syster, min kärlek, min vackra tornadoflicka
hur mycket jag än försöker intala mig själv att jag är någon
vet jag innerst inne att utan honom är jag bara ett skal
utan honom i mitt liv skulle jag visserligen kunna både skratta och gråta, men det skulle ske utan själ
maybe I won't feel this way in ten years but all I know is that I want to hold you in my arms tonight
förmodligen är kärleken som vilken annan sjukdom som helst
jag håller andan, blundar och ber att det jag drabbats av inte är livshotande
att det finns någon sorts botemedel eller i bästa fall att det går över av sig själv
det som är kan inte bestå, det förstår du lika väl som jag
gör det det går vi båda under
om ändå livet vore enkelt..
jag är tacksam över att det inte är det
